en sak är säker , det är annorlunda att skaka av sig en polis-bil , då man bara ser den som en bil , men om dom då ber en att kliva ut ur sin bil och in i deras , då förstår man hur proffisionella dom är.

deta hände en eftermiddag , då man lyssnade på radio , där dom diskuterade krisen inom bil-branchen , och sakta men säkert följde dom fuktiga vägarna mot bromma. det var inte så värst mycket bilar. bensin-mätaren stod på rött , och jag skulle nå min destination och släppa av en passagerare för att sedan åka och tanka. det rullar sakta framåt efter en trafik-ljus , där den breda ojämna och spruckna asfalten förvandlas till en smal gång efter spärrlinjen där man kan svänga vänster. jag reagerar på den volvo , som jag kör en analys på innan jag bestämmer mig för att åka på spärr-linjen. såg redan då , att metall-boxen vars silhuett skymtas då mot-trafikanter kastar sitt ljus genom dess vind-ruta. och det var en trolig civil-polis. vägen blir bredare där fram , och det var någorlunda ofarligt att rulla förbi bilarna. men det är svårt att kunna avgöra vilken sorts ambition just den polisen har. var nog beredd på blå-ljusen som lyste upp immam i bak-fönstret. det enda som i det här läget var opassande var att jag skjutsade en passagerare. stannade på ett lämpligt avstånd från övrig trafik.
nu i efterhand tycker man att man betedde sig löjligt när man spelade dum. bad om att få stiga ur bilen , då det är lättare att blåsa i dosan. polis-kvinnan som körde , ropade till sin kollega med bestämd röst att inte försöka fixa saft-blandaren som hade pajjat. och att komma med blås-testaren. efter det så öppnade jag dörren till deras fordon , och väntade...ja , han var snabb med att dra fram sätet så att jag fick plats där bak. polis-kvinnan var väldigt tydlig med allt , då hon berättade alla punkter i mitt fel-görande. jag vart så facinerad av hennes rutinmässiga exakhet. hur hon kom ihåg detaljer som jag inte tänkte på. förutom det så pratade vi om vardagliga saker , det var nästan lite mysigt att sitta där. hon var så neutralt bestämd mot mig , att jag anpassade min attityd efter det. även om hon innan hade hotat med att ta mitt körkort. det dök upp korta anrop med jämna mellan rum , dom har borde kasta ut mig på vägen och låta bilar använda mig som fart-gupp , då dom har viktigare ärenden , tycker man ju. skrev med tomma tankar på godkännandet av boten. något att tänka på , poliser är människor som bryr sig om en. en god och fridfull jul önskar jag dom

helt ovetande är jag på väg hem till en kompis. där parkerar jag bilen lungt , och vinkar till honom , genom köks-fönstret där han står och käkar knäckebröd. jag kliver in , och pratar om våran radio-styrda bil. gör mig en ostmacka jag med. sedan går vi till garaget , och hämtar våran radio-styrda bil , och lägger den i bak-sätet. sedan kör vi ut till en passande område där vi kan rasta den. men men... på vägen där vi kör ,så slänger jag en blick i back-spegeln. där åker det en bil med blå-ljusen på. den är lite suspekt då , den kör så sakta. kanske hundra meter bakom mig. jag svänger genast in vid nästa väg för att göra plats åt den. sen så stannar den bakom mig. jag trodde först den väntade på mig att åka , så jag blinkade ut för att köra. men nej... hans bil-dörr öppnas. stiger ut för att snacka. det visade sig att min bil var efterlyst. jag är chockad svarar jag. sedan ser jag ännu en polis som kör ut från vägen som leder hem till mig. jag vänder blicken ditåt , och säger till polis-mannen. där kommer visst eran kollega. ja visst , han har varit på min gata och väntat in mig. han kör upp på trottar-kanten på andra sidan vägen , och de två kommer till min bil. allt var grönt , till slut. och jag fick åka iväg. yep yep iväg att köra lite radio-styrd bil.

