Volvo 740n pappa panikköpte när han var utan bil... Burr för att behöva köra den 30 mil varje dag. Ettan gick bara att få i när bilen var nystartad. tvåan fick man bara i om man brukade våld. Stötdämparna så slut att om man lossade övre fästet så ramlade den ihop som en marackas... andra fästet helt igenrostat... Bilen uppstagad med brädbilar i fjädrarna bak för mindre gungig gång. Höger bakdörr nästan avrostad, gick att böja utåt. Vänster fram, rutan gick inte att veva ner, dörrpanelen trasig, fick trycka ner en handduk och tejpa igen för att inte frysa ihjäl. Dessutom höll kupefläkten på att säga upp sig och skrek ganska plågat mellan varven. Ena bromsskivan bak gick sönder när vi skulle byta belägg, hur det andra såg ut vågar jag inte fundera över.
Kulmen nåddes när en bekant hade bilen, tappade ena baksäcket på E6an och jag var så less på skiten att jag knöt upp bromsoket med spännband runt bakaxeln och körde den 200 mil till...
Varför åka fort när man kan åka brett?