Efter flera års funderande, klurande, velande, tjatande och läsande har jag nu äntligen slagit till.
Jag har senaste tiden varit inställd på en D, F eller L då jag antog att de tidigare modellerna med kidnappardörrar skulle bli för dyra eller för svåra att få tag i. Tiden gick och letandet fortsatte. Antingen var det fel modell eller så var de inte vad jag sökte efter i utförande.
Plötslig sent i Juni dimper det ner ett mail. Det finns en ljusgrön, gammal 1959 som står i södra Sverige och om jag är intresserad så kan jag få den för en rimlig penning. Bilen var i lite värre skick än jag tänkt mig och kommer behöva ses över. Men priset på den var bra och med min budget får jag en heldel reservdelar för pengarna efter bilköpet. Skulle jag slå till?
Svärfar sa till mig efter att kommit hem från Sicilien sent i våras: -Köp en nu för fan, dom är ju skitfina!
Så vad gör jag. Jo jag åker en sväng å kollar på bilen och blir kär. Visst de var endel rost, bulor, skrufs och småfel här å var och det kommer bli endel jobb.Men va f.. varför fundera, ja slog till.
Då jag tittat på bilen kunde jag skriva upp lite delar som kunde behövas byta ut. Så jag gjorde en första beställning av lite prylar så jag har det hemma när bilen kommer. Packningar till motorn, väskställ, fläktrem, tändstift osv. Fick även ett bra pris på nya däck med vita sidor så jag slog på stort och köpte mig en uppsättning, ska de va ska de va =-)
Så på fredag hämtar jag upp kärran och projekt Fiat kan starta. Detta är inte bara min första veteranbil utan även mitt första egna motorfordon. Detta blir ett kliv in i veteranbilens värld och jag hoppas på lite hjälp här ifrån om jag kör fast.