Tittade på min gamla Camaro idag och insåg hur fort tiden har gått utan att jag egentligen reflekterat så mycket över det. Känns nästan som igår när jag sist loggade in här på Garaget.org, men blev plötsligt varse om att det var åratal sen sist !
Hade glömt att jag hade skrivit bloggar t.o.m. Läste igenom dessa idag och det kändes nästan som om jag läste någon annans blogg...så mycket har jag uppenbarligen förändrats de sista åren.

Jag tror att mycket av den förändringen kan ses i min bil, den Chevrolet Camaro från 1967 som nu varit en ständig del av mitt liv sedan den där hösten 1991.
Tittar jag på bilen kan jag liksom läsa "årsringarna" i den och koppla alla förändringar och konstigheter som jag råkat ut för i samband med skruvandet till andra händelser i mitt liv. Dessa händelser rör förstås allt annat som inte varit bilrelaterat, arbete, bildande av familj, skiljmässa, sjukdom, kompisar som kommit och gått. Allt kan jag läsa ur bilen, lustigt eller hur ?

Jag kan tänka mig att det finns fler som jag, som har bilen som en slags själavård, något att uttrycka sig med när man inte finner orden, något man kan fantisera fritt med och praktisera gamla och nya oprövade färdigheter.

Något jag tyvärr tappat med åren, omedvetet, är de saker jag nämnde i de sista raderna i min förra och sista blogg innan jag"försvann" från Garaget.org.
Glädjen i att titta på allas fina bilar och att själv kunna dela med mig lite av min egen glädje genom att visa lite av min egen bil. Förhoppningen finns att genom detta kunna skapa lite ljus i andras tillvaro när det finns behov av det.
När jag satte igång med ombyggnaden av Camaron var det helt prestigelöst och det är det fortfarande, allt är efter mitt eget tycke och tänke och jag har varit helt avskärmad från andras tyckande och tänkande. Jag har inspirerats av all den nya teknik som sett ljus de senaste åren och har blivit väldigt fascinerad av att kunna bygga en gammal Camaro helt baserad på mina egna ideér kring blandningen av modern elektronik och en bil med gammal kaross, om än jag har varit där och klippt och skuret en hel del !

Har tröttnat på alla tidigare bekantskaper som hela tiden tjatat.."bli du aldrig klar med bilen någongång..!!??" Fnyst och rynkat på näsan åt mina "dumheter"...

För den som fortfarande undrar, svaret är nej ! Jag kan väl aldrig bli "klar" med en hobby/själavård och dessutom så slutar ju aldrig tekniken att utvecklas...och jag vill utvecklas i min takt som människa med den !
Bilen är iaf provkörd och allt funkar som det ska. Det blir ett par event i sommar förhoppningsvis där den kommer att testas lite hårdare...mer om det senare !
Hoppas ni alla får en bra sommar med era bilar !

Ovanstående rubrik torde göra sig som skylt att hänga i garaget ovanför bilen, undrar bara om den någonsin skulle plockas ned. Det borde kanske istället stå "permanently under construction"?

Månaderna rinner iväg, årstid efter årstid skiftar och målet flyttas ständigt framåt. Ibland känns det som om man kanske är en löpare som bara älskar att löpa, strunt detsamma i mållinjen...den blir liksom ointressant på något vis. Har jag kommit hit så kanske jag kan springa lite längre också...

Ser att det har gått många långa månader sedan mitt sista blogginlägg. Någon bloggare av magnitud lär jag aldrig bli, likaväl inte heller någon bilbyggare av klass men jag har i alla fall trevligt under tiden. Likaväl vid datorn som i garaget och jag hoppas det finns många andra därute som känner igen sig vid det.

Allt det tekniska på min Camaro har nu kommit på plats, alltså levererat till mig, men inte monterat ännu. Min gode vän Dennis försöker att få mig att lägga ned lite tid på bilens utseende också och inte bara det mekaniska.

Han har nu övertalat mig att montera flipfront, ny spoiler fram och bak samt lite andra detaljlösningar som bidrar till helheten. Grill, lampor fram och bak etc. har levererats nytt från USA så det ska också monteras på så snart tid ges. Ska försöka hinna plasta klart det sista på flipfronten någon kväll denna vecka, om jag finner tid....tiden ja, som man alltid har alldeles för lite av !

