Tiderna förändras.
Jag har haft långt över 100 olika bilar, motorcyklar, lastbilar, traktorer, mopeder och till och med en buss. Allt från gratis pundarbilar till feta muskelbilar och dragracebilar. En del riktigt roliga, andra rent usla.
Men vad hände?
Tiden gick visst. Och tiden räckte inte till. Familj och hus tar sitt, och intressena ändras. Jag har fortfarande ett stort motorintresse, men det brinner inte lika intensivt. Nu tycker jag att det är roligare att renovera huset än att byta bromsar. Jag värdesätter en stabil släpkärra mer än ett extraktorgrenrör.

Det senaste året har jag sålt fem bilar, en rysk terränglastbil och en lastmaskin. Till och med den brutala Irusen jag skrev om här 2008 har fått stryka på foten. Samtidigt ser man sina jämnåriga dragracingkompisar kämpa på år efter år, utan en tanke att dra ner på takten.

Fan, är det bara jag som blir gammal? Ibland vill man vara 19 igen. Då stod det en Dodge Charger 1969 på gården, ihop med en tre år gammal Camaro, en Opel Kadett Rallye Sprint och ett par-tre bilar till.
Inga tak som behövde läggas om, inga andra munnar än den egna att mätta.

Förr hade man fotoalbum som man satt in alla papperskopior i. Nu har man alla bilder i mobilen, på hårddisken eller valsande runt på internet.

Samma är det med filmer. När jag köpte första videokameran 1989 såg man till att kopiera över allt material, hur pissigt det än var, på VHS-kassett.
Vem gör något liknande idag? Trots att det är så enkelt?

Jag roade mig med att ta alla mina filmer med grannens Boeing Stearman (dubbeldäckare med stjärnmotor) och fixade till en dvd med menysystem och allt, så den går att spela som vilken köpe-dvd som helst. Sedan gjorde jag ett omslag och printade. Allt fixat med enkla handgrepp i iDVD och Photoshop!
Gjorde det samma med offroadfilmerna jag gjort i år.

Nu är det bara alla bilfilmer, hojfilmer, traktorfilmer, maskinfilmer, båtfilmer och ... Fan, det kanske inte var så bra idé ändå?


Offroad-dvd


Flyg-dvd

Jag är kluven inför fartkamerorna.

Själv skulle jag gärna slippa dem. Men samtidigt, man får ju gilla läget och ta dem som ett naturligt hinder i trafiken. Springer det ut ett rådjur så bromsar man, ser man en fartkamera så bromsar man.

Det är för mig en gåta hur kamerorna kan fånga så många. Har folk ingen koll när de kör bil? Om man inte kan uppmärksamma en kamerastolpe, vad är det som säger att man kan uppmärksamma andra faror?

I söndags skulle jag skjutsa hem min son. Fartkamerorna stod där de brukar längs riksväg 70 (även om det kommit upp många nya på sista tiden). På en lurig 70-sträcka stod dock en sak som inte stod där - en vit VW-buss med en stor fet blixt i bakrutan.
En mobil fartkamera, alltså.
Den stod helt öppet på en busshållplats och var inte det minsta dold. Mitt på dagen var det också.

Självklart bromsade jag ner till 75-80, vilket är lagom fart för att kameran inte ska triggas. Men det gjorde inte den feta X5:an framför.
Blixt!

När jag åkte hem stod bussen kvar, så jag fick för mig att parkera på en avtagsväg en bit ifrån bara för att se hur många som blev blixtrade. Den första bilen som passerade blev blixtrad, sedan packade polisen tyvärr ihop och åkte. Så jag kunde inte fortsätta min vetenskapliga studie...

Hur som helst, jag hade bara sett två bilar passera kameran, och bägge körde för fort och blev blixtrade. Så man kan väl utgå från att det är en och annan som har ett inbetalningskort att vänta framöver.

Varför? Ser inte folk en stor VW-buss? Är man inte uppmärksam på fordon parkerade vid vägkanten?
Det kunde ju varit vilken familjebuss som helst fullastad med ungar som stannat för pisspaus. Om en av ungarna rumlat ut i körbanan med sin nalle under armen då?
Måste man köra 100 blås några decimeter ifrån ett stillastående fordon?

Hade de blixtrade personerna varit lite uppmärksamma på situationen, då hade de även sett kamerainstallationen i bakrutan - för den var verkligen synlig.

Alltså, jag gillar inte kamerorna. Inte alls.
Men de som är så slappa och har så dålig koll att de blir fotade, de får faktiskt skylla sig själva. Dålig uppmärksamhet är farligare än hög hastighet. Kombineras de blir det knappast bättre...

Jag har en gammal sketen Subarupickis.
Den är rostig som fan, och ful som stryk. Men tusan en så bra bil det är!

