För en stund sedan blev ABS&TRACS-boxen urplockad ur V70:in, och överlämnad i grannens smått magiska händer. Hoppas verkligen att det är ett fall som slutar lyckligt.
4000 spänn mindre på kontot är inget jag ser fram emot, om detta misslyckas..

Över tjugograders strecket på utetemperaturmätaren. Tror det var skönt att svalka av sig :)

Då har man micklat lite till då med bland annat V70:in och Mazdan. Om Mazdan kan man läsa i projekttråden, och om V70:in tänkte jag skriva lite kort om här.

Förutom att jag - för miljonte gången? - har skruvat med ljudbygget i skuffen, så har jag även kopplat in Boost-mätaren, och elen till denne. Detta blev ju..sådär. Ja. Mätaren funkar och så..men jag har ännu inte riktigt fått till det med vippbrytarna som jag använder mig av.
Allt fungerade med ljus och allt - ända tills jag kopplade in historien i det absoluta slutskedet.
Nåt vingel med strömbrytarna tror jag det är.
Strömmen går fram, och jorden är det inget fel på.
Hm.

Har dessutom plockat av extraljusen. Vilka strulpellar som har monterat dem. Jisses. Så mycket möda, och ändå blev det aldrig rätt..


[Tagen 100702]*..alla skruvar och grejer som höll extraljusen på plats...vilka klåpare som har monterat!*


[Tagen 100702]*..underbara hål i kofångaren..*


[Tagen 100702]*...och så blev resultatet utan extraljus..*

Får se om jag gör som idén Marika kom på när hon fick se hålen, dvs att spackla igen hålen, maskera och sedan lacka lite försiktigt, med eventuell polering som slutapplicering.

Nu är dessutom nya gallren på plats, bredvid dimljusen. Syns en aningen på sista bilden här ovanför. Får se om jag gör likadant nät till mittendelen..eller hur jag nu gör :)

Säg vad ni tycker om detta, ris och ros - vad som helst. Vill veta vad andra tycker också. Saknar ju som sagt gallren som sitter orginal i kofångaren, och idag när man rotade igenom en massa gamla prylar i garaget hemma på gården så hittade jag detta galler, och genast tänkte jag "hmm..varför inte?"
Så.
Säg vad ni tycker.

Lacka gallren svarta?
Behålla dem kromade/silvriga?
Eller inte ha dem alls?

...hade kunnat donera ett organ för denna byggsats jag hittade på internet. Internet ja. Det är ett underligt ställe.
Men trevligt ibland :)


*..byggsatsen är en befintlig, men omgjord sådan för att bli en helt annan modell än vad som är tänkt från början..*


*..och så här blev resultatet..efter någons flinka fingrar..*


*...till och med fungerade lyktor har den..*


*...då ser det ut så här :)*


*...åååh..den är ju så fin!*

GE MIG!

Det lustiga med denna text är att jag just nu i denna stund, sitter med skrivkramp. Vet inte riktigt hur man ska sammanfatta resan, även om det är just nu jag har den som bäst i minnet.

Även om det inte var så många dagar, och även fast det inte hände så mycket - mest tack vare att det regnade i stort sett från tisdag tills vi mer eller mindre skulle till att åka hem - så är jag ändå glad över resan.
Inte nog med att man för första gången hade välbehövlig - och BETALD semester för första gången - så fick man liksom komma ifrån allt.

Bilen kan sammanfattas med att den gick precis som den skulle. Drog runt 0.8 liter milen, med farthållaren och en någorlunda halvtung gasfot så mätarnålen pendlade från lagom hastighet till lite måhända lite mindre laglig hastighet när vi nådde E6:an, efter att mor hade blivit avsläppt hos sin mor i Borås.
Inga problem med bilen. Ljudinstallationen bak fungerade utmärkt.

En liten lustig anekdot i det hela var att det skulle dröja 58 mil innan vi såg första polisbilen under resan neröver.

I övrigt så var vi ju neröver landet på grund utav att Alexandra och Jonas - kusinbarn till mig - precis tagit studenten och därför skulle bli firade.
Firandet var "bokat" till på lördag och vi kom fram till Halmstad på onsdag eftermiddag efter att ha sovit över hos min morfars bror på en bit över 80 år - tisdag till onsdag- så tiden emellan som fanns att göra sig av med innan själva festen, användes då på bästa sätt genom att åka till Göteborg och Volvo-museumet.
Måste säga att det var en av första gångerna jag var intresserad av att gå runt på museum..


