Jag har så roligt mitt i denna fordonsmekaniska soppa! Driftsäkerhet är nog ett ord alla hört, och det är tydligen något som är synonym med "ny bil". Inte i min lilla norrländska värld med vägar där vägen helt plötsligt försvinner och visar sig vara en halv meter längre ner i något slags "gupp".

Så många bilar, med så många fel... Finns ju ett antal bilar i min pojkväns ägo, varav merparten endera är trasig eller avställd. Finns fyra bilar i familjen är körbara, rent lagligt sett. Dock har 145:an trasig topplockspackning så den ska ju få gå så lite som möjligt tills det är ordnat. Mormors "Geta" kör Monika eftersom hennes Röen läcker olja som en tratt. Chevy står utan förgasare för den är på renovering, och nu Ewert...

Fick ett sms från min pojkvän om att jag skulle ringa honom så jag gjorde det, fick höra "men vad fan...?" när han svarade. Visade sig att gamle Ewert, en 244:a som sett sina bästa år, gick som en skadeskjuten kråka.

Den här bilen brukar man vanligtvis kunna plåga upp i åtminstone 140 km/h, men nu gick den satan bara 70 km/h på slättan. Uppför Forsmo-niporna gick det bara 30...

Nu är det så att min älskling ska jobba i Junsele i helgen, dit har han 6 mil enkel resa och om han ska köra Ewert dit så kommer han få åka hemifrån klockan fyra på morgonen eller nåt. Så jag är utan bil. Inte helt, men delvis.

Lånade ut den trofaste Mr Ford, en grånad gentleman på 45 år, som resignerat lite i fjädringen men som annars verkar vara vid sina cylindrars fulla kraft. Har dock hotat pojkvännen med kastrering (med en slö bordskniv) om jag får nys om att hans högerfot blivit tyngre än vanligt. Tokkör han med MIN BIL, med MIN BEBIS så kommer jag att bli FULLKOMLIGT VANSINNIG!