Det skänker mig samtidigt lite tillfredsställelse att tänka på att jag kanske delar med mig lite av glädje och inspiration till andra bilentusiaster genom att lägga ut lite bilder på bilen då och då. Jag känner iallafall själv så när jag får ta del av andras bilder på deras bilar och motorer !

Tack ni alla som lämnar så fina och vänliga kommentarer om min gamla bil. Delad glädje känns som dubbel glädje !!

Jag tror att det är lika viktigt att andra, unga som gamla , får en liten stund av "feel good" av bilen som att jag får det !

Ljuset jag började att se i änden av tunneln var....sommaren ! Nåja....jag får vara glad över ljusare kvällar och behagligare temperaturer !
Trodde ett tag att ljuset jag såg i fjärran var alla mina efterlängtade motordelar...men icke !

Inte föränn idag ! Fick för ett par timmar sedan beskedet att min vevaxel, mina kolvar och vevstakar äntligen har levererats till Stockholm ! Många månader senare...

Trots flashiga hemsidor och fagra löften om både det ena och det andra verkar det var så att många firmor har svårt att efterleva vad som utlovas. Vill man ha något annat än vanlig vevaxel till en smallblock eller ett gäng smidda högkompskolvar så verkar det bli krååångligt.....

Behöver väl inte förklara närmare att det är landet "over-there" det gäller...En av mina sändningar hamnade i Schweiz dessutom. Det var förvisso bara en Bluetooth-sändare till insprutet, men ändå. Tjejen på firman i USA t.o.m. skrev det som adressatland med sin vackra handstil på adresslappen ! Visste inte att det bodde en namne till mig i Tyresö i Schweiz....ha ha

Svårare utmaningar, det som har behövts specialtillverkats.Oljetråg, turbo, motorfästen och lite annat smått och gott har jag löst här hemma och via en firma i Finland, på nolltid !

Har upptäckt att varför gå över ån efter vatten...finns ju massor av kunnigt folk här hemma som inte alls är bangen för att hjälpa till med material och kunskaper när man har lite udda idéer !

Nu till slut känns det som om jag har hittat rätt kanal till USA för att få hem vad jag vill ha och planen är att starta ihopmonteringen av motorn veckan efter midsommar.

Det kanske är tur att allt har taget sån långt tid, för då har man ju gott om tid att fundera...... Vilket jag gjorde och upptäckte häromdagen att mina inköpta bränslepumpar inte alls håller måttet för det planerade effektuttaget med E85. Surt sa räven...

Skickade igår ut en förfrågan om att få en spänningsförstärkare tillverkad som kan momentant ge mig 20 V till pumparna när turbon laddar 5 psi och uppåt. Då är jag i hamn.

De finns att köpa....i USA....hmm! Svensktillverkad skulle kännas lite bättre !

So far so good !

Efter lite funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för att göra bilen E85 kompitabel.
Förutom att alla miljövänner torde bli mindre störda av en bränsleslukande V8, om de vet att den går på E85, så gillar jag de kemiska fördelar som bränslet tillhandahåller oss performance-entusiaster.

Har dock fått göra om beräkningarna avseende bränslepump och spridare, eftersom det låga energiinnehållet i E85 måste kompenseras med mera flöde till motorn. Har nu fått beställa två stycken SX Performance-pumpar istället för en.... Har fått löfte om att få 8 stycken 1200 cc spridare levererade på en vecka, men vid närmare koll var det osäkert om de klarade E85. Väntar nu på svar !

Igårkväll lyckades jag iaf få intercoolern på plats i bilen. Ser lite ovanligt ut med en 67 Camaro med en intercooler monterad !

Kul har jag iaf fortfarande och det är liksom huvudsaken känner jag. Börjar redan att tänka på att det här kommer ju inte att vara för evigt, så småningom är det ju klart. Va ska jag hitta på då....?? Att köra bilen är ju egentligen inget som jag ser speciellt mycket framemot...va er'e för fel på en egentligen....ha ha ??!!

Som nämnt tidigare, ju mer man lär sig ju mer inser man hur lite man vet ! Kvällarna efter jobbet tillbringas nu vid skrivbordet och näsan nere i böcker om insprutningssystem, lambdavärden, injusteringstabeller.....bla bla bla.....listan kan göras lång.

