hmm det är så här att jag har ett litet problem, jag har det senaste halvåret fått väldigt svårt att vara ute bland fålk och i skolan och så vidare! känner mej instängd och blir typ panikslagen och mår illa och så! jag vet inte varför men det enda ställerna jag mår bra på är där jag vet att ja kan komma där ifrån! som i skolan tex fasst det ökar ju på frånvaron! nu är det så att vi har praktik nu och när jag är där så känner jag att jag inte bara kan åka där ifrån när jag känner ångesten komma! så det har blivit så att jag är där välldigt lite! nu har det på sätt och vis blivit ännuvärre för jag ha fått chansen att bli lärling hoss en hantvärkare 3 dar i veckan och den chansen vill jag värkligen inte missa! för sköter jag mej där så är ja nästan garagnterat jobb och det är ju bra! men nu är det så att ja värkligen börjar få ångest över det här och undrar om det finns någon här som har hafft nått liknande eller har nån typ av erfarenhet eller tipps av vad man kan göra! det är ju va ja har förstått inte så väldigt ovanligt! och nu närmar sej ju snart sommaren me massor av bilutställningar å så som man vill åka på! så tippsa mej gjärna vad ja kan göra!

ursäkta om texten va lång och svårläst, har lite svårt och skriva!

En kompis åkte in på psyket för det där du talar om.. extakt samma sak.... Tråkigt men sant...

Tycker du ska söka en psykolog.

Mycket sitter i huvudet! sluta tänka så mycket på det!!

360_sleeper skrev:

En kompis åkte in på psyket för det där du talar om.. extakt samma sak.... Tråkigt men sant...

okeey det lät ju inte bra! hehe joo ja vet att det sitter mkt i huvudet! men det tråkiga är att det inte är så lätt att få ut det! har provat och va ute bland fålk å så men många ggr så när man väl glömmer av det går det bra! men det är ångesten före som äv värst!

hmm joo spykolog kanske skulle hjälpa men va fasn får man tag på dom?

Jag vet inte var åldersgränsen går, och jag tror det kanske skiljer från komun till komun.
Jag vet inte heller hur gammal du är.

Men man kan gå till Ungdomsmottagningen dels för att träffa kurator eller psykolog och få hjälp.
Om du är så pass ung är det faktiskt relativt lätt att få hjälp att i alla fall prata med någon, så länge du själv vågar.

Annars får du söka dig till vuxenspyk.
Du kan till exempel prata med din vanliga läkare, Vårdcentralen eller privat om du har en sådan om dina problem så kan du bli remiterad till en psykolog.

Du verkar va ganska medveten om ditt problem, eftersom du pratar om de så öppet här. Antagligen kan du fixa det själv,  om inte annat får du söka läkare.. i värsta fall är du sjukligt folkskygg lr tillomed psykiskt sjuk! Hoppas på de första alternativet..

Vad är de du fruktar? Leta reda på de och motarbeta problemet.

hmm joo nog är ja medveten om det å har lixom axepterat det! det är lixom inet jag chäms över för jag vet att dte inte är mitt fel! hmm det vart här för att ja vet inte ricktigt va ja ska vända mej! hmm 18 så ungdomsmotagningen kanske funkar eller skolsköterskan!
hmm psykiskt sjuk tror jag inte jag är men mer åt fålkskygg tror jag! fasst inte det häller det är svårt att förklara!

Tjenare . Jag hade exakt samma problem som dig .Jag kunde inte heller vara ute bland folk o så . Jag mådde så i ungefär 4år . Och jag kan säga dig det enda botemedlet är att intala sig själv att man tänker fel . Jag tyckte också hemmet var den ŽŽsäkrasteŽŽ platsen att vara på Men samtidigt så mår man sämre av att stanna hemma . Försök att komma ut så ofta du kan det är det råd jag kan ge dig för det var där jag gjorde fel . Krya på dig .

Det är ju bra. Självinsikt och analys är något de flesta ägnar för lite tid åt, och det första steget till att hantera sina "brister".
Att helt enkelt acceptera saken som den är.


Ibland går det en lång väg bara att någon lyssnar, ibland räcker det kanske att skriva av sig för den biten.
Men de flesta får väl ut mer av att prata av sig i person.

Om du är 18 kan du gå både till Ungdomsmottagningen eller skolsköterskan då.
Du gör ju som du själv vill.

Dock är ju chansen för kvalificerad hjälp större på Ungdomsmottagningen samt att de har tystnadsplikt.

Det är nog också troligt att skolsköterskan har en kontaktperson på mottagningen.
Tyvärr är det nästan garanterat så att hon (om det är en hon) har hundra procent koll på saken när det gäller tjejer, men inte alltid killar.
Men det är bara att våga och stå på dig.

Så om det känns lättare att gå till någon du är bekant med istället för att ta reda på var motagningen ligger och gå dit själv, kan du ju alltid gå till skolsköterskan och fråga om hänvisning till någon som du kan prata med.
Kurator/Psykolog då.


