Satt och klura lite för nästa utställning. Man vill ju hela tiden överträffa sig själv, göra något nytt, förändra och förnya. Så.... vad mer kan jag göra än att dra på mig min dammiga sheriffoutfit och rassla runt med handbojjorna?? Kanske skaffa ett harem av sheriffassistenter i kortkort? Krav:....inga....Alla intresserade kan lämna CV. :D
Hur som helst så fick jag en idé till rekvisitan igår när jag och Paul satt ute och brainstormade, och jag satt imorse på jobbet och skissade, mätte och räknade lite på det. Och innan lunchrasten var slut så hade jag redan bagaget fullt av material.
Jag hade 15 min. kvar av lunchen och tänkte bara åka till ett företag som låg på vägen för att kika lite på vad som fanns att använda. Efter lite samtal om vädret och planerna med materialet så lastar killen som jobbade där upp allt jag behöver och vänder på klacken. Jag ropar efter honom och undrar lite förvirrat vart jag kan gå för att göra rätt för mig (vi befinner oss i ett stort lager) varpå han ropar tillbaka: "lasta bara in det i bilen och åk!"
Jag står där en stund, paff och försöker bena ut informationen. Jag inser ju ganska snabbt att detta inte skulle komma att kosta mig någonting och får plötsligt väldig fart på mina 1.53, rädd att killen ska inse sitt misstag och ändra sig.
Jag kastar in materialet i bagaget och medan jag står där och lastar in så börjar jag fundera på om det var möjligt att göra om samma sak, på andra ställen??!! Nu är inte jag funtad på det sättet men ändå, man tänker ju tanken. Hur mycket skulle man inte kunna komma över....egentligen...??
Nu var det ju inte så att jag bad att få det gratis heller eller nåt, men jag erkänner...gratis ÄR gott när det väl inträffar! ;)

Nu har jag iaf att göra hela helgen. ;)