Mycket har hänt de sista tio åren vad det gäller motorkontrollsystem för gör-det-självaren, tack vare lägre produktionskostnader och billigare elektriska komponenter tycks det. Har nu t.om. hittat bygg-själv-kit från en amerikansk tillverkare, om jag nu är sugen på att löda ihop komponenterna själv...! Som tur är kan man köpa färdigbyggda kit , från återförsäljare som själva bygger ihop gejorna ! Får nog bli det alternativet för mig tror jag. Kul iaf att veta att man kan köpa enskilda komponter löst i händelse av problem i framtiden.

Har nu kört med insprutning i över 20 år och har fastnat för det. Började med HOLLEY Pro-Jection 900 och det har fungerat klanderfritt, trots att jag vet att många slet av dessa från sina motorer här i Sverige och satte tillbaka sina gamla förgasare. Lyssnade på mycket frustration och förstod rätt så snart att det berodde mer på okunskap och brist på förståelse än att det var fel på grejorna ! Analogt och batch-fire kanske känns lite old-school idag, men upp till 500 hk är det fullt fungerande fortfarande.

Tillbaka till böckernas värld.....

Ps. kan man inte få böckerna med bensindoft...så det känns lite mer "live" menar jag...

Trodde att när jag väl bestämt mig för hur motorn ska byggas att det bara var att sätta igång, men icke.
Det blir på något vis lite så att jag får arbeta från flera håll samtidigt visar det sig. Mycket förstås tack vare att jag har bestämt mig för att lösa det här på egen hand....är lite som en tjurig unge......"- kan själv...
De utlovade tipsen från USA har uteblivit än så länge, p.g.a. att man är mitt uppe i en race-serie sägs det och tiden till gratisengagemang på sidan om inte finns. Fullt begripligt !

Nåja, varför gå över ån efter vatten ? Kan skaffa mycket information på egen hand via dator och litteratur har jag upptäckt. Nu vet jag i alla fall vad jag vill ha och har jagat bottendelar utan framgång, tills igårkväll ! Hittade en firma i Illinois, USA, som kan leverera ett komplett vevparti med just de kolvar jag eftersökt !
De traditionella kanalerna, Summit Racing, Jegs och andra har inte kunnat komma i närheten av vad jag behöver. Problemet verkar ligga i att jag bygger på en Gen III V8 , annars hade det varit lättare verkar det. Av en händelse upptäcktes att garagegrannen sitter inne med spridare som jag behöver för att täcka mitt behov av bränsle! Istället för att leta på andra sidan atlanten räckte det med andra sidan väggen !

Kronan på verket, turboaggregatet fick jag mig tillhanda för två dagar sedan, iordninggjort enligt mina önskemål, med garanti och allt ! En kommentar bifogades också om att den skulle med säkerhet lämna mig c:a 800 hästar med ett laddtryck av bara 0,5 bar. Allt kommer att dimensioneras för att med säkerhet hålla för c:a 1500 hästar, så laddtrycket kommer vartefter att ställas upp något. Fick vidare en option på en uppgradering av samma aggregat, om jag skulle vilja ha ut ytterligare effekt än vad den kommer att klara av att ge i nuvarande form.

Det här blir väl antingen en dröm som förverkligas....eller helt enkelt en jäkla mardröm....får väl se hur det hela avlöper. Kul har jag det iaf !

Någon klok person sade vid ett tillfälle att ju mer man lär sig om något, ju mer inser man hur man hur lite man vet. Kan skriva under på det !

Det känns just som om för varje timme spenderad i garaget kommer dubbelt så många timmar, minst, behövas spenderas framför datorn.

Man blir ju åtminstone inte så skitig om händerna vid datorn. Appropå skit...det verkar inte finnas utrymme för sån´t, ens i garaget, när man ger sig på ett sån´t här bygge...om man ska tro vad man läser...ha ha !

Har koncentrerat mig på det rent mekaniska såhär långt, allt ligger rivet i molekyler och det ser ut som om 99 % av allt kommer att ersättas av nya delar. Trots att jag hade lovat mig själv att detta skulle bli ett budgetbygge, men icke... Sedan tillkommer insug och bränslesystem. Lite andra soppatryck här än vad man är van vid sedan gammalt !

