Nu kommer fortsättningen på den blogg som jag skrev sist om hur jag uppfattade förlossningen som jag nyligen upplevt. Håll tillgodo! Och som sagt vissa delar är direkt tagna från det jag skrev undertiden jag var på förlossningen för att det ska bli så verkligt som möjligt!


Vidare skrev jag:
”Hela krystvärksstadiet varade ungefär 55 minuter innan barnet var ute och den sista tiden (kanske sista halvtimmen) var ett rent helvete psykiskt. Frugan hade ont och skrek, samtidigt som jag försökte lindra tillvaron för henne och barnmorskorna hejjade på i andra änden. Barnet kom inte ut tillräckligt fort.
- Ska vi ta sugklockan så vi inte drar ut för mycket på tiden?
- Jaja, det är ingen fara eller så men vi tycker ändå att det är det bästa.
In kommer ytterligare en ny person (tror det varit 10-12 pers inblandade under förlossningens 12 timmar) som gör att det började gå överstyr för mig. En gammal kommer in i hemska glasögon och någon gammalmodig frisyr. (med alla verktyg och allt kändes det som att det skulle kunna vara taget från nån skräckfilm). Sugklockan trycktes hänsynslöst in i min fru efter att skalpelektroden tagits bort (av en annan sköterska som tog bort den hur smidigt som helst efter att den gamla damen försökt GRÄVA ut den ett bra tag). När de sedan i samband med krystningarna drar i sugklockan som om det vore någon dragkramp som utfördes samt höll fast barnet så långt ut som möjligt MELLAN värkarna medan min fru skrek ut sin smärta, då är man som man – riktigt jävla liten!”

Tiden på förlossningsavdelning och BB efter födseln sköttes jättebra av personalen. Effektivt arbete i samband med förlossningen där barnet badades, vägdes, mättes mm varvades med egentid för mamma, pappa och barn. Enligt min mening kunde det inte göras bättre.

Här slutar denna lilla serie om just förlossningen. Sen har det klart hänt mycket annat sedan dess. Livet är ju inte direkt som det brukade vara =)

Titta gärna in på http://www.niomanader.nu en hemsida som jag har gjort =)
Eller varför inte http://www.aniara.nu