Farsan har en Mitsubishi Galant GLSI HB -92.
Den har rullat över 37000 mil.
Han köpte den ny.
Han har aldrig behövt byta nånting på den.
Ok, det var inte riktigt sant. Så vitt jag vet har han bytt vattenpump (förra veckan), bromsbelägg (efter 32000 mil) och eftersom han har bott i Lule de senaste 7 åren så käkade saltet upp en skarv i avgassystemet så han var tvungen att byta. Men annars? Ingenting. Inte en led. Inte en bussning. Fan, inte ens en stötdämpare har gått i bilen. Motorn tickar på som den alltid gjort (tickade redan som ny), ingen överdriven oljekonsumption, inga rostfläckar på varken kaross eller golv. Visst är den röda lacken solblekt och jävligt men det finns inga fel på bilen. Jag har sagt åt honom sen den slog över till 20000 att snart kommer den att rasa, men nog går den fortfarande.
Jag tror inte att Galanterna är några superbilar (även fast det är bra bilar), men farsans bil måste vara ett omvänt måndagsexemplar.
Jag brukar säga att min Audi är världens bästa bil då jag kört nu 12000 mil med den (mätarställning 44700 mil) och jag har knappt behövt lägga nå pengar på delar (rep av dieselpump vid 40k är nåt man får räkna med samt att dämpare/fjädrar blir dåliga med åren) men farsans Mitsu är ett par klasser bättre.
Farsan har funderat på att köpa en ny bil nu i 3 års tid (en Ford Focus av alla bilar) men han har svårt att skilljas från Mitsun. Dessutom är det ingen mening att sälja den då en Galant -92 idag inte är värd plåten den är gjord i trots att vi snackar om ett ex som borde stå på museum. Skulle inte förvånda mig om han kör den till den dagen den, eller farsan, lämnar in sig på sin sista service.