Det blir mindre och mindre bilder ju tröttare vi blev.
Efter Annecy var det dags att köra vidare till San Remo i norra Italien. Den rekommenderade routen var upp på Col du Mont-Cenis, en 2000m liten kulle, men vi var lite skeptiska till om bilen skulle klara av backarna så vi bestämde oss för att runda de värsta bergen och ta Mont Blanc tunneln in i Italien och förhoppningsvis få lite tid att hänga i San Remo innan festen.
Inte den närmaste vägen till San Remo men det var helt sjuka utsikter.
Hade även hoppet om att vara först framme i San Rema för att få lite bragging rights och det såg bra ut tills precis innan vi kom fram då ett annat team startade upp Glympse precis när de kommit in till stan. Vi hävdar dock att vi var första in i medelhavet vilket alltid är något.
Våra medförare som körde upp i Alperna hade en fin resa upp men när de flesta tagit sig till toppen så slog ett ordentligt oväder till och majoriteten fick ta sig ner för för bergen i full storm där regnet tidvis var så hårt att folk fick stanna i tunnlarna för att det inte gick att se framför sig.
San Remo var en riktigt trevlig gammal “fin” europeisk stad men den kändes som att det nog var dags för en 20 års renovering av mycket. De flesta delarna av stranden var privata men det var lite hål här och där man kunde smita ner till vattnet. Väldigt trevlig strandpromenad och stadskärnan var trevlig med även fast det kändes som mycket fokus i stad låg på casinot.
(Man ser stormen komma)
Kvällens fest var på en bar precis nere vid vattnet med en egen pool. Tyvärr var det rätt många team som fastnat i stormen så det var inledningsvis inte många på plats och när väl festen tog fart så rullade stormen in över staden med mycket åska och regn.
Ett gäng drinkar och ett vad där första kompletta teamet ner i vattnet fick 50€ senare så sparkade festen igång ordentligt och lokalbefolkningen på plats som tänkt att fira en lugn födelsedag fick en ny spännande upplevelse. Jag säger inte att barägaren mutade polisen för att inte få stänga ner men de fick besök minst två gånger under kvällen där det var mycket handskakningar och korta möten i bakrummet…
Dag 3 var vidare till Arles via Monaco (Och Cannes & Saint Tropez för de som kände för det)
Vi och Zebrabilen slår följe till Monaco och efter lite inledande regn så ordnar vädret till sig och vi får sol igen.
Resan till Monaco är fin med lite slingrande vägar och det går rätt snabbt att ta sig dit.
Själva staden var inte så häftig tyckte jag, väldigt trång då de verkligen försökt klämma in hus överallt de kan.
I Monaco hade vi två mål och det var att försöka hitta en bra plats i hamnen för utmaningen “Park like a twat” och raca längst formuletbanan förbi det stora Casiont.
Parkeringen lyckades vi bra med över ett övergångsställe från en av huvudgatorna ner till hamnen
Raca längs formel 1 banan gick det tyvärr lite sämre med. Vi fick en bra start längst hamnen men när det var dags att svänga upp mot casinot så hade vi ett litet missöde som min sambos facebook post får sammanfatta.
“Tänk dig att du befinner dig i Monaco och i en rundel precis nedanför Monte Carlo Casino, typ världens kändaste. Du är omgiven av Lamborghinis, Bentleys och andra galna bilar. Plötsligt hör du hur en superdyr sportbil (en av de där miljoner som finns i stan) kör förbi dig på högra sida och låter som sportbilar gör, wroooooooom 🚀- typ. Fast så extremt högt att det vibrerar i DIN stol. Du blir impad av det höga ljudet och påpekar detta till den körande sambon som svarar dig kort och med ett allvarligt ansiktsuttryck: ”Nä, det där är VÅR bil”.
Fem minuter senare står du på en handikappsruta i ett skyhögt p-hus och väntar på sambons dom: ”Okej. Avgasröret är dött, den är av”.”
Avgasröret är av en cm innan första ljuddämparen och vi har inget att försöka laga det med utöver silvertejp vilket känns som ett bra sätt att sätta eld på bilen så efter en hel del krälande under bilen lyckas jag få dit röret tillräckligt över hålet på ljuddämparen att det låter lite mindre medan sambon letar efter en bilverkstad i närheten som har öppet en söndag.