Formatet är perfekt, en pickup i småbilsstorlek. Oftast räcker ju det, man behöver sällan en fullstor jänkepickis. Dessutom har den både vanlig dragkrok och jordbruksdrag, så man kan släpa runt på det mesta.
Med fyrhjulsdrift och lågväxel är den underbar att lasta tungt och ändå ta sig fram.

Jag släpar traktorvagnen efter den, jag fyller flaket med 1.200 kilo cementplattor, jag kör sopor. Aldrig sviker den.

Kort sagt, den perfekta brukspickisen - om det inte vore för att den rostar så förbannat!

Varför finns det ingen ny bil i den här kalibern? Vill jag ha en fyrhjulsdriven pickup idag så blir den mycket större och alldeles för dyr. Skodapickisarna som fanns för några år sedan var ett någorlunda vettigt alternativ - om de hade funnits med fyrhjulsdrift och lågväxel!

Näe, ge mig en billig fyrhjuldriven pickis i behändigt format!

Det var sportlovsvecka här förra veckan. Så då var man ju tvungen att ta sig en friluftsdag i naturen, med korvgrillning och allt.
Vi tog rysstrucken till Säters MK:s terrängbana, en timmes körning på snorhala isiga skogsvägar med stenhårda torrspruckna däck från kalla krigets glansdagar. Carina åkte fyrhjuling med snökedjor, så henne gick det ingen nöd på men jag kämpade och svettades i hytten.

På banan gick det bättre än jag vågat tro. Skogsåkarkillarna med sina Jeepar och grejer lovade att bärga ryssen när jag fastnat, men det behövdes aldrig. Det var bara när det var trångt som det blev jobbigt att komma fram, vändradien är som på Viking Lines större finlandsfärjor.

Film från körningen, precis som när de visar utförsåkning på tv ser det betydligt mer odramatiskt ut än det är i verkligheten:
http://www.youtube.com/watch?v=i_kaf4NQDaM


Ryssen i Säter. Foto: HeaNisse@Säters MK


Ryssen i Säter. Foto: HeaNisse@Säters MK

Nu när man är sambo går det inte att köpa fullt så många leksaker som tidigare. Man får liksom hålla någon balans.

Så.
Tjejen köpte en fyrhjuling. Den var skitdyr.
Jag å min sida har nyligen sålt en bil, en hjullastare, ett flipperspel och en skitstor platsbyggd bilbana.
Under tiden har jag bara köpt en bil.
Alltså borde jag ha ett enormt inköpsutrymme enligt leksaksterrorbalanslagen. Både sett i kronor, och till antal artiklar.

Så jag slog till på en sexhjulsdriven rysk militärlastbil från 1959.
Osedd.

Således hämtade jag den här i lördags, en ZIL 157!



Film från hämtningen, helt utan action (bäst att säga det så ingen blir besviken): http://www.youtube.com/watch?v=hyffneU3uGs

Det var bara 30 grader här idag, så jag kände för att röja lite meterhögt gräs/sly/ungskog. Till det har man förstås en Irus tvåhjulstraktor från 1961, made in West Germany.
En riktig tysk kämpe, som sliter av större kroppsdelar utan att hosta.
Har fyra stycken maskiner, även om det bara är den här som fungerar. Till det tre rotorklippare, tre snöslungor, fyra snöblad, en cylinderklippare, två tippkärror, en sulky, en jordfräs och en sopvals.
Notera längden på växelspaken. Den har fem växlar framåt, lika många bakåt och frilägen mellan varje läge. Slaglängden på spaken är nog närmare metern!
Det är manligt att kämpa med/mot 300cc bottenstark 2-taktare från Västtyskland. Kniven i rotorklipparen väger som ett kvarnhjul, och när man frikopplar fortsätter maskinen stäva framåt så länge kniven roterar... Kraftuttaget är treväxlat, så har man trean i där och ettan på drivhjulen så drar maskinen flera meter efter att man frikopplat.
Mördarmaskin!


Elektriska gräsklippare är för flickscouter. Riktiga män går en holmgång med en Irus från 1961. Banar väg där Indiana Jones aldrig skulle komma fram!

Tänkte ställa en enkel fråga som jag hoppas någon har svaret på.
Hur många blocknycklar, hylsor och lednycklar med 13 millimeters nyckelvidd måste man ha i en verkygslåda för att hitta åtminstone en när den behövs?
Varför säljs inte alla hyslnyckelsatser med minst fem stycken 13-hylsor?

En annan fråga.
Om du lägger fem spårskruvmejslar (-) och fem stjärnskruvmejslar (+) i verktygslådan, hur kan det då komma sig att det bara finns spårmejslar när du behöver en stjärna, och tvärtom?


