Ja.. jag vet att jag har sagt att bilen står parkerad för vintern.
Men i dag så tog jag ut "Dellen" för en liten åktur...kunde inte låta bli.
Fint väder, fast en aning kallt.
Tog en tur till affärn för att handla.
Som varje vinter....en låååång väntan.
Jag måste bara få ta en liten tur, då och då.
Jag har syndat...och hoppas på förlåtelse ;)

Onsdag 05 September.
Solen skiner fortfarande när vi ätit frukost och far mot Fynskavn, Als är bara 19 kilometer ”bred” så efter 15 minuter vi vid färjeläget. Båten kommer och vi blir framvikinkade före några andra eftersom vi är så ”breda”. Resten av hemresan är ganska händelselös. Äter en röd pölse i turiscentret efter Öresundsbron i Sverige, stannar till för att besöka goda vänner i Tvååker, ingen hemma och anländer till innan mörkrets inbrott. Wow, vilken häftig resa. :D
"All Text (DeLorean Europe Classic) är skriven av min kära fru Eva Saxmark"

Tisdag 04 September
Vaknade till det välbekanta ösregnet och for mot Danmark. Ganska händelselöst och jag konstaterar att bilen går som bäst i 160 till 170 km/h. Strax innan den Danska gränsen kommer sommaren åter med solsken och varmt. Vi far mot Sönderborg på Als och Comwellhotellet vi bott på så många gånger tidigare. Checkar in och på vägen upp i hissen till rummet frågar jag: ” Har de inte Internetdatorer på det här på hotellet?”. Kanske säger Eva: ”men jovisst har de det” när jag ser en uppkopplad laptop på rummet vi blivit tilldelade, det ligger en ryggsäck på sängen och jag hittar en necessär i badrummet. Vi lämnar rummet omedelbart och jag återvänder till receptionen för att påtala att ”Det blev nog fel här, det bor redan någon i vårt rum”. Vi får en svit med två rum med havsutsikt som kompensation, allt betydligt bättre än den franska slottsgarderoben. Eva frågade efter en turlista till Scandi Line färjan till Fyn i receptionen. Ringer och bokar plats till 10.00 färjan nästa dag och talar om att bilen är låg och bred. Går ut på stan i solskenet för att äta lite.

Måndag 03 September.
Regenet öser ned när vi anträder vår färd mot Luxemburg. Vi passerar Belgien ytterligare en gång och klättrar, via Ardennerna, mot Luxemburg. Hittar ett parkeringsgarage, fan vad trångt och svettigt det är, trixar in bilen och ger oss av mot frukosten. Luxemburg hade varit mycket trevligare och mer sevärt om det inte ösregnat. Åt en svindyr frukost, köpte billig tobak och tankade billig och märkbart bra och billig bensin och for vidare mot Tyskland och Trier där Moseldalen börjar. Snurrade runt på trånga gågator i Trier för att endast finna en cykelväg mot ”Die Romantiche Strasse”. Sket i alltihop och fortsatte på motorvägen mot Köln. Efter ett tag på motorvägen läste jag Nürnburgring på en vägskylt så vi åkte dit, inte så himla ”romantisch” om du frågar mig men det var i alla fall uppehåll när vi väl kom dit. Fika lite och tittade på, tror jag, på bilar som sa ”wroooooom” och försvann.

Hann knappt att se vilket märke det var på dem. Färden fortsatte i ett Tyskland i ösregn, strax söder om Bremen var det dags att sova igen. Stort härligt rum, 3Xslottet, för endast 85 Euro.

Söndag, 2 september
Efter lunch har vi en säkerhetsgenomgång för bankörningen. Eva har redan nu bestämt att ge bort sin plats till en av killarna som inte har en DeLorean. Vi åker runt banan för att få en uppfattning, det finns säkerhetskillar, med flaggor, utplacerade här och där och ”kör sakta här” spärrar med koner. Alla bilar blir utrustade med komradio, jag är glad att jag har en fransman som kan prata i bilens komradio. Det delas in två rundor, en med dem som vill köra fort (bilen kommer inte att hålla hela vägen hem) och ett med dem som vill köra mindre, men ändå, fort. Jag hamnar i det senare. Jag körde lätt ikapp framförvarande och hade med andra ord hamnat i fel grupp. Min franska passagerare bromsade så gott han kunde, utan pedaler.
Jag ville gärna få till ett ”ställ” med bilen, ryckte i trean trampade gasen i botten, i en kurva, men det enda som hände var att han själv höll på att hamna i passagerarsätet. Inte minsta skrik i däcken och bilen stod den där den stod. Det går inte att sladda med en DeLorean. Någon som har andra erfaenheter?

