Jag är nyfiken på ungas intresse för veteranbilar.

Hur kommer det sig att allt fler unga för upp ögonen för de gamla bilar som har förgyllt våra årtionden i olika former och färger? Vad får de att vilja fortsätta köra och framförallt bevara dessa klenoder? Om man jämför med de som ägde äldre bilar i sin ungdom då de har nostalgikänslan att gå på.

I mitt eget fall så berodde det på att båda mina föräldrar var intresserade. Men är det så alla gånger? Om inte vad får er unga att skaffa veteranbilar?

Själv har jag och sambon en Dodge Dart GT 1966. Valet på den bilen var mest en slump när min far visade annonsen. Det verkade som en bra första bil och efter 2 år är man såld på den modellen.

Men nu vill jag höra från er.
Lägg gärna med en bild på er/era bilar hur ni föll för just den bilen och om det finns nån spännande historia bakom.

För att hålla oss inom veteranklassen så kör vi de klassiska 30 åren på bilens ålder.

På människans ålder då?
Vart går gränsen för "ung" och "gammal"?

Jag känner att det har mindre betydelse. Jag tycker det är roligt att höra om alla historier . Gammal som ung spelar ingen roll.

De som känner sig träffade av ordet unga kanske. Skulle man inte känna sig ung får man gärna skriva ändå. Jag kommer ta med detta i en uppsats jag skriver och vill veta vad och eventuellt vilka som leder unga människor in i veteranbils världen. För de har inte vuxit upp med bilarna körandes på gatan till vardags utan kanske bara vid cruising och träffar.

När det släpptes en ny bil förr så var det en stor grej . Fabrikanterna spottar ut bilar idag och det känns inte som är det är samma sak som förr helt enkelt.

Så jag drar ingen åldergräns utan historien är viktigare.

jag kör gammalt för det är billigt, lätt att laga, inte en massa elektronik som kan spöka.

Nu vet jag ju inte om jag klassas som "ung" då men, den enkla anledningen till varför jag har min Mazda 323 från 1979 är ju av den anledningen att den en gång i tiden tillhörde min farfar Emanuel, som tillsammans med min far köpte den ny - kontant - när den just hade kommit ut på marknaden.
Han ville egentligen ha en blå men dom blåa var slut, så han sa bara kort "äääh..det får bli den här"..och nu idag är det jag som har den, efter lite diverse turer.



Edit: Att jag sedan har ett väl grundat intresse för diverse muskelbilar som Pontiac Trans Am och Dodge Charger har att göra mycket med filmens värld.

Tycker att gamla amerikanska bilar har mer härliga former, stora motorer och trevligt ljud
min blev 50år iår, och det är verkligen ett nöje varje gång man åker
och handlar eller bara tar en sväng i solen

Mack skrev:

Nu vet jag ju inte om jag klassas som "ung" då men, den enkla anledningen till varför jag har min Mazda 323 från 1979 är ju av den anledningen att den en gång i tiden tillhörde min farfar Emanuel, som tillsammans med min far köpte den ny - kontant - när den just hade kommit ut på marknaden.
Han ville egentligen ha en blå men dom blåa var slut, så han sa bara kort "äääh..det får bli den här"..och nu idag är det jag som har den, efter lite diverse turer.

http://www1.garaget.org/archive/20/19631/304381/304381-3297567.jpg

Edit: Att jag sedan har ett väl grundat intresse för diverse muskelbilar som Pontiac Trans Am och Dodge Charger har att göra mycket med filmens värld.

Tack. Precis såna här saker jag vill höra. Mycket intressant historia. Sen det med filmer hade jag totalt glömt

Hoppas det kommer många fler historier

Jag har alltid älskat bilar, speciellt de med former, vilket automatiskt drog mina blickar mot veteranare redan som ett litet barn. Jag har alltid älskat gamla amerikanare (50-60tal), vilket jag fortfarande gör. Tyvärr var det ingen annan i familjen eller bekantskapskretsen som var bilintresserad, men det hindrade inte intresset. Som litet barn älskade jag Herbie-filmerna, vilket ledde till mitt intresse av gamla bubblor. Visserligen tycker jag de flesta veteranare är oerhört vackra, och vem skulle inte vilja glida runt i en -59 Cadillac Eldorado cab eller semestra i en VW-splitbuss, men jag fick en speciell relation till just bubblor, kanske för att de påminner mig om min barndom.

