This is love <3
..sitter här och kollar igenom massa bilder på bilen, inser att snart har jag haft honom i 3år! Hela tre år har han varit min, kan inte förstå överhuvudtaget att tiden gått SÅ fort. Men ack det har den. Kan inte ens förstå att det var så många år sen jag satt i bilen och kände mig lurad över att ha bytt bil.

Till det jag ville ha sagt:
Bilen har lämnat mig idag, han är hos doktorn för att tillfriskna. (Kan vi ju i alla fall hoppas!) Jag däremot sitter med ett fånigt leende på läpparna och drömmer mig bort mot bättre tider. Varför känns det som att det är bättre att lämna bort min Svarta Fara än att ha kvar honom hemma och byta det jag VET är felet. Och varför i hela helvetet tätade åsnorna med kylarcement! Åh jag är så sur, så förbannad och så jävla less.



Inte fan känns det bra. Förstår ingenting alls men på tre år, har bilen stigit i kostnader och minskat i värde, och det känns som att det enda raka mot oss båda är att ha kvar honom. Men jag är less, jag är trött, är förbannad för att han aldrig vill fungera när det är som mest nödvändigt.



Men ändå ler jag när jag inser att jag faktiskt älskar honom DJUPT och HELIGT! Jag älskar min Volfon. Jag älskar honom utav hela mitt hjärta. Men han är en stor idiot det förnekar jag inte. Jag vill inte beskriva med ord hur mycket jag kan hata honom ibland, men varje gång jag säger ordet hata så minns jag våran första krock. Vår första avåkning och framför allt hur många gånger jag velat slå sönder honom men lyckas låta bli!

Har jag kvar honom 2011 så ska han lackas om! =D

/ linneagaardin, tjejen som saknar alla hästar i hagen =)