En helt underbar dag avslutades med utbyte av erfarenheter, en belgare blåste toppen och fick bärgas hem, en annan belgare slet sönder en slang mot en rem så bilen bara pissade vatten men på det hela taget var det en mycket lyckad dag.

Vi avstod ju från sista natten på hotellet till fördel för resa mot Luxemburg och ”Die Romantische Strasse” längs Moseldalen. Vi körde vilse redan efter 700 meter. Hamnade på en fransk kostig och fick hjälp av lokalbefolkningen att ta oss vidare. For i väg mot Reims ytterligare en gång, visste att det skulle ta två timmar och att Luxemburgskylten fanns utanför Pommery slottet. Någonstans mellan Senlis och Reims fastnade vi i en fartkontroll. Det är billigt att köra fort i Frankrike, 90 Euro kontant, för 142,5 km/h på 110 väg.
Att skylta för Luxemburg på A1 motorvägen är ju fånigt, tycker fransmännen. Alla vet ju redan var det ligger. Det är bättre att skylta när man kört av motorvägen. Vi hittade mot Luxemburg tack vare att vi varit på champagne museet dagen innan och fortsättningsvis med hjälp från deltagare i mötet. Eva fick hjälp av en av damerna att skriva ned kartuppgifter medan vi karlar roade oss på banan.

Vi körde igenom massor av små byar och större orter och det var mörkt överallt redan 20:30. Vi trodde att alla byar drabbats av någon form av farsot eftersom de var helt nedsläckta. Det enda vi ville var att hitta ett hotell och få sova för natten. Efter lång färds dag mot natt hittade vi äntligen ett hotell. Det var tyvärr fullbelagt men den holländske ägaren var fullkomligt tokigt i vår bil och lovade att vi kunde hitta hotellrum i nästa stad, eftersom han hade fullbelagt. Det kunde vi inte. Däremot hittade vi ett ”MR Bed”, motsvarigheten till Formel 1 hotellen” i sista staden innan Luxemburg. Det kändes inte alls fel att byta slottsrum för 200 Euro mot ”båthytt med dusch” för 34 Euro.

Söndag, 2 september
Efter ännu en härlig frukost drar vi iväg till Cerambanan, utanför Senlis. Vädret är gynnsamt, inget regn,Vägbeskrivningen fanns med i kuvertet från den franska DeLoreanklubben men vi behöver inte använda den eftersom vi ”tar rygg” på Ed och Gabrielle. I en liten by nära banan är vi plötsligt en karavan igen med resten av gänget. Väl framme, mitt ute i skogen, i mitten av ingenstans, skall vi skriva under papper på att vi inte får fotografera på banan för att få köra in på området ;). Alla är där och några till. En bil från gårdagen har åkt hem och ersatts med en annan bil från Monaco så vi är fortfarande 17 bilar. En Lotus Esprite har anslutit sig, kul att se en ”kusin” till förutom Renault Alpinen som varit med sen igår.

Andra icke DeLoreans som medverkar är en Smart targa och en Peugeot 207 cc, de är medlemmar i den franska klubben men har ingen DeLorean.

Hela förmiddagen ägnas åt teknik. Alla utbyter erfarenheter med alla. Ed hjälper mig att byta den trasiga strömbrytaren och från lampor till dioder i mittpanelen. Jag avlägsnar kardantunnel-skyddet mellan sätena och ser något som glimmar i solskenet. Det är en amerikansk dime, från original ägaren. Förmodligen någon slags lyckopeng, när jag skall stoppa tillbaka den glimmar det till ytterligare och simsalabim så fiskar han upp original reservnycklarna till bilen. Ett fantastiskt fynd! Vi hade strax innan beställt två nya nyckelämnen från Humble för att tillverka reservnycklar. Vi har ett obrukat ämne ifall någon är intresserad av att köpa.
Efter teknikgenomgången får vi äntligen köra ut mot banan, Vi ställer upp alla fordonen för fotografering nedanför velodromen.

