I lördags, i samband med att vi var på Ge-Kås i Ullared så var vi även och firade min kusin som fyllde 20 (det var anledningen till att vi var på Ge-Kås, eftersom han bor i närheter) efteråt. Detta blev en trevlig tillställning och bjöd på helt underbart väder, trots kylan. Solen känner man ju att man har saknat nu när den äntligen tittat fram en del under helgen som gått.

Kändes mest som att man åt hela tiden, mat, glass, tårta, godis och allt var det var. Detta förde med sig att man kände sig som en padda när dagen var slut och man hade återigen fått i sig sin sockerdos för dagen =)

Dagen avslutades framför melodifestivalen samtidigt som alla varor packades upp som hade inhandlats under dagen.

En annan sak som börjar närma sig är dopet, denna vecka får vi besök av prästen och får väl börja planera lite över hur vi ska ordna saker och ting med allt från kyrkoprogram till mat och organisation runt omkring det hela.

För alla vetgiriga där ute så finns det lite dopinformation och annat som hör till graviditet och småbarn på http://www.niomanader.nu

I lördags blev det hårdkörning med bilen vilket naturligtvis var nått av det roligaste som hände under dagen. Målet med resan var Ge-Kås i Ullared, dit alla andra också åker titt som tätt. Anledningen till att vi åkte dit var för att vi ändå skulle fira min kusin som bor ca 3 mil därifrån. Varje gång man är där brukar det bli en sväng in på Ge-Kås bara för att man tror sig behöva en massa saker. Så även denna gång alltså.

Meningen var att vi skulle dit en ganska kort runda eftersom vi skulle ha med vår lille son också som bara är 3,5 månad. Vi körde därmed inte så himla tidigt på morgonen. När vi kom fram var parkeringen full med bilar. Det snabba ”besöket” varade i ungefär 3 timmar. Vilket till viss del berodde på att vi hade en liten med oss där det skulle till blöjbyten mm. Det är mycket mer planerande som krävs nu än när man bara var två och kunde göra vad man ville och när man ville.

Bland annat blev det inte mindre än 2400st tvättservetter, tusan vad det går sådana servetter hemma. Skickade bud med ena syrran för bara ett litet tag sedan att köpa 1600 st, men det har sinat mycket bland dem så det behövdes mer. Det var väl ett av de bästa köp man gjorde när man var där.

Och hårdkörning blev det dels för att det var riktigt kallt ute och dels för att det var rätt så långt att köra med. Dessutom blev det ett par race mot ett par andra fartglada medtrafikanter =)
Började fundera på hur fasen det kan bli fel med sidan om bilstyling, varför funkar bara http://dess.nu och inte http://www.dess.nu ??? Jag har inte en susning, men skulle vilja åtgärda felet! Nån som vet?

Under sista veckan i Riga var det ännu roligare än föregående vecka med en massa gemensamma aktiviteter för deltagarna på kursen. Dagtid varpå utbildningen var förlagd förflöt ungefär som man kan förvänta sig utan större överraskningar. Kvällarna avnjöts på restauranger och barer runt om i Riga.

I slutet blev det lite av en avslutningsfest som ledde till att några deltagare var extremt trötta under sista utbildningsdagen. Fast det var det klart värt så här i efterhand =)

Trots att det var en riktigt rolig resa med gott sällskap var det förstås ändå skönt när man till slut efter två veckors farande hit och dit landade hemma igen för den här gången.

Återstår bara att göra lite övningar på det nya man har lärt sig nu då med :D

Nu kommer jag till den helg jag tillbringade hemma mitt i mitt Riga-resande.
Första tanken var att jag skulle stanna i Riga över helgen då det kändes onödigt att åka hem för den korta perioden (men sen ville jag förstås hem till familjen). Avgörande kom när frugan bokade in mig på dop just den helgen som jag var tvungen att följa med på. Jag åkte hem under fredagskvällen och befann mig i Nyköping vid 22:45 på kvällen. Där hade jag efter mycket tvekande beslutat mig för att sova över till lördagsmorgonen eftersom det är ytterligare 4h bilkörning hem och det skulle bli rätt jobbigt.