*En liten överblick*


*Volvo PV444*


*Någon fler än jag som minns "Helgonet?"*


*Volvo 164, den där med den lustiga fronten..*


*Volvo 242 Grupp A*


*Volvo LCP - en av alla konceptbilar*


*Volvo FL10, truck of the year 1986*


*..en av alla motorer värd att studera flera gånger..*


*Volvo 780 i dubbel upplaga*

Var väldigt intressant faktiskt. Tyckte jag kunde mycket - om lite allt möjligt angående just Volvo - men ändå lärde man sig mer när man besökte dess museum.
Hur ofta tänker man på att de inte bara tillverkar bilar och lastbilar, utan även båtar och flygmotorer till exempel?

I övrigt blev det en resa till Halmstad och Biltema. Tro det eller ej, men detta var första gången man var in på Biltema på egen hand, ja, utan föräldrar då som man måste följa efter.
Riktigt intressant, och attans vad mycket grejer dom har. Inte underligt att katalogen är så tjock..
Tror dock inte Marika blev så nöjd över att följa med in. Kanske inte så intressant för henne måhända, men vi var in och ut rätt fort tycker jag. Är själv ingen sån där som kan stå och titta i timmar.
Blev inget handlat för egen del dock. Däremot hade farsan såklart en lista av grejer som hade följt med, så den blev ju såklart avbetad.

Festen på lördagen blev riktigt lyckad. En hejdundrande släktträff med massor av folk och trevlig stämning.
Bara träffen var värd resan.


*Marika med busfröet Emilia..kul att dom kom så bra överens :)*


*Kusinbarnet Alexandra tror jag hade roligt :)*

På söndagseftermiddagen var vi ut en sväng - under det tillfälligt fina vädret - och tittade runt lite grand i omgivningarna. Trakterna kring Halmstad/Getinge/Kvibbile och omkring är riktigt läckert att beskåda, för norrlänningar som oss.


*Vy ut över havet*

Närheten till havet och dess vågor. Alla gamla bevarade hus med tillhörande marker. Alla gamla grindar och murar i sten och äldre stilar. Alla aléer som liksom ramar in alla fina gårdar och vägar.

Mitt ute i alltihopa så ringer min granne Henrik. Han frågar om vi är hemma, för brandkåren, polisen och ambulansen trängdes utanför med sina enheter och ville in i vår lägenhet.
Jag trodde han skämtade - såklart - men han gav sig inte, för det var sant.
Det visade sig att grannkärringen hade ringt pga att hon hade känt någon lukt i trapphuset och därför ringt 112.
Henrik - med mig på telefon - sprang då upp till vår dörr och luktade i dörrinkastet vårt - men inget konstigt kändes.

Summan av kardemumman blev att, det var falskt alarm. Securitas kom på plats och låste upp dörren, men ingenting hittades. Men satan vad man kände sig maktlös när man står ute vid havet, mer än 90 mil hemifrån och bara kan höra på när de går in och letar efter något utöver det vanliga!
Usch.

Hemresan startades ungefär klockan sju igår kväll. Från Getinge till Borås tog ungefär en och en halv timme. Sedan blev det fullpackat i bilen då mor hade fått tag i gud vet allt möjligt att ta hem. Ibland är man glad att man just har valt en kombi..
Hursomhelst. Tankade fullt i Borås och sen var det raka spåret hem - bortsett från några väl valda bensträckare såklart - en resa som gick klockrent, ända tills vi hade släppt av mor hemma hos henne och sen skulle hem.
Svänger ut på E45:an och kör över vad som ser ut som en kartongbit.
Visst..det var nog en kartongbit..men vad den innehöll var en annan historia.
Kändes som att hela bilen lyfte, men det kändes nog värre än vad det var. Dock så upptäckte vi när vi körde in bilen i garaget hemmavid lägenheten att det är nåt som har lossnat undertill.
Får kolla upp detta framöver.

...tror skrivkrampen lossnade förresten :)

Japp. Så är det. I morgon får resten av Sverige passa sig, för då åker vi. Jag, Marika och morsan skall först neråt Borås - där morsan släpps av - och sen på onsdag fortsätter turen neråt Göteborgshållet.
Lär ju inte direkt lida, med så sköna stolar som det är i V70:in. Lägg sen till någorlunda bra ljud - och bild - till stereon, ACC och dessutom farthållare.

Bygget med ljudet blev för övrigt klart i helgen. Blev riktigt lyckat tycker jag, för att vara jag som byggherre och väldigt mycket nybörjare.
Praktiskt blev det också.


