Daniel var namnet. Har hängt med 35 jordsnurr, mestadels tillbringade i Värmland, och har en närmast medfödd förkärlek till veteran-Volvo & Opel.

Jag antar att det hela började när jag som liten ibland fick sitta i farfars knä och ratta hans röda Amazon 70:a på grusvägarna i trakterna runt sommarstugan. Och att sitta på passagerarplatsen var inte mkt sämre det. Just det där att bara ta en liten tur. En långsam cruising i trakten en fin sommardag. En resa utan mål, där målet är resan.
Volvo var grejen för farfar, och i verkstaden stod en grå 142:a som sakta men säkert genomgick en grundlig renovering. Den blev min favorit.

Farfar hade ett yrkesliv bakom sig som svetsare så det var stil på sådana jobb på kaross/ chassi. Det mesta annat som kunde tänkas vara slitet/ slitas, byttes, givetvis endast mot nya volvo orginaldelar. Man kanske var i 12-13 årsåldern när den började bli klar, runt 1990.
Återstod lack, tror farfar t.om köpte erfoderlig mängd i orginalkulör.
Farfar hade gjort iordning bilen till en äldre släktings 18-årsdag. När den tidpunkten infann sig var dock denne inte alls intresserad.

Jag minns att jag tjatade om att vi kunde spara den tills jag fick körkort. Men det var ju några år kvar dit och farfar behövde plats i verkstan, kanske också lite besviken på all nerlagd arbetstid ville han bara bli av med den.
Då han hade sålt amazonen å skaffat 240 & ingen förvaringsmöjlighet stod att finna, så sålde han den till några grabbar i en annan del av verkstadsbyggnaden- som byggde folkracebil av den!! Tror priset kan ha vart 3-4000, för en i princip helt ny bil. 140's stod inte så högt i kurs på den tiden.

Häromsistens fick jag syn på en nästan exakt likadan 142a som farfars till salu så jag var bara tvungen att slå till. Kanske något av det bästa jag gjort och utan tvekan den bästa bilen jag haft. (Just den bilen är numer i annan ägo)

Det lätt tickande ljudet från B20n har väckt otaliga minnen!


Men den allra första bilen jag minns, och som jag var väldigt förtjust i, var farsans Opel Rekord -66. Vit 2-dr sedan med röd inredning. 1700 tror jag.
Den fick jag också ratta i unga år, och jag misstänker att mitt livslånga bilintresse kan ha grundats i den där Opeln. I knät på farsan, rattandes bilen på en långsam söndagstur, på en grusväg i Sannaskogen under första halvan av 1980-talet.