Strax innan 6 startade jag hemfärden på lördag morgon och var sedan hemma vid 10-tiden någonting. Sen kändes det bara som helgen försvann. 6h inklusive resa tog dopet av tiden, sen lite sömn på det….därefter var det åter dags att packa väskan för avfärd.

Fick bli tåg upp till Nyköping under söndagen, hotellövernattning och dagen därpå befann mig sig återigen på flyget ner till Riga.

Blir ett sista blogginlägg om min sista vecka i Riga innan jag går vidare i livet med andra saker som har hänt/händer.

Gå gärna in och gör ett besök på http://www.niomanader.nu

Fortsättning från igår:

Jag kunde inte låta bli att förundras över hur de kan överleva i Riga. Visserligen är klyftan mellan rik och fattig större utomlands än vad den är i Sverige, och dessutom är Riga huvudstaden där det brukar vara lite dyrare än i övriga landet.

Men när en vanlig arbetare tjänar runt en fjärdedel av vad man tjänar i Sverige och det är samma priser i Riga som här hemma i Sverige undrar man ju hur de får saker och ting att hänga ihop.

Jag tog upp detta med en som bor där nere och hans svar på det hela var att dessa personer ofta har mer än ett jobb samt att de har dåligt boende i utkanten av Riga där det är billigare att bo. Ovanpå detta äter de väldigt dålig mat.
Trots detta kör de flesta runt i nya fina bilar, vilket tydligen är det som är viktigast för dem, lite som i Tyskland. Så länge man har en fin och ny bil som man lånar pengar till så bor man gärna dåligt och har det dåligt på alla andra plan. Det är ju ändå lite märkligt hur man kan resonera på det viset tycker jag. Men men, vad vet väl lilla jag....

Imorgon får det bli ett inlägg om den "helg" som jag tillbringade hemma mellan mina två veckor i Riga!

Då hade man kommit till Riga efter många om och men. Under tisdag-fredag var det utbildning hela dagarna. Kvällarna började med ett par pilsner i hotellbaren, därefter middag ute på någon trevlig restaurang (vilket det finns ganska gott om) och efter middagen blev det oftast avslutning med några dryckesrundor på rummet och därefter var det skybaren som gällde framåt senkväll och natt. Vi hade förbaskat trevligt och det faktum att hela gänget som var på utbildningen sov på samma hotell gjorde att vi blev en sammansvetsad grupp som gjorde allt tillsammans redan från första dagen. Detta var förstås en smidig lösning med delandet på taxiresor osv.

Under den första veckan gick vi ett par vändor till gamla stan och tittade lite på byggnader och lite annat smått och gott. Under vår första dag i Riga var det demonstrationer och våldsamheter, men vi såg ingenting av detta, mer än en massa poliser som var ute mest överallt kändes det som. Om det alltid är så mycket poliser ute eller om det var på grund av demonstrationerna låter jag vara osagt då jag inte vet.

Vi hittade en fantastisk sports bar i gamla stan som hade många fina sorters öl och härlig anda i den stora lokalen med mängder av sportrelaterade tavlor, tv-apparater med sport mm mm.

Vad gäller byggnader finns det många fina byggnader i Riga som är lite dåligt underhållna. Hade de sköts ordentligt och rustats upp hade det blivit fantastiskt fint och värdet på huset borde öka en del.

För övrigt så har jag efter att summerat 2008 insett att den hemsida som har gått bäst är http://www.nkk.nu vilket är roligt såklart=)

Det skulle visa sig vara svårare än vad man trodde och önskade att få åka iväg till Riga för lite utbildning. Här kommer ändock till slut första delen i mitt senaste äventyr/påhitt. Via jobbet skulle jag gå en utbildning i Riga som sträckte sig över två veckor. Detta kändes till att börja med tungt eftersom jag har en son som är knappa 3 månader hemma. Men jag skulle iaf bege mig hemåt och spendera en del av helgen mellan de två veckorna på hemmaplan och se vad som hänt under tiden jag varit på resande fot.