Eva ”klättrar” med möda upp ovanför den trefiliga velodromen och strålar samman med några av de få damerna och tar en del foton. När hon hittat ett bra ställe, inte för brant, att gå ner på kör en tokdåre upp och ställer bilen på översta spåret. ”Kolla den token”, säger Eva till närmsta dam, ”Det är ju Reine” svarar hon. Ooops,.


Sen följer alla efter och radar upp sig i tre filer.

Ytterligare en massa foton tas och när alla känner sig nöjda får vi veta att vi skall få köra på velodromen, men bara på det nedersta av de tre spåren. Detta är inte planerat eftersom velodromen kostar 10.000 Euro att hyra men en av killarna jobbar på banan och fixar detta eftersom banan är ledig för dagen. Efter velodromkörningen åker vi tillbaka till utgångspunkten för att äta en god lunch.

Lördag, 1 september
Det första Eva gör efter att ha avnjutit en härlig frukost är att meddela receptionen att vi inte har en tanke på att spendera den tredje natten, i ”garderoben” på deras svindyra hotell. De såg inte lyckliga ut.

Ute på parkeringen har belgarna och holländarna anlänt och vi är nio bilar som paraderar mot bilmuseet i Reims. Färden tar ca två timmar med avbrott för tankning. Folk i byar och bilar reagerar stark när det kommer så många DeLorean på en lång rad. Det är rätt häftigt.


När vi anländer till museet är ytterligare åtta DeLorean parkerade på gården. Nja, sju faktiskt, eftersom den åttonde står på en släpkärra efter en jeep. Det är ett belgiskt par som inte fått sin bil inregistrerad ännu men gärna vill vara med i alla fall. Himla strongt att släpa med bilen på kärra, från Belgien, för att delta i träffen.
Vi får ett kuvert, från den franska DeLoreanklubben, med namnbrickor i form av Martin McFlyes körkort på ena sidan och våra egna namnuppgifter på andra sidan, vägbeskrivning av återfärden, ”idolfoton” och klistermärken på ”Tillbaka till framtiden” teman.


Vi kollar runt i museet, mest franska bilar från de flesta tidsperioder. Gemensam tre rätters lunch, som ingår i priset, på en trevlig restaurang mitt över gatan.

Efter några minuters bilfärd anländer vi till nästa aktivitet, Pommerys champagne (ofta förekommande vid F1 segrar) slott som ligger mitt i Reims. Vi parkerar bilarna så gott det går och vandrar runt med engelsktalande fransyska i en timma i källarvåningen på slottet. Turen var en häftig kombination av historia och modern konstutställning. Efter rundvandringen fick vi ett glas god, äkta champagne. Shoppade en halvdyr butelj av äldre årgång för att avnjuta på nyårsafton.

När vi kommer ut ur slottet får vi besked om att de har öppnat grindarna till ”slottsgården”, dvs. fabriksområdet, så att vi kan köra in och ställa upp bilarna för ordentligt för fotografering.
Himla gentilt!

Efter fotograferingen var vi 17 bilar i karavan mot Chantilly. Vi kom inte så långt på motorvägen förrän en belgare framför oss ”sprang läck”. Han duschade hela vår bil med glukos. Det bara sprutade ut sockerkristaller och det tog lång tid innan han reagerade på våra ljussignaler. Han hade väl fullt upp med att lyssna på sin stereo och kolla sin DVD spelare. Han prioriterade att bygga ljudpaket där vi andra hade bagaget bakom sätena och hela bagageutrymmet far fyllt av slutsteg ;) ”Läckan” lagades provisoriskt och vi for vidare. Förtruppen väntade på en bensinstation längs vägen. Åter i karavan och väckte mycket uppmärksamhet. Ju närmre hotellet vi kom desto färre bilar och till slut var vi bara fem som radade upp oss vid slottet.
Gemensam trerättersmiddag inklusive vin, vatten och kaffe, gudomligt gott, på egen bekostnad (42 Euro/person) avslutade kvällen på slottet.

Det skiter sig redan från början men skit samma, vi stannar bara två nätter i vår lilla ”garderob” till vindskupa.

