TACK till alla som backar upp och stöttar nu när jag tappat drivet!

Det är inte så konstigt kanske att jag tycker det mesta känns hopplöst just nu.

Min kropp är fortfarande helt ur fas efter Elmia. Viss baksmälla hade jag räknat med, men inte mer än ett par veckor. Den här gången har jag inte återhämtat mig som väntat, eller faktiskt inte återhämtat mig alls.

Tror det delvis beror på att det tillstött en massa strul med ett upphovsrättsligt ärende - fick anlita en jurist för att lösa det - och dessutom har försäkringskassan börjat dra i mig igen, jag är på väg mot utförsäkring. Kan säga att det nya regelverket får även handläggarna på försäkringskassan att häpna när man ställer motfrågor för att bekräfta hur det verkligen fungerar... "Jösses, jamen, det är ju så det blir, det har du rätt i..."

I vilket fall som helst har jag inte kommit på fötter igen sedan början av april. Sex veckor med en kropp som inte fungerar sätter sina spår. Lyckades under hela april dammsuga lägenheten en gång och duscha tre gånger... Och bilen är givetvis inte rekondad efter vintern än.

Vi hade siktet inställt på Vingåker i helgen, men har ännu inte fått besked, och då går det inte när jag mår så här. Krävs en hel del planering för att få körstöd och det ska klaffa med mat och övernattningar och allt. Då räcker inte ett par dagars framförhållning.

Embla vill jättegärna iväg på utställning nu, men jag får det verkligen inte att fungera. När kroppen inte är med och myndigheterna strular tappar jag sugen fullkomligt, så just nu undrar jag uppriktigt över både bilintresset och fotograferingen och livet i stort - typisk svacka, men det känns verkligen så för tillfället.

Jag tror jag behöver mer tid för att sätta både mig själv och bilen i ordning, så får vi se om jag tar mig ut på några evenemang senare i sommar.

Tills vidare tar jag time-out och försöker hitta kraften och lusten att fortsätta.

Kram! / Ellen