Nåja, det stora nöjet jag ser i det här är iaf själva lärandet längs vägen. Tror att det är många med mig därute som känner likadant med sina fordon

När man sedan tycker att man är klar så vill man ju bara veta mer ! Å så börjar vi om igen!!

Tokigt släkte, detta med bilfanatiker !

Någon gång en kort tid efter det sista blogginlägget var det något som hände...Förmodligen ingen enskild händelse utan snarare en rad omständigheter som tillsammans gjorde att lusten för bilen försvann. Antar att det är "way of life", många saker kallar på vår uppmärksamhet och tid finnes ej till allt.

Nu har i alla fall lågan fått tillgång till syre igen och en mycket gammal dröm kring Camaron håller på att förverkligas till slut ! Den tidigare i år inköpta 5,3 l Vortech har nu ikväll demonterats helt och hållet , turboaggregatet kommer tillbaka från ombyggnad, efter helgen är jag lovad.

Ser ut som om jag till slut kommer att få min gamla bil med turbomotor ! Väntar nu bara på de sista detaljerna i ett förslag till bygge, som ska komma från ett racestall i USA. Det är en bekants bekant står för kunskaperna "over-there" och det ska bli spännande att se om det receptet stämmer överens med det som jag själv knepat och knåpat på härhemma !

Det kommer givetvis även fortsättningsvis att bli en bil som är tänkt för bana/gata, inget drag-racing tänk alls i bilen, men skulle tillfälle ges så kan jag nog tänka mig en test-repa bara för skojs skull. En relativt lätt bil (för att vara jänkare) och en riktigt pigg motor borde väl kunna ta sig nedför strippen på nå´t vis utan att skämma ut sig.

Som vanligt när det gäller mig så kommer jag väl att satsa på att få grejorna riktigt hållbara och pålitliga och ägna mindre tid och tanke åt utseende och finish.... Men jäklar så kul det ska bli att få sätta igång. Tjejen har redan annonserat att hon vill åka med en sväng så fort den blir klar !

Nåja, det kanske inte kommer att gå så fort att få allt klart dock. Hoppas att få motorn klar till sommaren, men sen skall all förbaskad el dras om i bilen också...suck. Som tur är så vet jag redan nu att jag åtminstone kommer att få hjälp med mappningen när det blir dax !

Så skönt att få ägna lite tid åt bilen igen !!

Skulle egentligen inte åka till garaget denna sena kväll, men en sprucken topplockspackning på tjejens bil kom och påkallade min uppmärksamhet. Ta mig till ditt garage, menade den....och laga mig, kan jag också tänka mig ingick i önsketänkandet.

Engelsk bil...nja, jag vet inte jag... Tjejen körde i alla fall följebilen och efter tre stycken stopp längs vägen kom vi i alla fram fram till slut.

Hade börjat vänja mig nu, efter drygt två års tråkningar från tjejens sida om hur liten och hur ful min Camaro är. Ful i lacken, missanpassade karossdelar...listan kan göras lång. "När ska du egentligen göra klar bilen??!!" går som ett mantra i mitt huvud hela tiden...hon låter mig inte slippa undan.

När jag startade Camaron och backade ut den ur garaget, för att kunna köra in hennes bil, så slogs jag av tanken att det här är faktiskt första gången hon hör bilen med motorn igång ! Jag kan alltså bevisa att den faktiskt fungerar !

Tittade i backspegeln och såg ett leende sprida sig över hennes ansikte...sådärja tänkte jag, mer elakheter på gång !!?? Körde ut en bil till... med över 800 pigga hästkrafter - nu sprang hon raskt åt sidan..

Några minuter senare när jag skulle köra in Camaron igen hittade jag henne sittande i passagerarsätet..Nu vill jag åka med sa hon. Vad jag inte förstod var att hon bara menade metrarna fram till garageporten och in i garaget...

I med ettan och full fart framåt med hennes röst i höger öra "-vem behöver gå på Gröna Lund när man kan åka Camaro istället!"

Tråkningarna upphörde den kvällen och nu får jag absolut inte sälja Camaron och den är plötsligt en ganska fin bil....ha ha! Men hon kunde förstås inte låta bli att flika in att man ju kan ju t.om. styra med den nu.