Bilintresset sparkade igång på riktigt samtidigt som jag fick körkortet, och min första bil var mycket riktigt en bubbla, en ljusblå 1303S -73. Denna blev senare tyvärr vandaliserad och inlöst av försäkringsbolaget, men nu i efterhand ser jag inte det som en allt för sorglig händelse, då den bilen trots allt var rätt så risig, även om den såg fin ut, och den händelsen ledde till att jag fick tag på min nuvarande pärla.

Nåja, jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag hade alltså fått min bil inlöst, och var på jakt efter en ny. Jag ville ha en äldre modell, drömmen var en beryllgrön bubbla med soltak från tidigt 60-tal, eller en 50-talare (split/oval) med soltak. Jag letade några månader utan att få napp, men sen sprang jag på en annons på ett entusiastforum. Det var en kille som skulle göra sig av med en blå -61:a, helt original, aldrig renoverad, men helt rostfri. Till saken hör att jag är allergisk mot rost men älskar saker i originalskick, två saker som sällan går ihop. Men på den här bilen gjorde det!

Jag kontaktade killen, och det visade sig att jag var först ut, så vi bestämde att jag skulle komma upp och kolla på den. Den stod i Lidköping, så det var en bit upp, men jag tänkte att den här bilen kunde vara värd det. Så jag körde upp några dagar därpå, och där var den! En Gulfblå -61:a, matt i lacken och med en del små skavanker här och där, men ingen rost! Motorn var genomgången men inte renoverad, och den puttrade precis som den skulle, sådär som bara en luftkyld motor kan göra. Jag fick även på plats reda på att den hade s.k. Matching Colors-tillval, det vill säga insteg i bilens färg och speciell överdragsklädsel. Stolarna under hade aldrig suttits på utan den.

Anledningen till att bilen var så välbevarad var för att det hade stått avställd i ett varmgarage mellan 1970-2001, tills den gamla ägarens dotter ärvde den. Hon hade, även hon, kört bilen mycket sparsamt, ibland med knappt 30 mils skillnad mellan besiktningspapprena. Bilen hade när jag köpte den gått 11500 äkta mil.

Det var visserligen varken beryllgrönt eller med soltak, men detta kändes helt rätt. Jag lade handpenning, och vi kom överens om att jag skulle komma upp och hämta bilen veckan därpå. Sagt och gjort, det gjorde jag. Det var lite småpirrigt att köra en nyköpt veteranare de ~40 mil som jag hade hem, men det gick galant!

Mew skrev:

Jag har alltid älskat bilar, speciellt de med former, vilket automatiskt drog mina blickar mot veteranare redan som ett litet barn. Jag har alltid älskat gamla amerikanare (50-60tal), vilket jag fortfarande gör. Tyvärr var det ingen annan i familjen eller bekantskapskretsen som var bilintresserad, men det hindrade inte intresset. Som litet barn älskade jag Herbie-filmerna, vilket ledde till mitt intresse av gamla bubblor. Visserligen tycker jag de flesta veteranare är oerhört vackra, och vem skulle inte vilja glida runt i en -59 Cadillac Eldorado cab eller semestra i en VW-splitbuss, men jag fick en speciell relation till just bubblor, kanske för att de påminner mig om min barndom.

Bilintresset sparkade igång på riktigt samtidigt som jag fick körkortet, och min första bil var mycket riktigt en bubbla, en ljusblå 1303S -73. Denna blev senare tyvärr vandaliserad och inlöst av försäkringsbolaget, men nu i efterhand ser jag inte det som en allt för sorglig händelse, då den bilen trots allt var rätt så risig, även om den såg fin ut, och den händelsen ledde till att jag fick tag på min nuvarande pärla.

