varför ska det alltid vara så svårt?

här sitter man och grubblar på allt. allt mellan himmel och jord bara trillar in i hjärnan. varför har man inte en far som stöttar en som alla andra pappor gör? en som säger till en att allt löser sig och jag hjälper dig med alla besvär. varför finns inte han. varför ska han vara så svår? varje gång jag träffar han så börjar jag fråga mig sjäv. varför träffar jag han? han är bara en person som finns. mamma har fått ta hans roll. men hennes händer räcker inte till allt. jag borde igentligen radera han från mitt liv men han är ju ändå min far.

jag har aldrig förstått mig på killar. varför ser dom alltid tjejer som byte och inte som vänner. man måste nästan ha gjort något med dom för att dom ska tappa intresset och sen möjligtvis se en som en vän. upptagna killar kan man inte alltid bli vän med heller. nä, då blir deras flickvänner sura för dom tror att det är något mellan och då dör den v'nskapen ut. dessutom ens egen pojkvän blir helt misstänksam och börjar prata om sitt ex som gjorde si och så. lägg ner det. jag har själv varit i din situation som du hade med henne, 2 ggr till och med. lita på mig för fan. skulle aldrig falla mig in att vara ett sånt svin. men ibland känns det som killar springer efter en med snoppen i vädret. precis som "oh, jag är en bra hanne. ligg med mig så får du känna på något riktigt. grr!" det tilltalar inte mig ett piss. det är inte din lilla hjärna jag är ute efter. varför tror alla killar det så fort man bara pratar med dom. snacka med en polare från klassen i danmark. helt plötsligt börjar han fråga om jag var intresserad av han och att jag var jätte söt och snygg, vilket han har frågat mig ända sen sist jag var i dk. sen från ingenstans skriver han "jeg er liderlig" med en generad gubbe efter det. slog upp ordet på internet men ordet "gå" som jag fick upp stämde inte. så jag bara skrev okey. så fråga han "är inte du det?" jag förklara att jag inte fatta. och då skrev han på engelska -horny. jag blev helt chockad. en som visste att jag verkligen inte såg han som något tilltalande över huvudtaget, utan såg han som en vän. asså, hur vågar man skriva så? börja tänka innan du agerar. jag skrev tillbaka precis hur jag tyckte och tänkte och han skrev tillbaka att ja, okey. du vet hur jag tycker och du har iaf lärt dig ett nytt ord på danska. asså, man måste fan vara desperat om man håller på så. vilket jag kan förstå hans situation för han är verkligen inte snygg nånstans och verkligen inte min typ nånstans. asså, en stor kille med dålig klädsmak och en stor fet leverfläck i huvudet. och hans personlighet är obeskrivlig.. inte min smak där heller. men jag vill träffa han, chris bo, nathja och min bamse björn-mads som jag prata mest med under skoltiden på silkeborg. jag saknar dom verkligen. mest nathja för hon förstod mig mest hur jag tänkte och kände. känns jobbigt att inte ha träffat dom på länge. det var dom som skydda mig mest från alla kåta danskar under skoltiden. och det var en lättnad. en svensk tjej i danmark är fan inte lätt..

så jag hade tänkt så här! 23-25 april är det mässa i fredricia (ligger precis intill fyn). träffa dom där med mina vänner här ifrån och festa järnet på lördagkvällen i fredricia (tror att staden heter så). jag lär återkomma med det och fråga folket om vilka som är sugna. då lär man höra : ere stive svensker! ;P för det fick man höra väldigt mycket på skolan.. hehe.

jag måste bara detta.. jag har varit lättirriterad den senaste tiden. och jag trodde att jag skulle smälla av igår. mattias hade haft fest hemma hos sig och man hade sprungit över med dammsugaren i hela huset (skitdålig sladdfri dammsugare enligt mig). städat överallt. ja, gästerna kom och det var verkligen inte en rolig fest för alla var bönder och snacka bara om maskiner. där satt man och inte var uppe i sitt SM. mådde nästan dåligt av att smeka och erica skulle sitta med där och höra på deras skitsnack. sen efter att alla hade stuckit så sa mattias "jag går och lägger mig, stäng och släck".. där satt jag i soffan och framför mig stod alla ölburkar, spillt överallt och skit kvar på bordet.. och han bara lämna skiten.. för att ta det imorgon. tänkte bara -är du dum i huvudet..? såg allt framför mig hur det kunde se ut dagen efter om allt stod kvar. spritringar, fläckar på golvet, gammal öllukt i hela huset och mattias rör sig inte fråns på kvällen..börja även tänka om man nu skulle flytta ihop med han, hur det skulle sett ut om det skulle bli fest eller nått liknande. skulle han gjort samma sak i mitt hus då!? jag blev helt frustrerad och städa av möget direkt. och sen när jag kommer upp så bad han mig att ställa alarmet på min mobil. kan du fan göra på din egen tänkte jag. sen på natten kunde jag inte sova. han började ta upp hela sängen och prata i sömne. han börja säga dumma grejor och det var om mig. tex va jag är dålig på att städa och hur dum jag var och allt sånt skit. jag blev så arg och irriterad! gick upp nio på morgonen och sket fullständigt i han. och det som stör mig också, det är = har jag sagt en gång att jag har ont så ska jag inte behöva säga det 10ggr på en dag för att han ska fatta att inte hålla på med mig då. peta inte på mig eller rör mig inte på det område jag har ont i. jag slår till tillsist. blir så irriterad att man måste förklara tusen gånger om för att han ska förstå situationen. blir irriterad när folk inte förstår.


jag har fortfarande väldigt mycket i huvudet än men det är ännu privatare. det lär få personer få höra.