Två av mina gamla dikter!

Du ser att mina ögon tindrar
Du ser att mina läppar ler
Men du ser inte att mitt hjärta gråter

Du ser att mina ögon blivigt dyster
Du ser att min själ har dempats
Men du ser inte att mitt hjärta kämpar

Du hör att jag gråter
Du ser att ja skakar
Men du ser inte att mitt hjärta lider

Du kan se att min kropp är rädd
Du kan se att min själ är skadad
Men du ser inte att mitt hjärta är krossat

Du ser att jag slagit mig
Du ser att min själ lider
Men du ser inte att mitt hjärta är trasigt

Du ser att mina ögon blivigt glansig
Du ser att min själ blivigt svag
Men du ser inte att mitt hjärta rasar sönder

Du ser att jag mår dåligt
Du ser att min själ är på väg att resa
Men du ser inte att mitt hjärta har slutat att slå

Du tror att du bara kan gå din väg
Att jag inte ser det
Att jag inte skulle bry mig

Du tror att jag skulle orka leva vidare utan dig
Att jag bara skulle gå vidare
Utan att bry mig om dig mer

När du hade gått såg du att jag inte orkade mer
Du kom tillbaka till mig, men du kom för sent
När du kom fram till mig så var jag redan sårad och död


En flicka står så tyst och kall i ett hörn där ingen ser. Hon gråter för sitt liv. Sitt liv som snart är över. Är över för att folk är rädd och elak mot allt annorlunda. Allt annorlunda ska bort. Ska bort råkade hon ut för. Hon råkade ut för sparkar och slag bara för att hon var öppen och ärlig. Nu står hon där i mörkrets tystnad med glasbiten i sin hand. glaset i sin hand är täckt med blod. Med blod från hennes armar. Hennes armar är två stora sår. Stora sår över magen och bröstkorgen. Ett sår på halsen. Så nu står hon där och gråter för sitt liv som snart är över. Är över för att ni är rädd!
Tack för vad ni gjorde med mitt liv!