Det har länge pratats bland folk att jag borde göra mig av med min svarta subaru , vissa säger att det blir dyrt att laga den , polisen säger att den är risig och några få tycker att den är tuff. Men nu är min svarta borta från svenska vägar , tills vidare , tog med den ombord på en färja som åkte österut. Det var lite tråkigt att behöva ta den dit , vet inte hur den kommer att trivas där. Med en dyster min när man körde ut från rampen och ner på fast finsk mark , och raka vägen över kullerstens gatorna i centrala Helsingfors , ut på motor vägen , så var det bara att fortsätta mot "landet". Men kanske var det här inte en aldeles främmande plats för en subaru. Vi möttes av olika modeller , nya och äldre , subarusar. Kanske den som lyste upp mitt ansikte var den vita leone , som rullade förbi oss. Ju , närmare våran slut-destination , desto sämre blev väg-förhållanderna , från slät asfalt , till mer sliten asfalt , sedan en riktig berg-o-dal bana av asfalt , och sedan bytte det till slingriga grusvägar. Den här kunde man åka på utan problem , men sedan när man kom ännu längre ut på landet , så var det sand och lera som gjorde det svårare att ta sig fram. När vi körde där djupt inne i skogen , så stannade vi intill hos en bekant so stod vid väg-kanten. Han berättade sedan att han trodde det var någon annan som var på väg hitåt , då han kände igen boxer-motorns distinkta brummande. Jag antar att de få som bodde där ute på landet hörde bilen på långa avstånd. På något sätt kände sig bilen hemma på dessa grusvägar. Det dröjde inte länge efter att jag hade parkerat bilen , som en man kom förbi med sin hund för att hälsa på oss , denna man bor där ute i skogen , helt utan el och rinnande vatten. Tror visst att såna männsikor kallas eremiter. Det är något aldeles speciellt med honom. Och hunden var så pigg , vilket jag påpekade , och sa att många hundar i städer inte alls är lika pigga som henne.
Efter lite småprat där ute i vildmarken , kom vi på tal om rally , och fick lära mig att de brukar köra rally här på somrarna. trevligt trevligt. Kändes väldigt ovant att andas in den friska luften , och tystnaden där ute var öronbedövande. Jag lyssnade efter ljud , och hörde bara en fågel. Inte heller några mygg , som det brukar vara på sommaren. Bara en tystnad... När mörkret gjorde inbrott , så tände man ljus och la in ved i spisen. Det var inte så kul att gå och borsta tänderna , då man visste att det kunde finnas björnar i närheten. Rusade ner till bäcken , borstade , och kubbade tillbaka.
Tillbringade natten där. Och på morgonen hade kläderna en viss doft , som man får ute på landet. Sedan var det dags att fara tillbaka till hamnen.
Väl på båten , så försökte man få sig på andra tankar. Var mest inne på kasinot och kollade på när andra spelade roulette. Själv höll jag mig till spel-automaterna. hittade ett japanskt mynt , från en av maskinerna. Tog den och singlade med den i brist på annat. Den var lätt , och gav ifrån sig ett "ding". Det tyckte jag att var spännande. så detta fick jag sysselsätta mig med resten av kvällen. Inte ens på natt-klubben slutade jag med att leka med myntet. Hade spanat in en tjej , som jag tyckte var mycket vacker , men la ingen energi på att försöka få kontakt. Jag var redo att gå därifrån då någon plötsligt tog ifrån mig myntet. Det var denna tjej , och hennes kompis. Hon sa på engelska "this coin belongs to me now" och gav mig en kram. Jag fattade ingenting. Sedan försvann dom båda två bakom hörnet där jag stod. En kort stund därpå kom hon ut igen. Men jag ville inte leka kurragömma med dom , och lät henne behålla myntet. Den var ändå inte värd mer än 0.0057 euro...

Om ni andra kanske missat så var Akon i stockholm igår och gav ett upprträdande , tillsammans med adam tensta i munchen bryggeriet. Det var folk som stod och köade redan timmar innan dom fick bli insläppta. Och jag var en av dom. fast det utbröt kalabalik i kön , folk klämdes för att andra tryckte på längre bak från kön. Man hade fått dela upp kön i två delar. det var ordningsvakter som fick hålla emot folk då det inte skulle trycka på. Dom hade inte tillräckligt med personer för att göra det , så jag fick stå där och hjälpa till. Väl inne sen så samlades det folk. all and alla så var det en väldigt trevlig konsert. jag skakade också hand med Adam Tensta innan han drog. Och han är ju lite cool.

att bo i en storstad med mycket folk , får man räkna med att det kan bli trångt när det är rusning och alla ska hem...då menar jag inte på vägarna...utan på tåget. Det var ju en trevlig tåg-resa till Stockholm central. Folk går på och stiger av vid tåg-stationer. Men när man börjar närma sig Stockholm central , så stiger alla upp samtidigt , och ställer sig snällt i en kö och väntar på att dörrarna ska öppnas. Det är någorlunda ordning , man släpper givetvis av damerna först. Men när man väl kliver av och lägger foten på perongen , gäller det att hänga med i svängarna , det är som att man dras med i en ström , men istället för vatten är det folk som man driver med. Och det är ingen vidare bra idé att gå mot strömmen. Så , man får försöka hitta nån lucka dit man kan dyka för att få lite andrum , t.ex ställa sig bakom en pelare... Och sen kika lite försiktigt runt hörnet för att kolla om det är säkert att fortsätta. Jag låter den värsta vågen av människor gå nerför trapporna som leder till Central stationen och tunnel-banan , innan jag fortsätter. Där uppe på perongen var det åtminstone bara åt ett håll folket gick åt , och det var mot utgångarna. Men när man kom ner för trapporna och ut genom spärrarna , då får man verkligen se upp , det kommer männskor från all håll. Man får vara dra in kroppen , slänga med armen för att snabbt kunna flytta över kroppen åt sidan för att undvika kollision. Det är sällan någon vill stanna för att man råkar stå i vägen för någon. Hur som haver , jag fortsätter med strömmen mot tunnel-banan , mitt i allt buller och bång. Så , ser jag en underlig syn , som får mig att stanna upp och låta mig facineras... Det var en man , i kostym , som satt på golvet , blundade , med läppar orörda som låg och vilade i den vildväxta skägget. Han mediterade mitt på golvet. Med alla som skyndade sig förbi honom , kors och tvärs. Där satt han helt ostörd av allt oväsen. Folk respekterade hans "zone". Men där jag stod och beundrade hans initsiativ till att bara ta en paus från stressen , så var det ändå ingen som märkte att jag stod still där , och folk bara fortsatte att knuffa undan mig lite lätt...this was a source of inspiration for me