Varför finns aldrig nyckel 13 när den behövs? Och varför finns det bara spårmejslar när du behöver en stjärnmejsel?

Det finns tre stora frågor i livet. Jag är inte svaren på spåren i någon.

Först och främst undrar jag över varför kassapersonalen på Statoil är så stressad. När man drar sitt Statoil-kort i kortläsaren tar det ju några sekunder innan man av apparaten anmodas slå sin PIN-kod. Trots att man står med pekfingret i startläge och blixtsnabbt kastar sig över knappsatsen så fort texten ploppar upp i displayen är det alltid samma sak.
- Du kan slå koden nu, kläcker stressmagen bakom disken ur sig.
Oj, jag ber om ursäkt för att min reaktionstid mäts i millisekunder istället för nanosekunder. Tid är pengar!

Den andra gåtan är var tvestjärtarna i brevlådan kommer från. Har aldrig tänkt på dem förr, eller ens hittat några. Tills en kamrat ondgjorde sig över tvestjärtar och då särskilt i brevlådan.
Sedan dess har jag hittat tvestjärtar i min brevlåda - varje dag. Ett tag funderade jag på om det var han som la i dem. Men han bor i Göteborg, så det känns långsökt. Speciellt nu när han är på Sicilien på semester.
Antingen är det brevbäraren som stoppar i dem, förmodligen något som facket bestämt i så fall, eller så transformeras de dit som ett steg i någon utomjordisk makts planer om totalt herravälde över vår planet. Förmodligen samma figurer som snor strumporna ur tvätten också.

Tredje problemet är tidsrelaterat. Det sägs att tiden går fort om man har kul. Och att tiden går fortare ju äldre man blir.
Men det är en motsättning. Det är inte ett dugg kul att bli äldre, ändå känns det som tiden går fortare nu än någonsin. När man var yngre hade man alltid skitkul, men inte fan sprang tiden i väg på det här sättet!

Funderar på att ta mina ärenden till Sverker på Plus.

Okej, jag erkänner. Jag har haft det dåliga omdömet att köpa en Saab. En 9-3 cab av förra generationen. Den här tjänat mig väl och nu gått över 25.000 mil. Men nu börjar allt falla sönder.
Att växellådan är kass förvånar nog ingen med erfarenhet av Saabs lådor. Så det är väl okej. Det som däremot stör mig är den förbaskade SID-displayen, alltså den informationsdisplay som innehåller klocka, färddator och visar radiostationerna bland annat.
Den kostar 2.000 kronor, mellan tummen och pekfingret. Och måste bytas vartannat år. Nu har den börjat spöka igen, men jag funderar på att skita i att byta den.
Vilken radiokanal jag lyssnar på vet jag förhoppningsvis utan displayen. Vilken dag det är håller jag också reda på. Färddatorn använder jag aldrig och yttertempen känns inte som världsavgörande information.
Den enda funktion jag behöver är klockan.
Så, om jag ska byta display vartannat år bara för att hålla koll på tiden så blir det alltså en årskostnad på runt tusenlappen, bara för att ha klocka i bilen. Jag har haft bilen fyra år och lär väl aldrig bli av med den, så den blir säkert kvar några år till, tills den är mogen för skroten.
Det blir ganska många tusenlappar bara för en klocka. För de pengarna kan jag köpa ett armbandsur från Breitling eller Longiness. Då får jag en snygg grunka som förhoppningsvis håller många, många år.
Istället för Saabs skitfula digitalsiffror, som bara faller i bitar hela tiden.