..man tager vad man haver när man bygger..


..och så blev resultatet. Inte optimalt men..ack så praktiskt. Skall eventuellt finslipas framöver..

Och så ett plus i kanten:





Se upp i morgon! :)

Under gårddagen rev jag ur inredningen i V70:in, inför mitt kommande lilla ljudprojekt. Även fast man kanske misströstade och inte riktigt trodde det skulle gå som det var tänkt, så flöt det faktiskt på riktigt bra.
Nåt man förvånas över är hur smidigt det faktiskt är att slita ur inredningen bak. Jag menar. Här har man väntat sig att få stå och slita och dra, svära och kika under, över och tvärs för att se vart skiten sitter fast - och så var det så busenkelt?



Sedan kapade jag till "bryggan", eller spånskivan som slutsteget skall ligga på, över främre delen av reservhjulsbaljan. Eftersom jag fortfarande vill ha tillgång till just reservhjul med mera, så blev det lite funderingar och diverse mätningar innan bryggan skars till, men i slutänden blev det nog riktigt trevligt ändå.



Sedan kläddes denne in i tyg som jag hade liggandes sedan då jag hade den där galna idén om att klä hela instrumentbrädan i 240:in, och som sedan slumpades efter att alla hjärnceller kommit ikapp och sagt stopp.
Den som spar han har..



I övrigt så blev det sedan kabeldragning. Och även här förundras jag över hur enkelt det är i V70:in. Här tänkte jag förmodligen som alla andra; vilket slit för lite kablar.
Men icke. Listerna var busenkla att plocka lös och åter montera. Mattorna likaså. Det enda jag hade lite bekymmer med var ju genomföringen genom torpedväggen.
Men här har ju Volvo varit så smarta så dom har gjort ett rör rakt igenom, tänkt just för ändamålet att man i efterhand ska kunna dra nåt där igenom.
Så jag plockade lös säkringscentralen - den satt i två clips så var den lös - och sedan lös med skyddet till röret och sen var det bara att mata ner slangen..trodde jag.
Kom en bit..sen var det stopp.
Hur jag än gjorde så tog det stopp. Kikade så långt in jag kunde inunder vid pedalerna men inget såg ut att ta stopp.
Efter lite undersökningar så hittade jag svaret. Det var ett plastskydd i andra änden av röret också!
Lös med denne och vips var kabeln igenom. Lätt som en plätt.

I morgon skall jag ner på stan och få allt ihopkopplat. Vill inte riskera något när man inte behöver det. För en långvarig installation, och dess - och passagerarnas för övrigt - säkerhet så känns det bäst att låta experter göra jobbet.
Får man det dessutom gratis så varför inte..

Andra dagen på semestern. Man kan väl säga att det känns rätt givande att kunna ta det lugnt - även om kroppen inte riktigt verkar hålla med - och igår var det inhandling av grejer, inför det stundande pysslandet som snart skall sättas igång.
Skroten blev av med en bagagerumslucka och lite andra saker.
Fresks blev av med spillvirke.
Ryds glas blev av med plexiglas från spillhögen.

Toppa detta med dagens fina väder, där det fanns tid att tänka under den vackra cykelturen - så kommer nog detta att sluta gott när projektet blir klart.
...förhoppningsvis innan resan ner till Göteborgstrakten.


[Taget 100601]*..blev lite lustig med panoramatagningen men..man ser ju hur fint väder vi hade det idag i alla fall..*


[Taget 100601]*..översikt över en lång gata, sett från Fritzhemsgatan..*


[Taget 100601]*Något bättre försök med vidvinkeln..*

Jag flyttade ensam till denna lägenhet för snart tre år sedan. Året var 2007. Relativt nybliven vikare på Posten AB, stolt ägare av en röd Honda, och den största singeln i stan - så klart det var en höjdpunkt i livet, när man äntligen kunde flytta hemifrån föräldrarna och till sitt eget.

Jag minns när man var hit och tittade på lägenheten. Killen som hade den då, hade genomgått ett helvete då han legat i koma efter en bilkrasch, och sedan varit tvungen att lära sig mer eller mindre att åter börja gå igen.
Lägenheten hade då stått tom länge, och eftersom han hade fått tag i flickvän så ville han bo med henne - det förstår man ju såklart - så därför flyttade han ut, och in hos henne.