Nåja, jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag hade alltså fått min bil inlöst, och var på jakt efter en ny. Jag ville ha en äldre modell, drömmen var en beryllgrön bubbla med soltak från tidigt 60-tal, eller en 50-talare (split/oval) med soltak. Jag letade några månader utan att få napp, men sen sprang jag på en annons på ett entusiastforum. Det var en kille som skulle göra sig av med en blå -61:a, helt original, aldrig renoverad, men helt rostfri. Till saken hör att jag är allergisk mot rost men älskar saker i originalskick, två saker som sällan går ihop. Men på den här bilen gjorde det!

Jag kontaktade killen, och det visade sig att jag var först ut, så vi bestämde att jag skulle komma upp och kolla på den. Den stod i Lidköping, så det var en bit upp, men jag tänkte att den här bilen kunde vara värd det. Så jag körde upp några dagar därpå, och där var den! En Gulfblå -61:a, matt i lacken och med en del små skavanker här och där, men ingen rost! Motorn var genomgången men inte renoverad, och den puttrade precis som den skulle, sådär som bara en luftkyld motor kan göra. Jag fick även på plats reda på att den hade s.k. Matching Colors-tillval, det vill säga insteg i bilens färg och speciell överdragsklädsel. Stolarna under hade aldrig suttits på utan den.

Anledningen till att bilen var så välbevarad var för att det hade stått avställd i ett varmgarage mellan 1970-2001, tills den gamla ägarens dotter ärvde den. Hon hade, även hon, kört bilen mycket sparsamt, ibland med knappt 30 mils skillnad mellan besiktningspapprena. Bilen hade när jag köpte den gått 11500 äkta mil.

Det var visserligen varken beryllgrönt eller med soltak, men detta kändes helt rätt. Jag lade handpenning, och vi kom överens om att jag skulle komma upp och hämta bilen veckan därpå. Sagt och gjort, det gjorde jag. Det var lite småpirrigt att köra en nyköpt veteranare de ~40 mil som jag hade hem, men det gick galant!

http://www1.garaget.org/archive/193/192 … 249089.jpg

Jätte intressant  historia. Kul att du hitta en sådan bil i bra skick.

Började själv med en -65 dodge dart och fastnade.. enkelt att hålla rullande och man åker mjukt/tyst och bekvämt.. numera står det dock en -53 Olds 98 cab i garaget
Är helt tvärsåld på formerna och den rena känslan av att glida fram ljudlöst

Mew skrev:

Jag har alltid älskat bilar, speciellt de med former, vilket automatiskt drog mina blickar mot veteranare redan som ett litet barn. Jag har alltid älskat gamla amerikanare (50-60tal), vilket jag fortfarande gör. Tyvärr var det ingen annan i familjen eller bekantskapskretsen som var bilintresserad, men det hindrade inte intresset. Som litet barn älskade jag Herbie-filmerna, vilket ledde till mitt intresse av gamla bubblor. Visserligen tycker jag de flesta veteranare är oerhört vackra, och vem skulle inte vilja glida runt i en -59 Cadillac Eldorado cab eller semestra i en VW-splitbuss, men jag fick en speciell relation till just bubblor, kanske för att de påminner mig om min barndom.

Bilintresset sparkade igång på riktigt samtidigt som jag fick körkortet, och min första bil var mycket riktigt en bubbla, en ljusblå 1303S -73. Denna blev senare tyvärr vandaliserad och inlöst av försäkringsbolaget, men nu i efterhand ser jag inte det som en allt för sorglig händelse, då den bilen trots allt var rätt så risig, även om den såg fin ut, och den händelsen ledde till att jag fick tag på min nuvarande pärla.

