torsen skrev:
Sent omsider så...….
Finns väl egentligen 4 typer av transmissioner(växellådor).
Manuella - synkroniserade eller osynkroniserade.
(hur många här kan köra en "osynkad låda"Automatiska - med momentförstärkare(turbin på prosa), remdrivna och dubbelkopplingslådor.
Mellantinget - PSA´s robotiserade manuella växellådor (det sämsta som någonsin producerats).
T--Forden med 3 pedaler, handmanövrerad färdbroms,
gas- och tändreglage vid ratten.Någon här som kört en T-Ford?
Bor man i storstad och måste sitta ett par timmar i bilkö, på t ex Essingeleden, kan det vara skönt med automatväxellåda.
Men annars - njaaaa?
Håller man på med bilsport "vid sidan av vägen" - d v s TerrängTouring, Challenge, Trial m m är det oliiiidligt med automat när man ska passera diken, stockar och stenar.
Med oliiiiiidligt menar jag gummisnoddseffekten när man kör över stockar och stenar.
Nää, bäst är en bil för varje behov.
Så det går inte att välja mellan manuell och automatisk - båda har sin för- och nackdelar.
Men den om inte gillar att köra bil ska definitivt ha en kärringbil = automat.
För mig är det en njutning med en 6-petad låda med kort spak samt stor varvräknare i mitten.
Dra på varje växel tills man nästan når det röda fältet på varvräknaren.
Det är bilkörning det.
Inget för automatlådekärringar.
B t w kan jag berätta att jag på 60-talet hade två nästan lika Plymouth av samma årsmodell.
Skillnaden var att den ena hade manuell och den andra automatisk växellåda.
Bådas huvudsakliga användning var som pendlarbilar cirka 10 mil enkel resa(Linköping - Nyköping) samt för att fresta unga damer (på den tiden) med behaglig resa i trevligt sällskap.
Automaten drog 1,02 och den manuella 1,10 lit/mil.
Ehhh - Aftonbladet eller Expressen?