Jag vet inte vart jag ska fästa blicken. Jag låter den vandra, från roten och uppåt. Rak, ståtlig står den där, och anar inte vilken behandling som väntar... Det glänser lite i toppen... vänta bara, du ska få vad du tål, och lite till. Du kommer inte stå igen förrän om ett år... :P

Jag börjar med kulorna. Resten går av bara farten, och till slut når jag toppen. Det här är ju helt lysande. Med bestämda rörelser avslutar jag mitt arbete. Det krävs faktiskt rätt hårda tag, speciellt framåt slutet.

Jisses. Jag kniper med benen, stönar, flämtar. Känner hur jag börjar bli trött i hela kroppen.

Får ta till tejp för att det ska bli bra. Den är ju helt ENORM!?

Nu är äntligen granen nere i lådan igen, fattar inte hur det alltid kan vara dubbelt så mycket gran som låda när den ska ner?!

Återstår då resten av julpyntet, adventsljusstakar och stjärnor. Synd bara att det blir så mörkt när man tar ner det. Känns inte riktigt lockande än. Kanske ska ta bort pyntet, men spara belysningen ett tag till? Får ta ett snack med Embla och se vad hon tycker. Det är sista dagen på jullovet, i morgon börjar skolan och hon ska tillbringa en vecka hos sin pappa igen.

Jag ska ha singelvecka. Behöver handla lite mat. Skaffa hem ett bromsok och måla det. Så får vi se om jag får något konstruktivt gjort eller om det bara blir återhämtning.

Är lite mör redan innan, igår var vi på isen i 1,5 timme och åkte skridskor med en gammal skolkamrat till mig, vi två och tre barn. Avrundade med kladdkakefika, varm choklad och lek/bus och prat hemma hos mig. Men det var så otroligt trevligt att jag känner mig mentalt laddad och balanserad av det, trots att det är lite segt i kroppen. :)

// Ellen ;)