var ute ikväll med gänget, halle körde, jag sitter fram i bilen och tankarna far, det känns inte rätt:( jag skrattar åt de och ler men det är inte ärligt.

Jag känner det är surhet och krångel, mer krångel i mitt liv än va det har vart förut, jag tror att gängen nu snart kommer splittras,

jag tror jag kommer göra det först, jag känner varje dag att jag vill inte vara här i hagfors, eller värmland, jag vill bort, jag vill till ett nytt ställe där alla kan aceptera mig för den jag är, och hur jag är.

Jag har ett hjärta jag också jag försöker hela tiden att vara glad och rolig, bry mig och att älska, men känenr att det kan jag snart inte göra längre, jag måste fly, bort från allt för att hitta mig själv och börja må bra igen.

kärleken är så otroligt smärtsam, saknar att dela vämen med nån så mycket:( saknar att höra orden - jag älskar dig. Känna att man är älskad av nån som man kan älska.

visst jag har häriga bilar och är ute och har "kul" men varför?? jo för jag mår dåligt, men ingen förstår och de jag trodde var mina vänner de bryr sig inte:(

så det dröjer inte länge nu innan jag flyttar härifrån, jag vill starta nytt liv nån annanstans.

nu kommer det fram lite om mig,, de ingen "tror" om mig,,
men men,, ha de alla för alla ska sova nu ändå, kl är ju halv 6 på möran!