Nåja, jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag hade alltså fått min bil inlöst, och var på jakt efter en ny. Jag ville ha en äldre modell, drömmen var en beryllgrön bubbla med soltak från tidigt 60-tal, eller en 50-talare (split/oval) med soltak. Jag letade några månader utan att få napp, men sen sprang jag på en annons på ett entusiastforum. Det var en kille som skulle göra sig av med en blå -61:a, helt original, aldrig renoverad, men helt rostfri. Till saken hör att jag är allergisk mot rost men älskar saker i originalskick, två saker som sällan går ihop. Men på den här bilen gjorde det!

Jag kontaktade killen, och det visade sig att jag var först ut, så vi bestämde att jag skulle komma upp och kolla på den. Den stod i Lidköping, så det var en bit upp, men jag tänkte att den här bilen kunde vara värd det. Så jag körde upp några dagar därpå, och där var den! En Gulfblå -61:a, matt i lacken och med en del små skavanker här och där, men ingen rost! Motorn var genomgången men inte renoverad, och den puttrade precis som den skulle, sådär som bara en luftkyld motor kan göra. Jag fick även på plats reda på att den hade s.k. Matching Colors-tillval, det vill säga insteg i bilens färg och speciell överdragsklädsel. Stolarna under hade aldrig suttits på utan den.

Anledningen till att bilen var så välbevarad var för att det hade stått avställd i ett varmgarage mellan 1970-2001, tills den gamla ägarens dotter ärvde den. Hon hade, även hon, kört bilen mycket sparsamt, ibland med knappt 30 mils skillnad mellan besiktningspapprena. Bilen hade när jag köpte den gått 11500 äkta mil.

Det var visserligen varken beryllgrönt eller med soltak, men detta kändes helt rätt. Jag lade handpenning, och vi kom överens om att jag skulle komma upp och hämta bilen veckan därpå. Sagt och gjort, det gjorde jag. Det var lite småpirrigt att köra en nyköpt veteranare de ~40 mil som jag hade hem, men det gick galant!

http://www1.garaget.org/archive/193/192 … 249089.jpg

En trevlig gammal bubbla!!

/Benny

Räknas det om bilen är från 1979? eller måste bilen vara äldre?

För i samma veva som jag fick upp intresset för japanska bilar.
Ja då var det mycket med Supra, Aristo,R33 GTR etc.
Mycket tack vare Gran Turismo samt då även Fast and Furious.
Främst Nissan då med.
Sen fastnade man i samma veva och anser just nu att Nissan gör dem bästa Japanska bilarna, nej inte Micra och Leaf då men ^^ haha..

Först dem senaste åren jag fått upp mer intresse för dem äldre japanska bilarna.
Var mega nära på att köpa en Toyota Corolla KE70 för några månader sen med, men det blev inte av desvärre.
Men så sjukt najs bil ändå.
Så mitt intresse för äldre japanska bilar växer lite för varje dag, kan inte helt släppa tanken på en TA22 Celica bland annat med Wanatabe fälgar och sånt annat kul.
Den lär ju aldrig bli av men.. drömma lite kan man väl göra.

Ja de är tuffa bilar det med. Jag har en kompis som känner precis som du angående de äldre japanska sportbilarna

Jätte intressanta historier ni har kommit med hittills. Men fler finns det nog

jag är helt såld på äldre japanare, 70-80 tal. de är lättare att skruva med, charmigare att åka i, har "själ", ser mycket bättre ut än dagens bilar och ger en mer glädje. Sen är det väldigt skönt att köpa nåt o rädda från skroten, göra iordning och ha en skön glidare

JDMCRAZE skrev:

Räknas det om bilen är från 1979? eller måste bilen vara äldre?

För i samma veva som jag fick upp intresset för japanska bilar.
Ja då var det mycket med Supra, Aristo,R33 GTR etc.
Mycket tack vare Gran Turismo samt då även Fast and Furious.
Främst Nissan då med.
Sen fastnade man i samma veva och anser just nu att Nissan gör dem bästa Japanska bilarna, nej inte Micra och Leaf då men ^^ haha..