Första tiden hittade man på alla möjliga galenskaper. I alla fall i mina ögon. Beställde grejer jag absolut inte behövde eller knappt ville ha, men som man kunde beställa därför att man just inte bodde hemma längre. Inga snokande, nyfikna föräldrar som ville veta vad det var man fått hem.
Säg festen som var här, strax efter inflyttning.
Jisses.
Det skulle ju inte bli fest. Daniel kom hit med ett par kompisar. De skulle ju bara hit för att se lägenheten, och sen vidare till den egentliga festen belägen nån helt annanstans.
Gruppen blev plötsligt större när det travade in fler människor - både killar och tjejer - okända som kända sedan tidigare - och plötsligt får man höra i vimlet av människor, ett telefonsamtal som lyder:
"- Kom hit vettja, det är här festen är.."


[Tagen nån gång för länge sedan]*..denna bjuder jag på. Min tanke i huvudet var: isberg är kalla..*

Menmen. Den blev relativt kortvarig. De lyckades ta ett pinsamt kort på mig, då de trängde ihop mig med alla tjejer inne i ett hörn ute på balkongen, och en av tjejerna blev så dyngrak att hon fick bäras ut.
Vissa skulle säkert kalla det för en lyckad fest, men jag vet inte.
En liten rolig anektot till historien är att än idag ligger en tomflaska kvar i hängrännan utanför min lägenhet..

Det är mycket som har hänt i denna lägenhet. Har haft en inneboende i form utav en kompis som pluggade inne i stan, och helt enkelt hyrde in sig. Detta blev kanske inte så långvarit, och nog var det trångt om saligheten men det gick. Och det var trevligt. Alla spelkvällar. Vilka minnen.

Och säg grannen. Henrik. En 35-åring som har humor som en 10-åring, intressen som en 15-åring, och för tillfället en kropp tillhörande en 65-åring. Gisten, och skadad av alla år i alla gruvolyckor.
Men Henrik har inte varit i någon gruva och arbetat.
Han har bara voltat med en bil i sin ungdom och då brutit båda benen och fått ett bestående ärr över ena ögat. Och sedan nu på senare tid krockat med motorcykeln med en stor älg, och då åtdragit sig ännu större skador.
Men han är ovärderlig som granne. Trevlig att umgås med. Hjälpsam även om det är svårt med vissa saker. Ett bra bollplank som man kan vända sig till när man vill. Och behöver man låna bil eller vad som helst, så är det inga problem.

Har grannar över huvudtaget som man kan hälsa på. Snacka med. Grannar som inte ens bor i samma trappuppgång utan bredvid. Vi är i sommar bjudna till grillfest hos en här ute på hörnet, till exempel.
Hur många har sådana snälla grannar?

Man har nära till affären. Gångavstånd. Tillräckligt kort för att man kan gå, tillräckligt långt för att man inte ska skynda dit så fort man är sugen på nåt gott som man varken har råd med eller egentligen ska köpa.
Ett trevligt garage, med trevliga - och mindre trevliga - garagegrannar.
Balkong, där solen värmer på en vacker sommardag, där man kan sitta och ta det lugnt och bara filosofera, som farmor skulle ha sagt.

Men samtidigt vill man härifrån. Lägenheten passade bra när det bara för för en person, men nu när vi är två så är det trångt med en "stor" etta på 44 kvadrat. Loftsängen var ett genidrag att köpa. Men det börjar bli utslitet att behöva klättra så fort man ska lägga sig eller kliva upp - eller ner som man kanske ska uttrycka det?
Och vart ska man göra av allt? Det är fullt i alla förvaringsutrymmen, även fast vi har rensat ut hur mycket som helst. Kassar med kläder har försvunnit, grejer i förråden har förpassat sig till himlen. Men ändå får inte allt plats.

Jag tror jag är rädd innerst inne för att flytta härifrån. Rädd för att hamna nånstans där det är otrevliga grannar. Och det är svårt att förklara allt detta, om jag inte gör som jag nu gör - skriver ner det.
Marika undrar varför jag har såna problem med att gå vidare i livet och skaffa nåt större, men nu kommer svaret.
Jag trivs här.
Och jag är rädd för att förlora kontakten med dem jag har fått kontakt med, bara genom att bo här. Visst. Det är trevliga områden på andra ställen runt stan - eller i stan också för den delen - men jag har bott här tillräckligt länge för att veta vad som finns här..och. Ja.
Jag vet inte.