Jag stack iväg redan på söndagen den 11/1 för att bege mig upp till Nyköping där jag skulle spendera natten i väntan på att flyget skulle gå kl 7 på morgonen. Det fick bli hyrbil upp då det inte passade med tåg eller flyg hem efter att vi skulle landa på Arlanda på fredagen.

Kändes riktigt tungt på söndagen när man skulle bege sig hemifrån att det kändes så långt till man skulle få återse familjen igen.

På måndagmorgonen när planet skulle gå så möter man första motgången direkt. Redo för take-off och planet vänder. Tekniska problem hette det och det blev kaos med att försöka boka om. Jippi, jag var fast där uppe till 20:30 när nästa plan skulle gå.
Dagen spenderades på fabriken där uppe och senare på kvällen var vi så till slut på väg till Riga. Det blev totalt sätt en timme i Riga under måndagen vilken spenderades i Skybaren.

Att jag inte kom till Riga mitt på dagen gjorde dessutom att jag blev snuvad på lite rundvandring i dagsljus för att se vad staden har att erbjuda. Det skulle visa sig att det resten av vistelsen var mörkt ute den tid vi var fria, förutom den lilla taxiresan till flygplatsen den sista dagen, men den ger ju inte så mycket ändå.

Kanske hade det varit enklare att åka till thailand istället :D http://www.hackz.nu

Så här en bit in på 2009 har jag fortfarande inte skrivit nått blogginlägg. Detta blir det första och jag hoppas sedan kunna leverera roliga saker i lika strid ström som under 2008. Anledningen till att det inte blivit nått inlägg har varit att jag varit 2 hela veckor i Riga i arbetet och kom tillbaka i fredags. Men nu så är man hemma och tillbaka på banan igen!

För att få allt i rätt ordning så önskar jag mina läsare ett Gott Nytt År 2009, även om det är lite sent kanske. För min del har det varit blandat, från att ha varit en väldigt lugn period till att nu vara rätt så intensiv och hektisk helt plötsligt….även om det var väntat att det skulle bli så.

De nästföljande inläggen kommer att dels behandla den otroliga resa till Riga som jag utsattes för och hur sonen växer och gror hemma medans jag är ute och hittar på äventyr i främmande länder =(

Ajja, blev ett ganska kort inlägg, men jag mjukstartar väl härmed med skrivandet igen =)

Efter min nu genomförda förlossningsberättelse är det dags att se hur jag har det i ”verkliga” livet igen =)

Det är väl ett par utmärkande grejer som är värda att nämna. Det första är att jag fram till jul kommer att arbeta alldeles för många timmar. Det är en av anledningarna till att jag idag är en timme tidigare på jobbet än vad jag normalt sätt är. Det är fantastiskt mycket att göra varenda dag nu och det känns på kroppen att man nu ger 100% varje dag. Man kommer hem halvdöd om kvällarna och orkar knappt göra ett skit. Och det är väl inte riktigt meningen att det ska vara så, men vad gör man.
Nu skulle man dessutom vilja vara hemma speciellt mycket då man har en son som nu är 6 veckor (idag). Det har hänt fantastiskt mycket på den korta tiden som varit och det kommer naturligtvis att fortsätta i samma stil ett bra tag till. Jag är bara så rädd att jag ska missa för mycket viktiga saker bara för att jag jobbar hela dagarna. Helst skulle jag vilja vara hemma och se fröet växa och lära sig nya saker. Istället kommer man hem och får berättat för sig att sonen har gjort det och det idag och har varit på det här och det här sättet.
Fan….det är inte för inte att man längtar lite extra till julledigheten bara för att man får vara hemma då.

