Första bilen var en Volvo 142 B20 1970.
"Den är nog sotig, för den är så svag" så ägaren innan. Köpte den billigt. Fanns knappt några reservhjulsbaljor kvar, och den hade gått 32.000mil vilket DÅ ansågs var MYCKET på en helt oöppnad B20. 4an ylade rejält ur M40 lådan med glapp långspak.
Pottor köptes och byttes, men jag fann ingen nämnvärd sot, ens med toppen av, men helt klart orkade den ingenting. Varvade knappt ur.
Felet visade sig vara att kamaxelns nockar var nästan rundslitna. Ventilerna kan knappt ha öppnat alls.
En lite värre kam än orginal införskaffades och då gick den fint.
Men det tog bara några hundra mil innan oljelampan lös på tomgång, och den skar i ett vevlager ganska snart efter. Annan B20 införskaffades och pysades i samma eftermiddag som köpet. Körde den en vinter bara.
Senast redigerat av Mossan1 (10 augusti )