Jag vet inte...är det obehaget från förra åkturen...eller är det att jag har arbetat i fyra veckor utan en enda ledig dag som gjort att bilen blivit stående i drygt en månad ? Kanske båda sakerna har bidragit lite vardera. Lusten har inte infunnit sig, det är i alla fall helt klart!

Skamset tänkte jag idag att jag faktiskt har glömt att uppskatta vad jag har, istället tittar man bara på vad andra har och ser ned på sitt eget..."-idiot", sa jag till mig själv.

Solen skiner, himlen är blå och du har faktiskt en hyfsat okey bil att åka med....vad väntar du på mer egentligen ??!!

Nåja, tänkte jag. Jag kan väl alltid börja med att byta ut den nu uråldriga kylarglykolen i motorn, sen får jag se vad det blir.

I ett ögonblick när jag slutat tänka efter så mycket så hade jag i alla fall fyllt tanken med fräsch bensin ur den medhavda jeepdunken och t.o.m. startat motorn.

Bestämde mig för lugn körning och bara försöka att njuta av att vara ute och åka i det fantastiskt fina sommarvädret. Det är väl egentligen det bilhobbyn ska gå ut på, att njuta ?

Hur ofta blir det inte att man istället bara fokuserar på vad som inte funkar som man vill och vad som kommer att hända härnäst...och sen glömmer man att det här ska ju egentligen vara avkoppling.

Överraskade mig själv med att faktiskt bara njuta av bilåkningen och inte tänka så mycket på det tekniska ! Men erkänner ändå att jag inte kunde låta bli att kolla på lite temperaturer...motorolja, växellådsolja och vattentempen. Var ute i ett par timmar med blandad körning. Gasade, crusade, lät den stå länge på tomgång parkerad och körde igen, inget att anmärka. Förutom att nålen till soppamätaren sjönk i rask takt, men det kanske är normalt ? Sån´t händer ju inte när den står i garaget i alla fall, det vet jag.....

Ok, det kändes väl bra för mig. Men för bilen ? Nä...jag vet inte. Det liknar väl mest som att låta en galopphäst på Täby bara skritta i sakta lunk på en raksträcka. Tråkigt, tråkigt.....Den vill nog säga "-jag är inte byggd för det här!"

Jag får dåligt samvete, för jag vet...Måste snart få arslet ur den berömda vagnen och ta den någonstans där jag kan köra fort...kilometer efter kilometer, mil efter mil.

Sker inget snart kanske vi tröttnar på varandra och går skilda vägar, jag vet inte.

Åtminstone så skrämde den inte skiten ur mig den här gången. Kanske nästa gång då.....nu tror jag att motorn är så pass inkörd att ringarna börjat att täta. Har inte provat lustgasen än med den här motorn och den här bakvagnen. Men det får bli en senare historia !

Bilen hissades upp, ställdes på pallbockar och måttbandet plockades fram. Började med att mäta upp längd mellan centrum p-ändar och centrum bil för att få styrningen centrerad. Sedan vrida ratten rakt och börja arbete med att dra ihop de delar som inte var korrekt monterade förra vändan...
Säg mig, när man inte riktigt kan lita på sig själv, vem kan man då lita på...? En liten känsla av obehag har börjat att smyga sig på, men försöker att skaka av mig den. Det gick ju faktiskt bra förra gången, men ändå...

Skingrade tankarna något när jag monterade ny ventilator på ventilkåpan. En som ska förhindra det irriterande oljedroppet på headersrören.

Rytande motorer hörs i bakgrunden i kvarteren utanför garaget. Det är fler som testkör sina projekt denna eftermiddag, tänker jag. Urskiljer både V8 och turboladdad fyra. Vem, vad eller vilket vet jag inte.

Begrundar en stund om även jag ska ge mig ut på en ny provkörning, nu när allt är ihopskruvat igen. Justerade t.o.m. 4-punktsbältena eftersom jag tycks ha ökat något i omfång sedan jag använde dem sist....läs; ganska längesen. Men jag tänker att det kanske är hög tid att ta för vana att spänna fast sig när man är ute och åker.

Är det inte lite lustigt, jag får inte besiktiga bilen med 4-punktsbälten...men det går bra att åka utan bilbälten i en så gammal bil. Nåja, jag struntar nog i reglerna i fler än ett fall och gör vad jag själv finner bäst.