Det andra som är utmärkande är klart sonen då =) Det blir att ALLT kretsar runt honom den lilla tid man är hemma om dygnen. Och han kan ju inte vänta med någonting så vill han ha något eller saknar något så måste han ju få det direkt. Detta gör att man får lite svårt att planera sin tid, det går inte riktigt. Och hur fasen ska man kunna umgås, just som bara föräldrar och kunna känna sig lite ”fria” när man har sonen som ett koppel man måste bära med sig överallt. Är det någon som har nått bra tips?? (för det känns som det kan behövas). När man jobbar så mycket och sen kommer hem så är det bara sonen och sedan blir det inte så mycket mer man har tid och ork att diskutera eller göra.
Tips….någon?

Tills nästa gång, have a great day! (här snöar det, väldigt upplyftande)

Kanske hinner man hem lite tidigare idag så man kan gå en sväng med barnvagnen, den som överlever dan får se.

Skulle kanske piffa upp http://www.niomanader.nu med bidler nu när jag har eget barn som givit mig mycket erfarenheter?

Nu kommer fortsättningen på den blogg som jag skrev sist om hur jag uppfattade förlossningen som jag nyligen upplevt. Håll tillgodo! Och som sagt vissa delar är direkt tagna från det jag skrev undertiden jag var på förlossningen för att det ska bli så verkligt som möjligt!


Vidare skrev jag:
”Hela krystvärksstadiet varade ungefär 55 minuter innan barnet var ute och den sista tiden (kanske sista halvtimmen) var ett rent helvete psykiskt. Frugan hade ont och skrek, samtidigt som jag försökte lindra tillvaron för henne och barnmorskorna hejjade på i andra änden. Barnet kom inte ut tillräckligt fort.
- Ska vi ta sugklockan så vi inte drar ut för mycket på tiden?
- Jaja, det är ingen fara eller så men vi tycker ändå att det är det bästa.
In kommer ytterligare en ny person (tror det varit 10-12 pers inblandade under förlossningens 12 timmar) som gör att det började gå överstyr för mig. En gammal kommer in i hemska glasögon och någon gammalmodig frisyr. (med alla verktyg och allt kändes det som att det skulle kunna vara taget från nån skräckfilm). Sugklockan trycktes hänsynslöst in i min fru efter att skalpelektroden tagits bort (av en annan sköterska som tog bort den hur smidigt som helst efter att den gamla damen försökt GRÄVA ut den ett bra tag). När de sedan i samband med krystningarna drar i sugklockan som om det vore någon dragkramp som utfördes samt höll fast barnet så långt ut som möjligt MELLAN värkarna medan min fru skrek ut sin smärta, då är man som man – riktigt jävla liten!”

Tiden på förlossningsavdelning och BB efter födseln sköttes jättebra av personalen. Effektivt arbete i samband med förlossningen där barnet badades, vägdes, mättes mm varvades med egentid för mamma, pappa och barn. Enligt min mening kunde det inte göras bättre.

Här slutar denna lilla serie om just förlossningen. Sen har det klart hänt mycket annat sedan dess. Livet är ju inte direkt som det brukade vara =)

Titta gärna in på http://www.niomanader.nu en hemsida som jag har gjort =)
Eller varför inte http://www.aniara.nu

Jag kommer helt att ta exakt det jag skrev lite efter förlossningen för att få det så verkligt som möjligt även om det kanske var en överdramatisk reaktion. Men ändock var det ju faktiskt så jag upplevde det hela och det är väl det man ska/vill förmedla till alla andra. Det var ju så jag upplevde det på riktigt.

Eftersom vi åkte in sent på kvällen på vad som i början sas skulle vara en rutinkontroll var jag inställd på att jobba dagen efter. Jag ville hem och sova så fort som möjligt och när det drog ut på tiden så var det förstås jobbigt. När vi till slut fick stanna på förlossningsavdelningen över natten då vi ändå skulle påbörja födandet under natten så kopplade man av på ett annat sätt när jag blev inställd på att jag inte skulle till jobbet dagen efter trots allt.