Vad är det med folk och parkeringar? Jag gillar inte att trängas, och jag gillar inte fula dörruppslag i karossidan. I alla fall inte på Saab-cabben. På Subarun och Peugeoten kan det kvitta.
Jag är inte lam i benen heller, så därför brukar jag parkera så långt från alla andra som möjligt. Längst bort i ett hörn på Coop-parkeringen, till exempel. Gärna ytterst i raden så ingen kan ställa sig bredvid på förarsidan. Och står jag ytterst i raden ställer jag mig så långt ut i rutan jag kan, så det blir gott om plats till en eventuell bil i rutan bredvid.
Eventuell bil. Så dumt. För grejen är ju den att trots att det finns 345 tomma rutor på ett område stort som Monaco så står det ALLTID en bil bredvid min när jag kommer ut från affären. ALLTID! Slår aldrig fel. Om min bil så är den enda på parkeringen när jag kliver ur den, så står det lika förbannat en bil bredvid efter ett par minuter.
Och ALLTID nonchalant parkerad, snett i rutan med ett hjul in i min ruta. Och inte helt sällan är smutsen på min dörr bortskrapad av snedparkerarens uppslagna dörr. Ibland med en missprydsam buckla som följd.
Skulle det finnas ett SM i dörruppslag skulle min bil vinna. Den ser mer och mer ut som en misshandlad folkracebil.
Som amatörpsykolog måste jag ställa mig frågan, varför gör folk så här? Det blir ju krångligare för dem själva i och med att de också måste gå långt till entrén och dessutom får krångel med att komma i och ur sin egen bil.
Det finns bara en handfull alternativ, enligt mitt sätt att se det.
1) De är dumma i hela huvudet.
2) De drar slutsatsen att jag ställt mig där för att slippa dörruppslag, och tänker "HA, vem tror han att han är?", och ställer sig bredvid för att kunna göra ett dörruppslag.
3) De är osäkra individer som måste ha en förebild för allt de tar sig till. Samma personer kan aldrig gå till en tom kassa på ICA, även fast kassörskan desperat annonserar "det går bra i kassa tre också". De måste köa och trängas för att känna sig trygga.
4) De gillar att vara i vägen. De måste även ställa sig och ockupera en eller fler pumpar på macken trots att de inte ska tanka utan bara in och veckohandla. Att de veckohandlar på svindyra macken är just för att det är roligare att stå i vägen där än utanför Willys. Om inte min Saab står utanför Willys, förstås. För då åker de dit och låter hela sin barnfamilj slå upp dörrarna i den.
5) De är skitdumma i hela huvudet.
Varför jag gnäller om det idag? För att jag varit i tre butiker igår, och samma sak hänt utanför varje.

Har funderat lite på det här alla säger, framförallt när man åker motorcykel; kör försiktigt! En avskedsfras ungefär som jänkarnas Have a nice day.
Vad tjänar den till? Egentligen?
Finns det någon som tänker: "Ja just det, man kanske skulle köra försiktigt. Jag som tänkte brassa rakt in i ett wireräcke så jag blir strimlad i småbitar. Bäst jag låter bli det nu!"?
Skulle inte tro det, va?
Have a nice day är lika dumt det. "Bäst jag har en bra dag nu då, jag som annars planerat att gå omkring och sura och vara bitter".

För övrigt har jag hittat en lösning på vattenbristen i Afrika. Tänker på det varje gång jag tvättar bilen.
Jag tillhör dem som torkar bilen omsorgsfullt med sämskskinn. Vill ju inte ha en kalkfläckig bil.
Gnider bilen torr och blank i tvätthallen och får gång på gång gå tillbaka och torka under registreringsskylten bak, bakljusen och backspeglarna. Backar ut bilen ur tvätthallen och får på nytt torka på samma tre ställen, och runt alla jäkla lister.
Så åker man en bit och får göra om proceduren vid nästa stopp.
Det verkar rymmas hur mycket vatten som helst i bakljusen och speglarna.
Tipset är alltså: ta en vanlig bil, som min Saab 9-3 cab, tvätta av den och kör ner den till Afrika.
En normalstor by kan sedan leva flera veckor på vattnet som finns i reserevoarerna. Vill du göra en riktig välgärning? Köp en Viper. I alla veck, luftintag och konstiga håligheter ryms mer än i en hel tankbil!

Det regnar.
Nästan varje dag. Jämt.
Så originellt!
Ett par hyggliga veckor i början på maj brukar vara det närmaste sommar man kommer i det här landet. Sedan börjar regnperioden, som accelererar ytterligare när skolorna slutar. Någon som minns när midsommar INTE regnade bort senast?
Och skulle det råka bli uppehåll så är det bara ett trick. Meningen är att man ska lockas att fälla ned cabben eller ta ut hojen ... bara för att överrumplas av ytterligare en störtskur!
Jävla SMHI. Vad håller de på med?
Här skulle man tjäna mycket på att privatisera. Sälj ut SMHI till hugade spekulanter inom näringslivet, och släpp även fältet fritt för konkurrenter. Låt kapitalet bestämma vädret.
Tänk om Mc Donalds hade möjligheten att köpa sig solsken och ett M-format moln ovanför sina restauranger! Då skulle till och med jag överväga om det inte vore dags att käka där ibland.
Allt annat privatiseras ju, så varför inte även vädret?
Bevis för att vädret styrs av staten fick vi förra sommaren. Den började uselt. Men mot mitten kom sossarna på att det var valår. Hmm ... Om man kryddade med fint väder fram till valet borde folk nog glömma att man sket i tsunamioffren?
Sagt och gjort, vädret skruvades om och blev fantastiskt bra. Det går alltså, så länge viljan finns.
Att sossarna torskade valet är en annan sak. Nu har vi gått från röda biltullar till blåa biltullar. Och kraftigt höjda försäkringspremier fick vi på köpet.
Inte fasen blev vädret bättre heller.