Det är nu lite drygt en månad sen älskade Linus dog. Fortfarande ofattbart när man tänker på det, så oftast låter jag bli att tänka, blir lättare på det viset.
Skrämmande hur ett litet älskat liv bara kan ta slut så plötsligt, och lika skrämmande hur livet fortsätter vidare som vanligt efteråt.

Börjar bli jobbigt på jobbet nu, alla frågar ju mig hur dom mår, vad som hände om dom ens vet, har kommit in några som inte vetat något där jag har fått meddela faktan.
Att stå och vara stark och prata om det som något helt naturligt, nej inte helt naturligt, men ja svårt att förklara.
I början var det lättare, men nu efter drygt 1 månad med samma frågor, samma svar, samma ovetskap så börjar det bli påfrestande.

Begravningen var väldigt vacker, men oerhört jobbig - det är som Per Gessles låt "Här kommer alla känslorna på en och samma gång". Trodde verkligen hjärtat skulle brista itu.
Var massor av folk där för att säga hejdå, allt var så fint, allt var bara så fruktansvärt.
Var två fina låtar valda som har en självklar plats på min spotifylista - "Handens fem fingrar" och "Kärleken är".

Men nån måste vara stark, och ja det har helt enkelt fallit på mig att vara den starka, för just nu är jag nog just det.
Men även jag måste ventilera, uttrycka min sorg, men vill inte göra det på facebook eller vanliga bloggen där min familj läser, så jag väljer helt enkelt att göra det här.

Bara få tömma ur luften ibland, släppa nån tår, minnas, sakna, älska!
Alltid älska!

Idag ska jag ta mig tid att åka upp till graven själv, har köpt en liten sten där det står "Saknar dig" och ett hjärta på!

Men sägs ju att ur allt ont kommer något gott, så tyvärr även denna gången, eller tyvärr och tyvärr. Det är tyvärr att det ska behöva något sånt här till för det skulle ske.
Men vi har kommit vår bror nära, eller kanske är så att vår bror har sökt sig nämre oss. Vet inte hur, men det är skönt iaf.
Min bror är 14 år äldre än mig och vi har aldrig kommit speciellt bra överrens, men nu vill jag bara ha honom nära - älskar honom, älskar hela min familj & mina vänner!
Innan har jag inte kännt något direkt behov för umgänge med honom, men nu känner jag verkligen att jag måste åka upp till honom och bara umgås - en tanke jag aldrig trodde skulle nå mig.

Linus - saknar dig, älskar dig, minns dig!
Linus - du kommer alltid finnas i mitt hjärta, precis som du vore mitt eget barn!
Så mycket kärlek, så mycket tomhet!

Så nu har jag iaf lättat lite, tack!


Linus döptes 20 september - knappt 3 månader senare samlades vi på samma ställe fast för hans begravning! :'(