Oooouh!

Ja, ni som hänger med hos mig har märkt att jag dippat rejält under hösten. Kroppen är inte med mig, och då följer psyket obevekligen med ner också.

Eftersom jag normalt dippar kring nyår för att botta framåt februari och sedan vända uppåt igen oroar det mig att jag redan nu mår så här uselt - det finns inga marginaler kvar att bli sämre på. Har faktiskt till och med donat med ett testamente, och psyket har följt med i berg och dalbanan. Det är alltså RIKTIGT illa, jag VILL leva men är tveksam till om det verkligen kommer gå vägen.

Har dock noterat en intressant sak. I vanliga fall har jag verkligen RASAT rakt ner i det svarta hålet mentalt.

Den här gången känns det mer som att jag tumlar baklänges nedför den där spiralvägen som följer hålets kanter... Ni vet, det går helt klart åt alldeles fel håll, men jag slår mig inte medvetslös eller faller handlöst, utan liksom mer tumlar nedför vägen och inser att det går åt fel håll men kan inte göra så mycket åt det.

Å andra sidan, kan jag hålla mig på vägen är det ju bara att vända och gå uppåt när det väl går att få stopp på skiten, jag har förhoppningsvis inte ramlat ÄNDA ner till botten, och förhoppningsvis heller inte slagit mig sönder och samman på vägen heller.


Tänkte hitta en bra bild av ett hål med vägar utmed väggarna, och det HÄR har jag valt ut att vara mitt hål. Bilden är länkad från http://www.destinationspoint.com/mir-di … ine-mirny/

Blev dock helt tagen av bilderna på hål som jag fann så plötsligt känns det inte så hemskt att falla ner i hål längre?! Det här hålet är ju inte ens svart utan VACKERT! Iofs ser man inte botten, där är det säkert jättehemskt. ;) Hålet är för övrigt en gammal diamantgruva i Sibirien - kanske behöver man ramla runt i djupa hål då och då i livet för att hitta och förstå värdet i tillvaron?

(Om någon mer än jag plötsligt kände kraftig fascination och dragning till intressanta hål kan jag tipsa om sju spännande hål på den här sidan: http://blog.ratestogo.com/amazing-holes/ - mitt hål är också med men jag valde en annan bild av det!)

***

Igår kändes det i alla fall som att det blev lite paus i ramlandet. Mår fortfarande skit men några vänner var rara nog att formligen ösa över mig peppande ord och komplimanger och jag kände mig lite avgudad där en stund. Tillräckligt för att släppa studierna och orka ge mig hän åt synden en stund. :)

Ja, jag är en syndfull kvinna. Igår var det jättesynd om mig, förutom all skit jag dragits med de sista månaderna hade jag mensvärk, var kramsjuk, kände extremt behov av ryggkli och dessutom var jag GRYMT GODISSUGEN!

Tur att det mesta går att bota med kladdkaka och Top Gear! :P

Således, använde vännernas generösa energi att ta mig på fötter, gjorde min kladdkaka, käkade mat, la mig i soffan med filten, tände ljus och tog mig en bit syndig kladdkaka. Njöt av den och tittade på Top Gear och tyckte livet kändes rätt okej ändå. :)

Innan kvällen var slut var kinderna åter våta av tårar, men den här gången för att jag skrattat så hysteriskt åt knasigheterna i världens bästa motorprogram. :)


<3 Bättre än lyckopiller - speciellt ihop med kladdkaka!

Idag lider jag baksmällans alla kval, efter kladdkaka gör kroppen uppror, men psyket kan leva på gårdagen ett tag till så jag hoppas gå på plus ur det ändå... ;) Och det var så skönt att få SKRATTA ordentligt igår, med hela kroppen. Och kladdkaka är ett okej substitut för ryggkli, faktiskt. :P

***

Nu ska vi se, det var ett par saker till jag hade tänkt skriva om....

Jo, ja! Fick önskemål om att berätta på SVENSKA vad mina urtunga medicinstudier går ut på, så det har jag gjort, men det kanske är fler som inte begriper ett dyft av T4 och mitokondrier (T4 i det här sammanhanget har inget med V40 att göra, nej...) så jag tänkte lägga förklaringen här i bloggen också.

Det jag försöker få rätsida på är varför kroppen inte tycks använda det den behöver, trots att det som behövs verkar finnas i mitt blod.

Eller fritt översatt: Det är rätt oktantal i omloppet, men det måste vara problem med tändsystemet, för det blir ingen energi av det i alla fall.... ;) Tjall med tändstiften, luftblandningen, taskiga kablar... jag får fortsätta felsöka helt enkelt... ;)

Men på riktiga termer är det rena tortyren att försöka läsa, det är TUNGT och svårbegripligt och jag får läsa om och fundera och helt plötsligt vaknar jag och inser att jag somnat mitt i för att det är så komplicerat att min kropp stänger av sig i tid och otid... Jaja, till slut så - det är ju ändå min hälsa det handlar om så motivationen är högre än funktionen.

Träffade en läkare i måndags förresten, förutom blodprover var han nyfiken på det här komplicerade, så han fick en bunt med artiklar och sa sig vara intresserad av att hjälpa mig med provtagning och remisser om det är något vi kan hitta inom sjukvården när vi väl klurat ut vad som är lämpligt att göra! :)

***

Har mycket mer jag skulle vilja skriva om, men måste spara kraft till mina studier, är inte online så ofta längre som ni kanske noterat.

Hur som helst tänkte jag avsluta med lite inspiration, en pysselfilm så här i julestökstider. Lägg särskilt märke till carportens innehåll... ;)



Husannonsen finns här: http://www.svenskfast.se/Templates/Obje … ATHQ2SDRJS

Kramar / Ellen :)

Ps: Jättestort tack till alla er som skriver stöttande och peppande ord till mig och sätter tummar på bloggarna, ni ska veta att det betyder MYCKET när man tumlar runt och försöker återfå balansen och undrar hur det ska gå till - ni är oändligt värdefulla. TACK!!!