Det första språk vi hör på hotellet är svenska. Det var 180 svenskar från Moderna försäkringar, hoppas att du inte är försäkrad hos dem, för vi vet vart premierna går ;)

I receptionen frågar vi var man kan tvätta bilen, vi vill ju gärna visa upp pärlan sin bästa sida.
Vi får en karta med vägbeskrivning till ett köpcentra ca 10 minuters bilfärd från hotellet. Vi kryssade runt i det största köpcentrat jag sett i hela mitt liv och hittade till slut självtvätten. Hm, hur gör man nu då? Allt stod naturligtvis endast på franska. Jag gick fram till en neger som putsade på sin bil och frågade, på franska, om han talade engelska. Det gjorde han. Han förklarade, glatt och villigt, hur man köpte polletter och vilka knappar man skulle trycka på. När bilen var tvättad var det dags att torka och polera. Pollett – Nissen var mäkta imponerad och frågade, fortfarande på franska, om han fick fotografera. Det fick han och vi fick en dammsugarpollett som tack för bilderna :) efter dammsugningen for vi tillbaka till hotellet för att äta en liten macka för 12 Euro/person.

Till slut kommer Ed Uding och hans fru Gabrielle. Vi försöker få en taxi, klockan 22:00, från hotellet till byn för att träffa resten av anlända men se det går inte. Personalen tillstår att det inte går att ringa taxi. De vill förmodligen inte att vi lägger våra pengar utanför hotellet. En öl kostade 10 Euro, rena ockerpriserna.

Fredag, 31 augusti.
Avnjuter ännu en god frukost, såg en tysk ekorre från matsalsfönstret, röd med svart svans. Min arbetskamrat har en fin beskrivning på en ekorre: en råtta i en tjusig päls. Vi drar vidare mot sista etappen, Köln – Aachen – Liège (Belgien) – Chantilly (Frankrike). Ösregnet håller i sig, liksom vägarbetena. Missade avfarten i Liège, enligt Via Michelin, men det blev inga bestående men, vi tog bara nästa avfart. Måste bara nämna att Eva aldrig har sett så många långtradare på en och samma gång som i Tyskland. Det är en jämn ström i innerfilen och de har omkörningsförbud mellan klockan 06 och 20 på de flesta vägsträckor. Jag är lite yrkesskadad för jag rabblade åkare och nationalitet hela tiden. I Belgien skulle det verkligen ha behövts vägarbeten, vägarna håller dålig standard men det är bra skyltat och dubbel/trippel filigt.Halvvägs in i Belgien slutar det att regna och inte långt från franska gränsen ser vi ytterligare en DeLorean framför oss. Jag kör upp jämsides och tutar, de vinkar glatt tillbaka och vi tar av vid nästa bensinstation.



Vi var helt säkra på att de skulle på träffen men de var bara på semester från Holland till Normandie i Frankrike. Vi snackar lite och tar några foton innan vi, i ”karavan” drar vidare mot Frankrike. Vid den franska gränsen måste vi stanna för att ta en biljett, utan kostnad, vid en ”vägtullsstation”. Vi har ingen aning om vad vi skall göra med den eftersom texten är på franska men jag lägger den i säkert förvar i plånboken. Till slut kommer vi till vår avfart, nummer 8, till Senlis, När vi väl anländer till Senlis dyker det upp en stor vägtullstation, jag räcker fram en 10 euro, det skall kosta 9,70 Euro och damen ber om biljetten, nu vet jag vad biljetten vi fick vid gränsen skall användas till. Man skall bara lämna den ;)
Efter ett tag har vägbeskrivningen fullständigt ballat ur, skit samma, jag kör mot Chantilly, som lastbil med över 5,7 i axeltryck. Vi är mitt ute på bondlandet, har ingen aning om var vi befinner oss men efter några kilometer dyker det upp en vägskylt med vårt hotells namn på. Himla pampigt slott med taskig väg, massor av vägbulor och trånga passager och till slut är vi framme vid slottet vi skall bo på för 200 euro per natt i tre nätter.

