Men sug enligt mig..
Var som sagt kul när man var mindre. Inte nu längre...
Men blev så glad i måndags på tunnelbanan. En invandrare som kom in i vagnen, höll i en fin bukett med blommor, tog av sig mössan, hälsade, började nynna på en trevlig melodi. Man märkte att det livade upp hur många, léndena kom, i alla fall fanns en som var glad och på gott humör. Medan man såg paniken i alla andra.
Sen är julen en jobbig period för många. På mammas jobb hade dem "luciatåg" eller vad man ska säga. Dem sjöng sånger och fikade i konferensrummet. De hade gjort ett litet "schema" för att turas om att sitta i receptionen. Men redan efter någon minut kom en och ville byta med mamma. Hon kom med en kaffekopp i ena handen och en lussekatt i andra. Hon klarade helt enkelt inte av att sitta och sjunga dumma låtar. Hon grät.
Iår kändes det som att man hade kunnat sitta i garaget och göra absolut inget. Men ändå tänker man. Varför? Umgås med familj så länge man har dem, man vet aldrig vad som kan ske. Kan man inte "offra" EN dag per år med att umgås? Räknade en snabbis på att jag sitter 60dagar vid datorn per år..
Aja. Blev väl lite mer än tänkt.