Först dem senaste åren jag fått upp mer intresse för dem äldre japanska bilarna.
Var mega nära på att köpa en Toyota Corolla KE70 för några månader sen med, men det blev inte av desvärre.
Men så sjukt najs bil ändå.
Så mitt intresse för äldre japanska bilar växer lite för varje dag, kan inte helt släppa tanken på en TA22 Celica bland annat med Wanatabe fälgar och sånt annat kul.
Den lär ju aldrig bli av men.. drömma lite kan man väl göra.

jag gillar dig från och med nu! har en polare som är inne på sin andra ke70 och letar rs watanabe! ja letar hakosuka eller sprinter trueno för tillfället

DusanMandick skrev:

JDMCRAZE skrev:

Räknas det om bilen är från 1979? eller måste bilen vara äldre?

För i samma veva som jag fick upp intresset för japanska bilar.
Ja då var det mycket med Supra, Aristo,R33 GTR etc.
Mycket tack vare Gran Turismo samt då även Fast and Furious.
Främst Nissan då med.
Sen fastnade man i samma veva och anser just nu att Nissan gör dem bästa Japanska bilarna, nej inte Micra och Leaf då men ^^ haha..

Först dem senaste åren jag fått upp mer intresse för dem äldre japanska bilarna.
Var mega nära på att köpa en Toyota Corolla KE70 för några månader sen med, men det blev inte av desvärre.
Men så sjukt najs bil ändå.
Så mitt intresse för äldre japanska bilar växer lite för varje dag, kan inte helt släppa tanken på en TA22 Celica bland annat med Wanatabe fälgar och sånt annat kul.
Den lär ju aldrig bli av men.. drömma lite kan man väl göra.

jag gillar dig från och med nu! har en polare som är inne på sin andra ke70 och letar rs watanabe! ja letar hakosuka eller sprinter trueno för tillfället

haha vadå haft något emot mig innan? haha du vet att det lät så, iaf så jag uppfattade det ^^
Ohhh najs KE70in e asball, synd svårt hitta delar bara
hehe najs
Kanske har en kontakt som kan fixa om han är intresserad?
Ohhh najs

En Mercedes-Benz W108 är vad jag verkligen verkligen vill ha. Detta efter att farsan hade en 280SE i mycket bra skick men såldes innan jag hade möjlighet att köpa den.. Sedan dess är jag helsåld på den karossen.

Fastnade för 40-50 tals amerikanare när ja va runt 4-7 års åldern, både mina föräldrar å granne hade de när ja va i den åldern.
Dom har de fortfarande men tyvärr inte samma som nu.
Grannen va ja me när han mekade me sin å frågade en massa dumma å kanske inte så dumma frågor om allt möjligt ( minns tyvärr inte va de va för märke eller modell)
Pappa hade då en mercury turnpike 57a som ja också försökte hjälpa till me så mycket som ja kunde.
De va också den första bilen som ja fick köra helt själv (skakade som ett asplöv å minns de jätte väl idag) va väl runt 9-10 års åldern.
Sen fick man ju också åka me på cruisingar å så.
Sen har de passerat några bilar under åren.
Så när man fick jobb så kunde man inte vänta länge nog innan ja fick döpa min egna som föll på en dodge sierra 1959.
Fick tyvärr aldrig ut den på vägen innan ja sålde den.
Har sedan haft en olds 59a, Pontiac 65a, cadillac 54a, lincoln 58a, å nu senast en cadillac 56a.
E idag 29. Så de e nog mest på den vägen som ja fastnade för äldre amerikanare.

Mvh Johan.

Är uppväxt med en Mustang -67, så därifrån kommer intresset. Skaffade min första jänkare, en Valiant -66, i början av förra året samt min andra, en Buick Skylark -64, i september. Skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan jänkare

armsving skrev:

Är uppväxt med en Mustang -67, så därifrån kommer intresset. Skaffade min första jänkare, en Valiant -66, i början av förra året samt min andra, en Buick Skylark -64, i september. Skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan jänkare

http://www1.garaget.org/archive/188/187526/365723/365723-3492249.jpg

Jag förstår dig fullkomligt!!!!

/Benny