Annars är det faktiskt inte svårare än att ta reda på nummret till din lokala motagning, ringa och säga att du vill komma och prata med någon.

hmm tackar för tipsen men fortsätt gjärna! joo nog hjälper det att skriva av sej lite å! det "renar" hehe:P man vill ju inte bli inne för livet om man säger så, men det är väll bara å te en dag i taget och jobba sej frammåt! imorgon är det en ny dag så får se hur det går! har iaf bestämmt att jag ska smita iväg ensamm till donken å äta imon så man får nått i magen! då blir det bättre! tackar alla föresten!

Min flickvän har exakt samma problem. Det är jobbigt för oss båda då jag alltid fr gå och handla och stå i kö osv. Hon klarar inte enns att åka buss eller vara ute på krogen och festa med mig, det e väldigt synd tycker jag för det e alltid kul att gå ut med vänner och ta sig en öl ibland. Hoppas du klarar dig ur detta på ett någorlunda lätt och smidigt sätt.

hmm okeey kan förstå det! men tycker du ska försjöka hjällpa henne ur det på nått vis! hjällp henne att ta lite initsiativ typ! det tror jag skulle hjälpa mej iaf! och jag vill att nån ska göra det typ!

jag tycker du ska gå till skolsköterskan eller skolkuratorn, dom kan hjälpa dig en del.. jag har själv haft/har samma problem och att få prata ut om det hjälper en hel del.
jag har haft detta problemet i perioder nåt år men efter en ganska allvarlig olycka för 2 månader sen så blev allt värre o efter olyckan har jag snackat med nära kompisar ,familjen och skolkuratorn och vill man så kan man komma ut ur denna mörka period

krya på dig nu!

Jag tror att du lider av agorafobi, dvs torgskräck. Torgskräck handlar om att man just känner sig obekväm utanför hemmets trygga vrå när man hamnar i väldigt befolkade platser, inte att man är rädd för öppna platser vilket ör en vanlig missuppfattning. Jag har läst lite om detta i plugget (läser till socionom) det enda jag kan rekomendera dig är att du skaffar proffesionell hjälp. I många fall har torgskräcken utvecklats till socialfobi just för att man inte behandla det i tid. Socialfobi kan fucka dig och ditt framtida liv nått fruktansvärt!

Tycker du ska googla/wikipedia "agorafobi", och se om du känner igen din situation.

Det viktiga är att du tar din tid på dig. Om du känner att du får en ångest attack när du lämnar hemmet, prova med att ha en förälder/syskon me dig och se om du mår lite bättre då? Detta brukar dämpa ångesten lite, just för att man har nått från sin trygga vrå med sig ut.

Det är möjligt att du har Social fobi, eller på engelska Social Phobia/Anxiety. Kan pröva och söka lite om det på Internet. Det var så jag upptäckte det. Kändes rätt bra och veta att mitt problem har ett namn och att det inte är är bara jag som har det. Vad jag har läst om det ska kognitiv terapi vara bra mot det. Finns också läkemedel men det är inte att rekommendera.

jag mådde som du beskriver förut, i flera år led jag av det, ångest, illamående kunde inte va  ute bland folk, fick nog en dag efter ha gått till kuratorer hit å dit å gick till vårdcentralen, snackade me en läkare å fick en remiss till öppenpsyk, de visste precis hur de skulle tackla mina problem, de hjälpte mig sätta ord på känslorna, sen tuggar jag 50mg Zoloft om dagen också, fick de utskrivet samband me remissen till öppenpsyk, och jag mår bättre än nånsinn just nu, ångesten är som bortblåst, så mitt råd, gå till läkare, berätta dina problem och stå på dig, kräv att de ska göra något!! för att gå om kring å ha ångest är de värsta som fnns!

MVH

Hej på dig !

Vill börja med och säga till alla som inte vet något inom medecinskt syfte att slutta snacka bulle för att era gissningar är inte hälften av sanningen, Jag är insatt i det hela då jag själv lider av panik ångest......... Jag vet hur du kan få hjälp och hur du ska gå till väga, Hjälpen varierrar beroende på hur illa det är för dig, det görs en inviduell bedömning för just dig, Vill du veta mer kan du skriva till mig här eller på nallens-servicetjanst@c-sam.nu
Har du frågor eller vill ha tips så maila dom, så kan jag ge dig tips så du kommer4 på rätt väg igen, Går det för långt som det gorde med mig så får du annars börja gå på medeciner m.m Mvh Alex

okeey tack för all hjälp! ska snacka me lite fålk nån dag när jag årkar och kan så får vi se hur det går! hoppas det läser sej för det är mkt roligt man missar!

Du mår ju inte heller bra av att pressa dig själv.
Men se ändå till att den där dagen när du orkar gå och prata med någon inte blir allt för avlägsen.


Du binder dig faktiskt inte till någonting av att bara gå och prata en gång.