Koncentrationen var nu helt på att försöka vila (i bästa fall sova) så mycket det gick innan det var ”dags”. Detta skulle visa sig vara dömt att misslyckas. Från 00:45 till 03:30 sov jag ungefär 5 minuter då det naturligtvis inte gick att sova mellan värkarna.

När vi skulle in på förlossningen vid 03:30 blev jag lite nervös. Det var ju på riktigt nu. Det gick dock snabbt över. Allt gick ganska bra fram till narkosläkaren skulle lägga EDA:n (ryggmärgsbedövning). Allt var förberett för det 06:30. Narkosläkaren som var upptagen av annat som tydligen var viktigare kom inte förrän 07:50. Detta skrev jag under förlossningen:
”Efter många om och men kom den där förbannade narkosläkaren som skulle lägga EDA:n. Att vänta på detta 1,5h medan frugan skrek om hur ont allt gör och frågade flera gånger efter narkosläkaren. Försökte hålla mig lugn men eftersom dykt upp efter en halvtimme menade jag på att jag skulle hämta den jäkla narkosläkaren och släpa hit honom i öronen. Efter då ytterligare 1 timme kommer en klämkäck fräsch narkosläkare efter ett skiftombyte. När EDA:n var lagt blev allt mycket lugnare och jag lyckades till och med somna mellan två värkar och fick mig en powernap på 5 minuter.”

2 timmar efter EDA:n blev det dags för krystvärkarna. Redan vid detta tillfälle hade jag varit nära att brista ut i gråt på grund av all hjälplöshet man som blivande pappa känner. Krystvärkarna skulle visa sig vara ännu värre med tanke på detta.

Slut på del 1 – del 2 behandlar vidare hur jag känslomässigt kände mig.

Ungefär Kl 10 började krystvärkarna, vilka som sagt skulle visa sig vara värre än det man redan hade upplevt. Ena stunden var det 1-2 personer ur personalen på rummet. I nästa stund var det 4-6 st.

I frugans arbete med krystvärkarna blev det lättare att hjälpa till med små saker som att serva med saft, hålla handen, badda med kallt vatten, berätta hur duktig hon var samt hålla upp huvudet vid det aktiva krystarbetet. Under hela tiden hölls stenkoll på barnets hjärtljud med hjälp av CTG-apparaten. En skalpelektrod sattes på barnets huvud.

Hela krystvärksstadiet varade ungefär 55 min innan barnet var ute och den sista tiden (kanske sista halvtimmen) var ett rent helvete psykiskt sätt. Hur detta kändes och upplevdes berättar jag i nästa 2 delar.

Slut del 4 – Nu fortsätter berättelsen på ett mer känslomässigt sätt

Berättelsen går att läsa i sin helhet, även kommande delar på denna sidan (där jag fått min berättelse publicerad=)) http://www.niomanader.nu/forlossningsberattelse.htm

Får börja be om ursäkt för att jag nu inte har skrivit trots att jag var inne i en härlig serie som jag hoppas att många följer=). Sanningen är att det är hlet sanslöst mycket att göra på jobbet så livet är stressigt som bara den just nu. Däremot kommer jag naturligtvis att skriva resten av serien, fattas bara annat :P.

Just nu går livet till stor del ut på att arbeta, det är fantastiskt stressigt och mycket att göra på jobbet. Och kommer så att förbli fram till jul. Känner att detta året behövs julledigheten mer än någonsinn tidigare. Den relativt korta tid man är hemma på kvällarna vill man såklart umgås med sonen. Man märker förändringar på honom dagligen nästa. Tycker det är mycket med utseende som ändras just nu. Och det är väl inte så långt kvar tills det är rörelser (lite mer kontrollerade då :D) som ska kopplas på allt annat som han gör.

Kommer naturligtvis då som sagt koppla på med resten av serien. De som ändå vill se hela (antingen för att man inte kan bärga sig och vänta eller just bara för att det är kul) går den att läsa på följande ställe http://www.niomanader.nu/forlossningsberattelse.htm där jag lyckats få just MIN berättelse publicerad!! Gå gärna in och kika där så blir jag glad =) Och ni får ju en superbra och detaljerad berättelse att läsa!

