Det var visst ett tag sen jag skrev här sist. Helt enkelt inte riktigt orkat engagera mig.
Och i ärlighetens namn har det väl inte hänt sådär jättemycket.

Har inte kommit på någon lösning på krisen i mellanöstern.
Eller kan man kalla det kris fortfarande när man krigat om området i över gott och väl tusen år ?
Ingen aning hur man får stopp på överfiskandet i haven heller ?
Ingen snabblösning på finanskrisen heller, sorry.
Varför får man inte gåshud i ansiktet ?
Varför säger de att HELA Sverige är glada över Kronprinsessans förlovning, när min första tanke var: Jaha och ??!! Är det för den här skiten ni har ställt in reprisen av House ?
Va fan !! Ärligt !!
Åååh, *beep* *beep* *beep* *beep* tv4 !!!

Vem smittade egentligen vem med influensa ?
Jag blev iaf sjuk i tisdagskväll och räknar mig som frisk igår. Fast egentligen kanske först idag, ääh skit samma spelar Roland.
Nu gjorde det ju inte sådär jättemycket att jag blev sjuk, skulle ju ändå inte jobba.
Mest bara störande eftersom jag inte tål att ha feber.
Räcker med en grads feber för att jag ska bli helt ur slag och inte orka göra just nånting. Och uppåt 39 grader få lite småsjyssta hallucinationer och yra helt underbart konstiga saker.

Skrattade rätt ordentligt åt mig själv i onsdags förmiddag, när jag kombinerade utgång med Bamse och Ipren inköp. Med andra ord Bamse släpade iväg mig till Apoteket (en sträcka på kanske 400 meter).
Jag trodde jag skulle dö, kunde lika gärna varit 400 mil till Apoteket.
Hursomhelst, var tvungen att stanna typ 3-4 gånger på vägen dit för att hämta andan.
Sen stå i kö på Sveriges långsammaste apotek.
En halvdöd snigel är snabbare än de som jobbar därinne.
Hasar ut lätt svimfärdig och ska ta loss Bamse och ta mig hemåt. Icke !!!
Blev sittande där ett tag, för att ladda inför maratonloppet hem.
Och börjar idiotgarva, sittande med säkert 40 graders feber utanför Apoteket.

Tänkte nämligen: Ääh fan oxå, jag skulle varit fet fortfarande, då hade jag kunnat rulla hem. Det skulle ju gå snabbare... Och fick bilden av mig själv rulla hem i huvudet. Tänk: tjejen som blir ett blåbär i Kalle och chokladfabriken, ungefär den synen var det jag fick.
I sällskap med min egen lätt sjuka hjärna har jag sällan alltför jättetråkigt.