Så jag satt vid datorn och var inne på garaget , och pysslade , hade svårt att få någon ro då en helikopter cirklade över huset. jag förberedde lungt allting , battery-check , minneskort tömt i digital-kameran. Sedan tog jag på mig jacka och låste upp cyckeln. Det var inte direkt svårt att missa helikoptern , den hoovrade cirka 150 meter från där jag stod. Jag kan inte kasta mig direkt in i smeten bara så där , fick spana lite först. Inte helt förvånansvärt så lyste snart deras strålkastare på mig mitt i höst-mörkret. Ville få dom fort att förstå att jag bara var en vanlig nobody.
Det här med att ge sig in i en situation som håller ett läge spänt kräver att man rör sig försiktigt. Inte ens jag är så dum , att kunna förstå att detta var på allvar. Kunde skymta silluetter av fram marcherande styrkor genom träden , och deras skuggor som kastades mot den lövklädda marken från helikopterns väldigt starka strålkastare.
Höll god avstånd , försökte också filma lite , men det var mörkt ( filmen finns upplagd "cops in skälby" ) det här var början på något som bara escalerade ju mer jag följde dess utveckling. Jag följde dem in i terrängen , och höll i tanken att deras attack-hund kunde plocka upp främmande doft från mig , som nosade omkring vid deras fötter. Av ren instinkt var jag först lite längre bort , men hunden attackerar visst bara på kommando.

Poliserna rörde sig mot ett skol område , där det inte hände så mycket , det var återigen bara ett flertal civil-polis bilar som åkte runt. Kunde på avstånd se hur de rörde sig vidare till fots. Sedan var det inte så mycket intressant , mer än att en civil-polis bil var nära på att backa på mig. Inne i utkanten av ett idustriområde så möttes jag av ett lag av fyra poliser med k-pistar eller liknande. Ställde mig under en lyktstolpe och vände ryggen mot dom , och dom kom senare dit där jag stod , med kameran beredd filmade hur dom trampade förbi mig och sa att jag inte får följa efter dom , då det kan utlösa skottlossningar. Uppfattat. Och jag fortsatte till ett säkert plats. Ville avakta så att jag inte blir mött av en överaskning. Jag hade ju följt efter helikoptern näst intill hela tiden , men bestämde mig för att lämna dom ifred. Det är väl klart att jag cycklar förbi en civil-polis bil lite längre bort i ett lungt bostads-område. De bestämde sig för att förhöra mig. Blå-ljus och siren på. Filmade när dom kom , och lutade mig cyckeln för att filma blåljuset på taket för att få ett fint klipp. Men som avbröts av att han högg tag i min arm och slet kameran ifrån mig. Inga händer i fickan. De visade sin bricka. De frågade givetvis vad varför vem jag var. Var helt samarbetsam. Blev visiterad. Tydligen så hade jag samma signalament som brottslingarna. Han kontaktade dom andra , grå byxor... fick sedan berätta för polis-mannen och höja min ler-täcka byx-ben mot den flimmrande gatu-lyset, för att visa att jag hade ljusa på mig. Jag fick slänga in ord och platser mellan hans meningar för att rätta honom , när han pratade med dom andra. Deras annars fientliga bemötande byttes mot leenden och vänliga beteenden.
Kanske ville dom verifiera att min historia höll , genom att ytterligare låta helikoptern följa efter mig ända hem. Fast denna gång med strålkastaren av , och kanske bara låta deras infra-röda göra jobbet Där den cirklade fyra varv runt mitt hus.

Så jag var ute och körde på dom våta gatorna i stockholm...det var inte många bilar ute...orkar heller inte skriva så mycket på den här...long story short. Polismannen går fram till min bil , och ber mig stänga av motorn. Han såg verkligen sömnig ut. Jag hälsade artigt , innan jag klev ut från bilen som stod lite dumt till på vägen. Så jag frågade om jag fick flytta på den , men han mumlade bara och sa att det står bra där. Men efter lite småprat så flyttade jag på den ändå.
Sedan tog han en närmare titt på bilen. Och som vanligt får jag kommentarer på min bil. Det första han sa om den var att det var en mycket stor slutdämpare jag har på den , sa han med och ett flin dök upp på hans annars trötta ansikte. Sedan frågade han om bilen var risig , eller om den bara såg risig ut. Då svarade jag surt tillbaka att den , bara ser risig ut. Vet inte om jag uppskattade det så mycket. :]
Men jag uppskattar att dom är där om natten och ser till att folk kan sova tryggt.