Torsdag, 30 augusti.
God frukost med hembakat bröd. Köpte biljett till Öresundsbron på hotellet och fick 25 i rabatt, 275 kr istället för 300. Startade i strålande solsken mot dagens etappmål, Limhamn – Köln. I Köpenhamn började regnet och höll stadigt i ända till Köln. Etappen tog 11 timmar, ytterligare två broar, Stora Bält, 205 DKK och Lilla Bält, gratis, ihållande ösregn, massor av vägarbeten längs hela A1, Hamburg – Bremen – Osnabrück – Köln. Hittade ett hotell längs motorvägen, mitt i ett vägarbete, med fint rum, strax innan Köln och nattade oss. Etappen var inte planerad till Köln men det var dags att sova. Ljust fungerade fortfarande på kärran :)

Onsdag, 29 augusti.
Wroooom, sa bilen och for i väg mot första etappmålet, Kungälv - Limhamn. Vi hade bokat rum på Strand hotell i Limhamn, eftersom varenda hotellrum i Malmö redan var bokat. Ett så där hotell förövrigt men det funkade. Just när jag parkerat bilen la ljusknappen av. Kul start, helt plötsligt hade vi inget ljus på bilen. Bort med frontpanelen och ut med strömbrytaren. Det såg ut som det brunnit lite i den men jag modifierade den lite medan Eva ringde, Ed Uding i Holland, han som har hand om den europeiska Delorean siten, och frågade om han möjligtvis hade en reservbrytare på lager. Det hade han inte men han hade en reservbil i sitt garage och ja, han kunde ta med sig en begagnad brytare till Frankrike.
Vi ringde medlemskompisen Anders Brandt som turligt nog råkade bo på orten. Det blev ett kärt möte med många jämförelser av kärrorna.



Anders bil i garaget

Lungt och stilla kör jag min bil till jobbet...Jag möter en polisbil, som gör en 180 gradare på 2 röda... jag svänger ut på motorvägen och håller mina 110.
3 min senare så blinkar det blått och rött i backspeglen.. (självklart)
Första kommentaren är "god morrgon hur står det till?"
Jag: Jo då klockan är 03:45 så jag är trött och har bråttom till jobbet så kan ni skynda på lite?
Svar: kanse...blås här, Ok det är grönt... vad är det för bil?
Jag: Ni har dator i eran bil så kolla upp det....och det har ni redan gjort antar jag, varför stoppar ni mig?
Svar: Bilen kan vara stulen och den är ovanlig.
Jag: är det en anledning till att stoppa mig? ...Bara för att jag har en ovanlig bil?
Svar: Ja..bilen är intresant och den kan som sagt vara stulen..
Jag: Vem fan tror du är så dum att han stjäl en DMC? Lätt att hitta och ovanlig som du säger... detta är bara ett sätt för er att visa makt och jävlas med folk...och nu blir jag sen till jobbet, vem betalar min försening?
Svar: Du... du får skylla dig själv om du tar den bilen till jobbet...
JAG HATAR Blåbär till Snutar

Nu har jag kört min lastbil, efter alla regler som finns...
Jag har krockat fem (5) gånger.
På grund av "pirat bilister" som måste tränga sig.
I alla fall så har jag blivigt frikänd...då bilisten har underlåtigt att ta hänsyn till mig och min lastbil (även höger regeln)...ingen av de jag har knycklat till har fått ut något av sin försäkring. då jag har haft rätt i alla fallen...
Nu har vi börjat att köra efter alla regler som finns...
Akta er i Göteborg..vi gasar och håller på reglerna...
Glöm detta med att försöka smita före...(eller det är på egen risk, jag har slutat att bromsa) vem vet vi kanse TRÄFFAS ;)... ta't me ro

Tja...idag nåde jag 5000 träffar....ql
Jag får väl fira med en pilzner :) det är dock lördag.
Nu väntar jag bara in 5k träff till. ;->

Man kan inte vara på topp varje dag. Idag är en sämre dag, så jag sitter hemma och jobbar istället. När det blir för tråkigt framför datorn så zappade jag runt lite på TVn…. Vad ser man där? Jo en massa obskyra program som man skall ringa in till och vinna pengar, toklätta frågor och tokdyra telefonnummer. Ursäkta min vokabulär MEN jag tycker att de som sänder denna JÄVLA SKIT hånar varje intelligent människa, och lurar arslet av den del av befolkningen som kanske inte är lika bemedlade i huvudet. Jag fattar inte hur det kan vara lagligt över huvudtaget. Jag kan låta som en gringubbe (37år) men jag blir så förbannad på sådan smörja….så där ja nu känns det redan bättre, får jag sura ett tag till så kanske jag är frisk till i morgon :-)