Tja! Eftersom så öervägande många här verkar hänga upp sig på själva slipningen så ville jag bara meddela att det är den lätta biten. Det går alldeles utmärkt att slipa, gravera och även skulptera glas med nästan vad som helst om man bara har lite känsla för tryck och hastighet. Har man inte det så kan man aldrig någonsin slipa glas alls, med någonting. Det som i alla lägen är den svåra biten är hur ända in lingonskogen man ska polera, med vad tusan för någonting, för att återfå glansen.
Jag är tyvärr inte glasmästare. Jag är en total amatör och har tyvärr ingen möjlighet att förklara hur/varför detta fungerar men jag har ägnat hela dagen hittills (och ett gäng andra dagar) åt att sitta på balkongen och slipa, samt skulptera färgat glas, samt olika mineraler (kristaller) till enkla former som hjärtan, bokstäver, eller helt enkelt göra en briljant-slipning som om jag ville förfalska en diamant (fan, jag lovade ju att hålla käft...) Alla mina stycken blir precis som jag tänkt mig formmässigt. Facetter, vinklar och former blir exakt som jag tänkt mig. Det enda problem jag inte riktigt lyckats lösa än är att den färdiga produkten fortfarande har en lätt mattad yta. Jag vill helst inte lacka för det sabbar liksom också ljusgenomsläpp, och framför allt brytningen en aning.
Jag gör allt för hand och på känsla. Har inga jiggar, och mitt enda "mätinstrument" är en liten LED som jag låter skina genom när jag slipar natursten/mineral för att kunna se bättre vilka som har massa interna sprickor, bubblor, inneslutet skräp osv, som natursten i princip alltid har i någon mån. Detta är endast för att kunna tänka ut hur man ska slipa fram den tänkta formen på ett sådant sätt att man samtidigt tar bort allt dåligt material.
Ibland kan jag behöva gå ganska ordentligt djupt för att få bort imperfektioner. Upp till en centimeter i t.ex. kvarts, som ändå är ett ganska så hårt mineral. Det har hårdheten 7 på Moh-skalan. (Som sträcker sig från 1 -vilket jag har för mig är material som är mjuka nog att repa med en nagel, och upp till och med 10, -som är hårdheten hos en diamant.)
och Den maskin/de verktyg jag använder är: Dremel i prisklass under 1000 spänn, som gör upp till 35 000 rpm. Dremel-tillbehören är: Vanligt, sandpapper på cylinder med grit 80 - 120, kapskivor för keramiska/stenmaterial, (dremel har även diamantblad avsedda för just glas, men jag har inte testat dom än). Mina två toppspelare är såklart ett set diamantklädda gravyrspetsar med lite olika huvuden, och såklart poleringsrondeller och slipmedel. Utöver dremeln och dess tillbehör använder jag slipstenar i de flesta grovheter och storlekar ni kan föreställa er, jag har alltid vart lite nördig med min kniv, och är direkt allergisk mot att appliera tryck när jag ska skära upp en köttbit så jag har fått ihop en liten samling slipstenar nu.
Jag har inga förkunskaper om mina material, endast verktygen. Jag har inte fått någon hjälp, några råd och det är först nu vid mållinjen som jag vänder mig till google.
Allt detta tyckte jag verkligen var förvånansvärt enkelt. Jag förutsatte att det skulle vara jättesvårt och ta många timmar att i slutändan misslyckas med. men i stället lyckades jag långt över förväntningarna utan att uttala en enda svordom under processen! Det senare berodde visserligen på att jag aldrig hann innan det var klart helt plötsligt. Så här smidigt har det gått sen första gången jag över huvud taget provade på. Om du absolut inte lyckas och du vet med dig att du inte varken är exceptionellt klantig eller har ett IQ i klass med en hyffsat smart hamster... Då kan jag nog nästan garantera att om du inte jobbar på nåt speciellt glas med lite särskilda egenskaper, så har du helt enkelt bara haft otur med vad du råkade ha liggande i verktygslådan. Jag hade tur och råkade ha en dremel liggande och det räckte för att lyckas utmärkt på första försöket....
Men(!!!) hur många gånger jag än försöker så är glaset fortfarande en liten aning matt efter att jag är klar. Och jag kan sätta min månadslön på att det är JUST DÄR´som ni möter er utmaning! under den påföljande processen genomförs även en grundlig utredning om huruvida man i någon mån kan tänkas lida av olika former av aggressionsproblem eller svårigheter med impulskontroll.
Den som saknar svårigheter förses sedan med ett giftigt, frätande och brinnande inre hat som skulle kunna överskugga exxon-katastrofen om det råkade spilla ut för att man nästan blev ihjälkörd av någon jäkla tomte på väg till affären för att införskaffa tandkrämen som någon föreslog som slipmedel
Jag funderar kring vilken tandkräm som skulle vara bäst. Jag har för mig att det finns varianter både med och utan slipmedel och/eller polermedel tillsatt, men jag går på största/kändaste märket jag ser i hyllan och satsar på att den har alla tillsatser man lagligen kan.
Detta enbart eftersom tandkräm finns över gatan i en affär som är öppen just nu, och jag har råd. Men det slutar ju ändå med autosol när det med största sannolikhet visar sig att tandkräm, om den alls har någon effekt, förmodligen är en oapplicerbart långsam process. Som förutsatt tur, nedförsbacke och medvind, kanske skulle kunna generera "nästan men inte riktigt" högglansiga ytor. Det enda som får mig att tänka att det kan ligga någonting i det är att jag vet att man får slipskador i emaljen om man borstar tänderna för ofta/för länge. Och emalj, som består av minst 90% hydroxylapatit är satans hårt. Det kvalar till och med in straxt före kvarts med en hårdhet på upp till 8 Moh!
