Nu kör vi en sista del om min kära bil Jens! :)

Som jag sa i förra bloggen, med motorbytet, besiktning var ju ett kapitel för sig med den här bilen! :P
(Jag rekommenderar dig att läsa de två tidigare bloggarna om bilen om du inte redan gjort det!)

Första gången jag skulle besiktiga fick jag elfel när jag var på väg till stan kvällen innan. Ett par kilometer från föräldrahemmet slocknade ALLT, och klockan var två på natten?! Lyckades hitta tillbaks och felsökte, allt fungerade?! Till slut visade det sig bli överbelastning när jag körde igång helljuset, och efter ett par minuter slocknade allt, dock utan att någon säkring gick... jag ÄLSKAR verkligen sönderskruvade bilar där ett antal idioter varit och rivit i det mesta! Det blir så ... okomplicerat då...?!

Nå, fick ordning på elen till slut, och hittade hem med fungerande lyse.

Eftersom bilen egentligen skulle ha en 262 SB på cirka 110 hästkrafter var det inte helt självklart att vår lösning med en 400 SB på ungefär 400 hk skulle gå igenom... Således blev det lite småpyssel...

Förgasaren åtgärdades att inte öppna fullt på samtliga fyra portar. Faktum är att de större portarna kopplades bort helt. Och de mindre tilläts bara öppnas halvvägs. Det räckte gott, faktiskt. :P

Och för att ta ner ljudet lite svetsade vi kryss i utblåset och tryckte in stålullstvagor från ICA för att dämpa det vassa motorljudet. Men det gjorde jag bara en gång.
Insåg med kylig klarhet i hela ryggen när jag stod i hallen att det var rätt stor risk att de där tvagorna skulle följa med avgasslangen ut, och HUR FAN skulle jag förklara det?! Höll på att dö av nervositet och lättnaden när de INTE for ut var enorm!

Men jag gjorde inte om det. Näe, då tog jag risken att låta det bullra lite mer i stället... Svetsade i ett par små kryss som fick vara kvar i stället, och det räckte tydligen.

Underligt nog passerade vi besiktningen problemfritt varje år, men jag höll ju på att få hjärtproblem på kuppen ska jag erkänna. Dock väckte bilen mer nyfiket intresse än irritation, så jag var nog onödigt nervös.


Min Chevrolet Monza sommaren 1996. Bilder till försäkringen. :)


Min Chevrolet Monza sommaren 1996. Bilder till försäkringen. :)


Min Chevrolet Monza sommaren 1996. Bilder till försäkringen. :)


Min Chevrolet Monza sommaren 1996. Bilder till försäkringen. :)


Min Chevrolet Monza sommaren 1996. Bilder till försäkringen.

En annan grej som ni kanske lagt märke till nu när jag lagt upp lite mer bilder är att det var fyrbult i fram och fembult i bak? Var ju inte enkelt att ta med ett reservjul precis... fick ju bestämma innan om man skulle satsa på fram eller bak... :P

Det satt alltså en inkortad impalabakaxel på bilen. Dock var den väl inte inkortad av något proffs, för det kom en del skumma vibrationer när man kom upp i fart. Jaja, jag hade att göra med alla skitfel så det blev ingen stripkörning för min del som planerat i alla fall.

Körde till och från träffar, hade den i stan, till jobbet och runt på lite mysåkning för att försöka få grepp om och åtgärda alla småsaker som envist strulade. Lite tråkigt men samtidigt mycket lärorikt.

Njöt för den delen fullt ut av att KÄNNA kraften som fanns där. Stod jag still och vickade lite på tårna vred sig hela bilen av kraft. Vilka adrenalinkickar, bara att VETA att det fanns resurser... för att inte tala om ljudet! *STÅPÄLS*

Men man fick ju vara försiktig, tänkte man sig inte för snurrade man ju lätt med bilen på torr väg, och regnade det räckte det inte alltid att tänka sig för heller... Ett fåtal personer fick lov att köra bilen, men jag föredrog att göra det själv. Eller föredrog... jag NJÖT ju av att köra min bil! :D

Vilket inte alla gjorde, han var ju inte helt okomplicerad att hantera, krävde en fot på varje pedal och den rätta knycken med hurst-spaken för att växlarna skulle fungera... :P Det lärde sig "min" mekaniker på Björstigs den pinsamma vägen. Lämpade in bilen till honom för att få hjälp att justera avgasvärden, och frågade om han ville ha en kurs i hantering? Eftersom han själv hade en Firebird med liknande växelssystem tyckte han inte han behövde det, och jag drog iväg på mina ärenden...

När jag återkom hann jag inte mer än innanför dörrana förrän grabbarna började gapskratta och knuffa menande på "min" mek...?! Det visade sig att varken han eller någon annan lyckats få i någon växel... de hade vackert fått knuffa runt bilen för att fixa mina avgasvärden! :P

Den gången njöt jag mer än vanligt av att skjuta i växelläget med en bestämd knyck och sedan trampa till och rita små märken på deras plan... ;) Ärligt talat är jag rätt säker på att de också uppskattade den manövern! :P


Senvår 1999. Jag sitter i bilen utanför skolan där jag läste journalistutbildningen.Observera att huven är avplockad - som vanligt! :P


Senvår 1999. Utanför skolan där jag läste journalistutbildningen. Skolkamraterna tyckte det var mycket intressant (och ganska märkligt!) med en bilhobby, de flesta körde möjligen bil om de behövde och de andra reste kollektivt... :)


Jag och bilen utanför skolan där jag läste till journalist. Huven står mot flaggstången, minns jag rätt fyllde jag på vatten.

När jag så småningom satt där med hus och barn och en gubbe som tyckte min bil var onödig och tyckte vi skulle sälja den och renovera huset i stället lät jag mig övertalas. Han var för den delen inte alls förtjust i bilen, de kom inte överrens och han fick bara motorstopp och problem och satt för trångt och... ja, jag vet inte allt vad han hade att invända mot lilla bilen Jens.

Han tyckte att vi i stället skulle behålla hans Ford Fairlane -64, en fyradörrarsbil som utan tvekan var mer lämpad som familjebil. Dessutom behövdes pengar till ett nytt pannrum, nytt uthustak, en kulvert och massa annat till huset. Således kom Monzan ut på annons, och våren 2002 kom Peter från Åmotfors och hämtade honom.

Det SVED i hjärtat. Men trots allt, nu hamnade bilen faktiskt på strippen, och när han ringde mig efter en tid var han MYCKET nöjd med bilen. Han hade visst vunnit några cupper, och såvitt jag förstod hade de i princip bara fixat kylningen. Har hört på omvägar att bilen gick med "min" motor i flera år, tills de fick för sig att testa med lustgas också... ;) Mycket vill ha mer... :P


Våren 2002. Sista bilden jag har av bilen. :( Biltvätt pågår, köparen är på väg. Och Embla är inte stor. :)

Nu ikväll har jag faktiskt skickat ett SMS till transportstyrelsen... Bilen är såld igen, och finns nu i närheten av Åkers Styckebruk. Det är inte utan att jag är väldigt nyfiken på vad som hänt under åren som gått sedan jag sålde honom, och är det någon som sett "min" bil eller har bilder eller information blir jag jätteglad över lite "skvaller"... :P

Även om vi hade mycket bekymmer kommer Jens alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta och jag kan fortfarande inte riktigt förlåta mig själv för att jag SÅLDE honom! :´(

// Ellen :)