Jag har inte varit inloggad här så mkt nu på sista tiden eftersom jag spenderat så mkt tid uppe på sjukhuset hos pappa. Ni som har läst i min blogg förut vet om att pappa har cancer och hur illa det var förut när han varken viste vem han själv eller någon av oss ungar var. men nu har turen vänt lite iaf! Efter en massa strålning på tumörerna i hjärnan så har iaf svulnaden gått ner så pass mkt att han nu vet vem han är och vilka vi är. Nu är han precis som förut, sjuk men som förut. Med undantag för att dom dåliga sidorna har förstärkts något otroligt ^^
Pappa som redan innan han blev sjuk hade svårt att umgås med folk, var hettsig och allmänt ohövlig har nu bett hela familjen, alla vänner och släkten att dra åt helvete. Ångrar sig gör han inte heller och är dessutom för stolt för att be om ursäkt för alla dom saker han kallat alla. Men det är bara sån han är. Det finns inte så mkt att göra åt en sån sak. Var han sån före han blev sjuk och det nu finns tumörer som trycker på där uppe så är det tydligen bara normalt. Enligt läkarna är det "tur" att han blev sån eftersom han annars kunnat bli blind, döv eller förlamad istället. Så jag gissar att man får försöka se det positiva i allt. Innerstinne älskar han nog oss alla, iaf vill jag tro det :) Mig har han iaf inte bett att dra än så än så länge umgås iaf vi.