Det enda som verkar kunna ha öppet var Pitstop Monte-Carlo som ligger precis i närheten (
https://www.pitstop-mc.com/en/ ). Vi tar oss dit men de är av någon anledningen inte alls imponerade av vår bil och förklarar vänligt att de har stängt. Att det var typ 8 anställda på plats och att vi kunde nöja oss med att köpa ett par rörklämmor av något slag hjälpte inte utan vi blev körda på porten.
Polisen i Monaco hade redan eskorterat två bilar ut ur landet och verkade inte alls vara på humör så vi körde raka vägen ut ur Monaco mot Frankrike och självklart i alla backar och korsningar så hoppade avgasröret av igen så när vi väl (men inte särskilt diskret) tagit oss in i Frankrike igen så blev det att stanna för att fixera avgasröret igen och försöka hitta en mack som har tillräckligt med delar för att vi skall kunna spänna fast en uppklippt läskburk eller nåt runt röret och ljuddämparen men ingen har tillräckligt stora klämmor i lager så det blir att köra försiktigt och hålla rätt varvtal för minimalt med vibrationer (runt 130 på femmans växel)
Vi tar oss till hotellet i Arles (Dock inte först på plats i stan…) och lyckas få fast avgasröret tillräckligt för att det skall låta som ett hål i ljuddämparen istället för raka rör och kastar oss i poolen.
Planen var att stanna en dag i Barcelona efter målgången och sen köra hem igen men ingen av oss är särskilt sugna på att spendera den dagen med att hitta en verkstad som kan svetsa eller fixa avgassystemet så vi börjar luta åt att skrota bilen när vi kommer fram.
Kvällens fest blir rätt lugn med mycket skitsnack och lite quiz, de flesta verkar rätt slitna och sparar sig till målgången.
Dag 4 till Barcelona.
Sovmorgon och inga uppdrag för dagen så de flesta tar det väldigt lugnt på morgonen och drar sig mot Barcelona antingen via motorvägarna eller längs kusten ner.
Under resans gång så blir det svårare och svårare att peta till avgasröret så det låter acceptabelt och vid ett av stoppen för att fixa till det så hade vi en spansk Bandidos avdelning som granne när man låg till hälften under bilen och svor vilket kändes lite obekvämt.
Här bestämde vi oss för att skrota bilen och glatt skita i att den lät för jävligt så dags för plan B.
Vi hade också gott sällskap så inget mer kunde gå fel.
Vi träffade på ett par rally kollegor på en mack som lyckats låsa in båda nycklarna till sin Ford Ka i bagaget, servicekillen som kom ut lyckades inte få upp låset så det hade istället fått hjälp av trädgårdsmästaren på deras hotell som hade en brandyxa… De kunde nu få upp bagaget genom att skruva bort & i låset varje gång de behövde in där men deras öppning hade gjort att deras cab inte längre funkade.
(Kass bild tyvärr)
De hade tänkt att köra hem efter rallyt men gav upp tanken att göra detta utan tak (Eller avgassystem med) men trevligt nog fick de en bil av ett team äldre gentlemen som tyckte deras bil var för fin för att skrota men som de inte ville köra hem.
Väl inne i Barcelona så kom vi lagom till köerna när folk skulle tillbaka till jobbet men efter ungefär en och en halv evighet senare så kom vi igenom stan och fram till skrotfirman. Tyvärr hade ett gäng redan hunnit dit och de slösade ingen tid att göra plats för fler bilar.
Att skrota bilen var inga större konstigheter, denna firman används tydligen av flera rallyn och de hade koll på ungefär vilket pappersarbete som behövdes, eftersom Sverige alltid skall vara speciella så behövde vi lite mer än engelsmännen men kanske en kvart senare hade vi 50€ på fickan och hade fullt upp att lasta ur bilen och slita bort nummerplåtarna.
Skrotfirman skjutsade bort oss till närmaste taxistation och från det var det direkt till ett fint hotell, en snabb dusch och sen kasta sig i takpoolen och bara koppla av.
Rallyts avslutningsfest var nere på en av strandbarerna lite bortanför Casinot och tyvärr blev det dåligt med bilder därifrån då jag kört hela rallyt och då fått ta det lugnt på kvällarna vilket jag tog igen den här kvällen.
Det var mycket historier, lite prisutdelningar för bäst poäng för utmaningar, bästa/sämsta bilar etc etc. Vi tog inga priser men hade en riktigt trevlig kväll med folk som man antingen hängt med under rallyt eller som man inte sett till sen starten.
Ian Pilkington, arrangör av rally, såg till att alla hade det trevligt och tog hand om prisutdelningen.
Sista delen blir min sammanfattning av mina intryck av rallyt.