Jag vill ha större. Jag vill verkligen ha större. Gärna en tvåa. Gärna större också, men man måste ju vara lite realist också och tänka på vad man har råd med. Det är grymt härligt att Marika har lyckats få tag i jobb - tro mig - men om man ska fortsätta vara realist så undrar en röst i mitt huvud, hur länge det jobbtillfället varar i praktiken?
Inte för att man vill vara tråkig eller så. Men med tanke på hur läget är idag så måste man ju åtmindstone undra.
Drömmen vore om hon fick stanna kvar på jobbet, även efter att sommaren har ebbat ut.

Pepparpeppar.



Inatt är sista natten innan semestern förresten.
Trevligt.

Sverige gick inte vidare till finalen i Eurovision Song..vadfandetnuheter.
Snacka om att det kommer bli folkstorm på kvällstidningarna nu.
"Experter" kommer utse syndabockar, och kunnigt folk kommer sitta
in i det oändliga och fråga - vad fan hände?

Ja jisses.

Ja jag säger då det. Någon liten stackare har förmodligen väldigt ont i lilla rumpestumpen idag. Men man får väl skylla sig själv när man springer över vägen utan att se sig för.

Precis bakom ett svängande krön dessutom.
Vildkaniner är visst inte så smarta :P

Ända sedan jag fick tillbaka V70:in från verkstaden där de gjorde den efterlängtade fyrhjulsinställningen, och kollade upp oljeläckaget så har jag ändå funderat över om det ändå inte var nåt litet läckage kvar nånstans.
Ett tag kändes det som inbillning, men när det åter började komma nån droppe här och där, nån droppen på parkeringen här, nån droppe på parkeringen i Torvalla - då dök jag åter ner under huven.

Till mitt förtret såklart, så fann man inget oljeläckage nånstans. Däremot lite annat lustigt. En skruv som fattades här och där, kablar i lite lustig ordning och diverse. Det syns att någon tidigare ägare - hobbymeken innan undertecknad ägare tex - varit framme och skruvat.
Visst. Allt sitter, men kanske inte såsom det alltid ska. Men hursomhelst. Sådant går att ordna till.

Nåväl. Idag ringde dem från verkstaden. De hade hittat oljeläckaget. Tack vare att byggjobbarna som håller på och byter tak på huslängan vi bor intill, dunkar och har sig, så var man lagomt pigg, eller inte - och därför var väl hörförmågan kraftigt nedsatt, men det jag uppfattade var att det var tur att jag fick slangen bytt för hade den gått sönder på allvar så hade jag nog tömt all olja och man hade suttit med ett lagomt haveri.
Priset på slangen hörde jag också. 800 spänn. Jajemän. För en slang.

Så här i efterhand gissar jag på att det kan vara nån slang till oljekylaren eller liknande? Nåväl. Slangen var beställningsvara och de gissade på att bilen skulle vara klar på torsdag.
Inga problem. Jag tar jobbilen hem så länge.

Tal om nåt helt annat förresten. För er som inte vet om det, så har tjejen min, min älskade Marika - äntligen - fått tag i ett jobb. Japp. Efter lite dragande i snören och tåtar så har hon fått jobb, åtmindstone över sommaren, på ett äldreboende. Och döm av min förvåning, så cyklar hon till jobbet också.
Vet inte vad som har tagit åt henne, men oavsett så är jag otroligt stolt och glad över henne. Måhända jag är dålig på att visa mina känslor för just detta, men man gör så gott man kan.
Massage till fötterna när hon kommer hem..med mera.

Ja. Nu är det kanske inte så illa som det låter. Har funderat på det här med slutsteget, då det och en nyinförskaffad bas med den "gamla" baslådan ska in. Och med tanke på att man vill ha det någorlunda praktiskt, så har jag funderat/grubblat - och kommit fram till detta:



[Taget 100515]*..bagageutrymmet för närvarande..*


[Taget 100515]*..och nåt sånt här funderar jag på..*

Kort sagt. Man får tag i en likadan främre lucka från skroten. Sätter kapen i den, och gör ett lagomt stort fyrkantigt hål. Fräser upp kanterna så att plexiglaset kommer jämnt med höjden på luckan.
I botten av det extra utrymmet så bygger man en platta som man enkelt drar fast med ett par skruvar, en platta som man sen lägger slutsteget på och drar fast, stadigt och bra.

Ska fnula vidare på mina funderingar..mors :)

Hoppas på positiva kommentarer om denna, även om jag vet att den inte innehåller börnande bilar eller nakna tjejer, inoljade i vapenfett. Man får ta filmen som den kommer.

Saknar honom, min kusin Daniel.
Var han tvungen att göra det han gjorde?


[video]http://www.garaget.org/video/pi5ustg0ojpi[/video]