På återseende och då med mer i den pågående serien!

Här fortsätter min förlossningsberättelse, läs gärna del 1 och 2 också innan.

Strax efter kl 06 bestämmer sig frugan för att hon ska ha EDA, ryggmärksbedövning, också då det börjar bli allt för smärtsamt även med lustgas. De förbereder för EDA:n och detta är klart vid 06:30. EDA:n läggs av en narkosläkare så de tillkallade en sådan. Denna var dock upptagen på annat håll och kunde inte komma direkt.

Det tog ytterst sega och långa 1,5h (kl 07:50) innan narkosläkaren kom som skulle lägga EDA:n. Detta efter att de precis hade haft skiftombyte så vi fick en pigg och utsövd läkare. Att lägga EDA:n såg lätt ut. Efter andra försöket lyckades det och frugan satt blixt stilla under hela processen förutom när värkarna kom vilket tydligen var en väldig prestation. När EDA:n är lagd blir allt mycket lugnare. Mellanrummet mellan värkarna ökar till 10-15 minuter, vilket gav min fru en chans att vila lite från allt som höll på att hända. För att få igång det avstannande värkarbetet sattes dropp in som skulle sätta igång värkarbetet mer igen. 2 timmar (kl 10) efter att EDA:n är lagd, efter mycket värkar och tungt värkarbete gick vi in i nästa fas, krystvärkarna!

Redan nu har jag varit nära att brista ut i gråt några gånger av sympati till den blivande Imamman. Krystvärkarna skulle visa sig vara ännu värre!

Från krystvärkarnas början till förlossningens slut berättar jag imorgon. På återläsande!

Titta gärna in på http://www.losa.nu en hemsida som jag har gjort =)

Nu kommer resten av berättelsen om hur vår förstfödde son kom till världen för ett par veckor sedan. Har ni inte läst förra delen, gör det så blir det lättare att hänga med i händelseförloppet.

Vi fick alltså komma in på förlossningen kl 03:30 för att nu på allvar komma in i den riktiga biten av graviditeten. Det första som gjordes var att koppla upp så att barnets hjärtljud samt värkarna kunde följas på CTG-apparaten (En apparat där det skrivs en kurva på papper som visar hur barnets hjärtljud ändras över tiden. Det går även att se när och hur starka värkarna är). Detta för att se om det skulle börja försvagas och förlossningen måste påskyndas. Efter att vi kommit tillrätta med detta fick frugan akupunktur som hjälp mot smärtorna. De satte 3 st i örat och 1 st i huvudet. Akupunkturen hjälpte dock föga.

Kl 05 är hon öppen 3-4 cm. Frugan får en spruta som har effekten att det antingen sätter igång värkarna mer eller att värkarna lugnar ner sig lite så att hon istället får vila lite. Det var det första som hände. Värkarna tilltar i styrka och kommer tätare och mer regelbundet än innan sprutan.

Kl 06 börjar hon använda lustgas och det tas emot mycket bättre än akupunkturen av frugan. Det skulle sedan visa sig att ju längre värkarbetet går får de öka koncentrationen på lustgasen. De började med 50-50, gick senare upp till 70-30 och till slut hade de även 100%. Vissa blir illamående och kan inte ha mer än 50-50, men det var inga problem för frugan utan det var tydligen bara att vräka på så mycket det gick.

Här stoppar jag denna del och avdelar återigen för att inte få en berättelse som ingen orkar läsa på en enda gång. Gissningsvis kommer det två delar till innan jag har berättat hur förlossningen har gått till så detaljerat och utförligt som jag kan. Jag kommer även att avrunda det hela med en egen del om hur jag upplevde allt det här som försiggick.


Besök väldigt gärna denna inspirerande sidan http://www.hackz.nu eller varför inte http://www.niomanader.nu