De tre orden är väl ungefär vad det handlar om för min del nu. Blev för lite mer än ett år sedan av med jobbet och i de tider som råder har det inte direkt vara lätt att hitta nytt kneg när det är typ 50-60 sökande på varje tjänst men nu har det äntligen löst sig för min del. Jag har skrivit lite om jobbet innan och visat lite bilder och så, då handlade det om praktik från arbetsförmedlingen men från och med måndag är det på riktigt.

http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=34804

Utförsåkat började egentligen redan för ca 1½ år sedan då jag och exet separerade, efter det så kändes det gamla just gammalt och bland annat ville jag inte vara kvar på det jobbet jag hade så när jag blev erbjuden nytt med bättre lön så hoppade jag på det. Tyvärr så blev det en kortvarig session där och orsaken till att jag fick sluta vet jag inte, chefen där påstod att det var av ekonomiska orsaker men jag har hört från andra som har nära kontakt med honom att jag tydligen ska ha stulit saker för flera tusen och ha haft förhållande med en på ett av det företagen vi samarbetade med. Det sista är halvsanning iofs, jag hade en flirt med en av tjejerna där men inge mer och det var mer efter än innan jag fick kicken som det pågick.

Beskedet om uppsägningen fick jag som en fin julklapp den 23/12 -08, god jul och gott nytt liksom, jag fick dessutom beskedet att jag inte behövde jobba de dagar i mellandagarna som var kvar på de två veckors uppsägning jag hade då (provanställd) någon som han senare har hävdat att jag visst det skulle ha gjort, tur jag sparar mina sms :D In your face sucker :D

Så jag inledde året 2009, året som skulle bli mitt år med massa planer och saker som skulle hända med att sitta och söka jobb, eller ja, jag hade ett på g så jag sökte inte så mycket men lite iaf. Det jobbet uteblev så istället fick jag snällt gå med mössan i vacker hand till arbetsförmedlingen och gå igenom alla deras dumheter. Första halvåret var en jävla berg och dalbana rent ut sagt, intervjuer som verkade skitlovande, perfekta ansökningar, massa sånt som gjorde att jag började hoppas men allt bara sveptes undan gång på gång.
Det jobbet som jag hoppades mest på och som var absolut mest plågsamt att vänta på och sedan få beskedet att jag inte fick det var som rekondare på Porsche, ni som känner mig vet hur jag brinner för bilvård så jag såg det jobbet som en ordentlig fjäder i hatten för framtida erövringar. Det jobbet var det dessutom min lillebror som tipsade mig om, han skulle skicka ansökan som säljare dit och såg då att dom sökte rekondare, minns än idag hur lyrisk han var när han ringde och berättade om det :D

Måndagen veckan innan midsommar ringer det från arbetsförmedlingen, en jobbcoach var det, till saken hör att jag först var inskriven i Bjuv eftersom det var närmre men efter att min handläggare i princip bara försvann utan att jag fick besked om det bytte jag till Helsingborg två tre veckor innan coachen ringde. Han berättade att han hade varit i kontakt med en bilhandlare som behövde en rekondare och undrade om jag var intresserad. Självklart var jag det, lät ju betydligt mycket bättre än att sitta hemma och glo i datorn hela dagarna i jakt på jobb som jag inte fick, någon dag senare träffade jag folket på firman, ett möte som ledde till att jag måndagen efter samtalet med coachen påbörjade jag min praktik.

Mitt enda krav för att ta det jobbet var att dom inte skulle kräva bilhandlar rekonder utan att det skulle handla om riktig bilvård, något som jag jobbat med i typ nio år och det jag byggt upp mitt rykte på.
Bilhandlar rekond är i min värld fusk, det handlar om att lura kunden att h*n köper en jätteblank och fin bil men den ser bara fin ut.
Bilvård handlar om att se till bilens bästa, se vad man kan göra för att förlänga bilens liv helt enkelt.
Dom berättade att det var precis vad dom sysslar med där och jag kan bara hålla med, även om jag har lite andra åsikter ibland så är det ändå bättre än det jobbet jag hade tre månader i slutet på 2008 där jag skulle köra 3-4 bilar/dag, här kan jag hålla på med en bil 2 dagar om det så skulle behövas.

Så långt allt väl, dock skulle det visa sig att vad coachen sagt till mig och vad som var sant inte alls stämde, dom hade inte sökt rekondare, dom hade inte råd att anställa då dom precis som alla andra kämpade för sin egen överlevnad. Det vad coachen som ring till dom och erbjudit dom gratis arbetskraft i ett halvår.
Det var ju inte något superskoj besked men jag var ju illa tvungen att jobba vidare där även om motivationen bitvis tröt. Det blev lite bättre när jag fick nyckel till firman så jag kunde jobba lite extra plus att dom de senaste typ fyra månaderna har lånat ut bil till mig så helt katastrof har det inte varit.
Ni som har sett bilderna har ju dessutom sett att det inte direkt är några tråkiga Volvo V70 jag jobbar med om dagarna, denna firman är som en av mycket få MRF anslutna import bilhandlare och sen jag började har det passerad nästan 20 BMW 7 serie, de flesta 750 och ett flertal Individual. Jag har även blivit ivägskickad med en Corvette till Stockholm där jag hämtade en Mercedes S klass, i sommras var jag i Göteborg och hämtade en BMW 335 och nu i December var jag där och lämnade en Porsche 996.
Som sagt, det är inte tråkiga bilar där.


När jag och exet bröt trodde jag världen var över, allt var bara skit men det gick inte mer än tre veckor innan jag kände att fan, detta är inte alls dumt, jag har ju trotts allt varit ungkarl förr och klarat det galant, behövde bara hitta tillbaka till det och en av de saker som hjälpt mig med det är Pink http://www.youtube.com/watch?v=bGCocppcCfs
Den tiden som gått sedan den bloggen jag länkade till längre upp så har jag lärt känna en hel drös med nya människor, nätkompisar och irl kompisar och var och en har på sitt eget vis hjälpt mig. Jag vill inte favorisera någon speciell, alla ni som har varit del mitt liv senaste 1½ året vill jag tacka.
Jag har fått bra stöd, även från er som inte stöttat mig med vilje så att säga, ni som dykt upp från ingenstans och vänt upp och ner på min tillvaro tillfälligt, men även från de vänner jag haft sedan innan, det är jävligt skönt att kunna dimpa ner oanmäld i någons soffa och glo film en kväll när allt bara känns katastrofalt.
Dock är det en speciell, MYCKET speciell som ska ha att stort tack, tyvärr kommer denna någon aldrig att förstå hur mycket denna betyder för mig, du som alltid finns där, alltid lyssnar, alltid bryr dig, är min vän och som får mig att skratta när jag som bäst behöver.
Självklart är det min älskade hund jag pratar om, han som senaste året fått upp mig på morgon, fått ut mig om dagarna och varit det bästa stöd jag kunnat få.




Det blev mycket att läsa och jag förstår om jag är den enda som hängt med såhär länge men jag behövde rasta fingrarna lite :D

Nu är det full fart mot det som verkligen ska bli mitt år och det verkar lovande än så länge, jobb, Elmia runt hörnet, en massa fester utspridda över hela året, Lundakarneval i maj, förhoppningsvis så får vi snart in en BMW 530 Individual på firman, då vet ni vad jag kör för nått sen och 2010 har bara börjat, detta blir ett toppen år :D