Efter en stunds funderande bestämmer jag mig för att avstå från en provkörning idag, det känns som om det helt enkelt är för mycket trafik i området.

Dessutom så hittar jag inte bilnycklarna upptäcker jag strax ! Har förstås lagt dem på något säkert ställe.....var vete gudarna, ha ha !

Det kanske är ett tecken idag, att jag inte ska ut med bilen. Jag är inte vidskeplig, men man kanske börjar bli...ha ha.

Tredje gången gillt....eller vad är det man säger.....?

Denna provtur höll på att bli kanske den sista för mig och bilen, åtminstone bilen i alla fall.

Bygga själv och köpa delar från en rad olika leverantörer ställer givetvis stora krav på entusiasten. Hur stora lär man sig oftast genom erfarenhet. Ibland blir misstagen eller erfarenheterna dyrköpta, men de blir också oftast en läxa för livet.

Efter att ha accelererat ett par hundra meter och förberedde mig för en vänstersväng så märker jag plötsligt att jag får ingen riktig respons från ratten....Jodå, det blev till att bromsa in och som tur var gick bilen spikrakt under retardationen.

Ratten snurrade nu i mina händer och hjulen pekade bara som de pekade !

Första tanken var jävla skitprylar från USA ! Efter en lång stunds strulande under bilen fungerade styrningen igen och jag kunde tuffa hem till garaget.

Vet nu att engelskt ska inte blandas med amerikanskt (allt fabriksnytt)...ha ha !

Sanningen var den att medföljande bult till styraxel som ska klämma ihop det splinsade överfallet med motsvarande del (splinsad axel) på styrväxel inte hade tillräcklig gänglängd för sin uppgift !

När det tog stopp trodde jag förstås att det var ihopklämt, men icke så....

En mer erfaren bilbyggare hade säkert dubbelkollat gänglängden antar jag och inte bara antagit att fabriksnytt och allt är OK.

Ingen skada skedd med bilen och inte med mig, så nu fortsätter äventyren med felsökningar och tester.

Min far sa alltid, "har man tur behöver man inget förstånd"......hmmm.

Ikväll var det dags igen. Ut med Camaron i friska luften. Piskade på den rätt så ordentligt ikväll. Fullgasväxlingar, kraftiga inbromsningar, tvära svängar.....gator med många skador i asfalten gjorde att det stundvis blev ganska skakigt, då hårda fjädrar runt om i kombination med lågprofilsdäck inte direkt ger gammeldags jänkebilskomfort.

Hur dumt det än låter så försökte jag medvetet nästan köra sönder något...vill ha fram ev. brister i bilen/motorn. Har gett mig tusan på att den här bilen ska kunna köras nästan hur hårt som helst och grejorna ska hålla ! Två turbiner har jag knäckt tidigare på det här viset, men nu ser det ut som om jag äntligen fått en som håller !

Växellådstemperaturen, motoroljetemperaturen och vattentemperaturen håller sig inom marginalerna . Justerade bränsletrycket något och även lite pillande på datorn till insprutningen avseende bränsletillförseln vid acceleration.

Lite oljedropp på headersröret till 3:ans cylinder var väl det enda som blev en bock i kanten i protokollet ikväll. Ska byta ut ventilatorn i ventilkåpan till en med baffel så ska jag väl slippa det problemet hoppas jag.

Efter att ha stått i lång vintervila och utsatts för en del smärre ingrepp var det dags att låta bilen provas på väg; läs motorväg.

Bakvagn, framvagn och styrinrättning var lite moddade under vintern och jag blev inte besviken....Går som på räls, såväl rakt fram som genom kurvorna. Fullgasväxlingar på ettan, tvåan och så i med trean...det började gå lite väl fort för min smak såhär på första turen så jag släppte av ganska snabbt... 2.90 i bakaxeln och 20 tumsfälgar gör att det börjar snart att gå undan när man väl får snurr på grejorna...ha ha !

Går iaf helt odramatiskt och man tappar lätt uppfattningen om hur fort det egentligen går...till skillnad från en 67 Camaro i originalutförande. Det kommer jag nämligen fortfarande ihåg, ha ha !