....idag e det din födelsedag!!! Finare vän kan ingen ha!! Hurra hurra hurraaaa!

Ser ut som min bil på den där liften, men det ser FAN INTE ut som min röv som hänger ner därunder!!?? Sammanfattning: Någon ANNAN grejjar med min bil!!?? :O




Då är den stora frågan.... VAD GÖR COCOS UNDER TIDEN ???





Cocos gör något hon e bra på!!!!! Utesluter varken det ena eller det andra, konstaterar bara att jag e GRYM på att tvätta bil! :P (spana IN bilen!!) :D

Å lika grymt var det att logga in på G.org i morse å se alla konstiga blogginlägg som dykt upp det sista.... allt e sig likt....HÄRLIGT!!! :)

En annan som tyckte han var grym var Cocos jr. ....lagom mallig var han på sin nya leksak när jag åkte upp och hälsade på över helgen. Jag undrar mest.... e BMX tiden slut nu? Anyone??



Min helg sammanfattningsvis.
(om någon stör sig....then F*** OFF från min sida!)

...å ni har inte en jävla aning om varför!!! :D

(NEJ jag har inte gjort slut med supraJEZZICA!! :P)

...när det kommer till garaget, bilar, bloggandet, eller hur mycket man kan å inte??
Kom igen....det här är ett bilforum. Jag hade någonstans trott och hoppats på att detta skulle vara en plats för personer, enskilda individer, som har samma intresse för bilar...kille som tjej.
Istället så känns det som att man är här för att bevisa något....
varför kan inte en tjej få vara den hon är, kunna det hon kan, och göra det hon gör...istället för att bli ifrågasatt hela tiden? Jag har sagt detta så många gånger förut, å jag säger det igen....

Jag kan ta att "gubbarna" med sina rostiga skitäckliga 245 *årsmodell innan min tid* kommer fram i gör-det-själv-hallen (jag har fan inget garage) och undrar: "hörru tjejen, behöver du hjälp med det där?" (kan handla om i princip vad som helst)....öööhhhhmmm....... *ursäkta*...eeee....."Jag tror att jag har kläm på det här, men tack ändå".... man vill ju lixom inte trampa dom på tårna å säga vad man egentligen tänker.....man försöker ju vara en trevlig medmänniska!

Detsamma gäller vilken annan person som helst som man möter under sin färd, som ensam tjej...med bil.... DOM TROR INTE MAN KAN NÅNTING!??!

Men jag köper det med. Faktum är att jag finner det ganska roande att fylla dessa personer med information som de aldrig trodde kunde komma från en tjej!

Det jag inte köper är att folk på garaget...här på G.org!...verkar så förbannat ifrågasättande??? Tror ni att vi har snubblat in här från Google??? Tror ni att vi ägnar tid och engagemang på det här jävla stället bara för att luras??
Det finns bättre ställen att lura folk på .... ta match.com... värsta bluffsajten genom tiderna!!! (exet hängde där så jag vet ;D)

Jag skiter faktiskt i om någon ifrågasätter mina anledningar till att vara här. Jag skiter i om någon ifrågasätter vad jag gör och inte gör själv, det är inte intressant för mig. Jag är inte här för att bevisa för andra vad jag kan, det räcker att jag vet själv.
Jag är här för att jag känner mig hemma här!

Sen finns det såklart "fjortisar" även här...men seriöst...det e ju bara pinsamt om man inte kan se skillnad på dessa och oss "seriösa"....

Dessutom så e jag fan så mycket mer "grabb" än många av er killar här är...

Ähhh.....skitsamma!

Jag har en dröm, och jag fick möjligheten att leva den drömmen i dagarna 4... !!!
Så, anledningen till att jag inte varit aktiv på garaget beror på att jag njutit av den ULTIMATA drömmen EVER den här veckan!
Det enda som stör mig så in i ryggmärgen, är att min son inte kunde vara med!! Det e ju trots allt bådas vår dröm!
I söndags klev jag (högtidligt) in bakom ratten på en Porsche 911 Turbo och hade dessutom den TOTALA lyckan att få köra HEM den med!!!
Varje dag körde jag bilen som om det vore den sista. :P Ord kan inte beskriva!
Jag levde i denna dröm i hela 4 dagar! Att vakna på morgonen, gå fram till fönstret, å se den stå där, på min (MIN!!!) parkering....DET mina vänner, är lycka!! Jag behöver inte längre undra....det ÄR min dröm, att en dag äga en Porsche som den, som står där på min (!!!) parkering. :))

Det enda lilla som ger mig en aning ångest är Carbon! Hon har fått stå, å skämmas som en hund i garaget dessa dagar! Stackars hon! :/
Men en sak har jag bestämt mig för..... Jag lämnar inte Carbon igen, inte för något, det går ju faktiskt att ha båda! :P



Nu kan jag lika gärna sluta drömma ;)

Wohhh...tjejen är rykande het!! Hittade henne i Frankrike. OMG säger jag bara!!! Jag stod som glasskillarna i videon! :D

Semestern räddad!! :P


http://www.youtube.com/watch?v=jruhn-tc … re=related

http://www.youtube.com/watch?v=c1Aykq33 … re=related

Det här med status...visst är väl de flesta normalfuntade människor glada och stolta för det de har, stort som smått? Och visst är väl de flesta normalfuntade människor glada för andras skull oavsett vad de har, stort som smått??
Jag är det, eller VAR det iaf, tills alldeles nyligen... Efter att ha upplevt en helt ny värld under semestern och en status, som inte är från denna värld så känner jag för första gången i mitt liv avundsjuka!!
Jag pratar inte om rika människor, inte ens om välbärgade människor med förmögenheter...
Jag snackar om personer med ÄCKLIGT mycket pengar!!! Det jag såg fick det att vrida sig i magen på mig...hur i H**VETE lyckas man skaffa sig så ÄCKLIGT mycket pengar så man kan ha det som dasspapper!!??
Jag erkänner....jag är AVUNDSJUK!! :D

VILL HA!!


VILL HA!


VILL HA!


VILL HA!


Ser inte vad det är men....VILL HA!


Semestern förstörd...jäkla AS!! :D


Det här är bara botten av isberget.... jag är knäckt!! :D

Nu har ungen varit i blåsväder igen...eller...vi tar det från en mammas perspektiv... Nu har ungen smakat på tonårslivet igen.
Som erfaren mamma kan jag bara skaka på huvet, sånt e normalt för vilken unge som helst...bus å rackartyg hör ju på något sätt till tonåren.

Men en sak tycker jag är lite märkligt.....När det kommer till "dåligt" beteende hos min son, så är det ALLTID, utan några som helst undantag, invandrarungar inblandade. (procentuellt sett för skitungen)
Jag är inte på något sätt rasistisk, och har aldrig varit, men jag tror att det är dax att börja tänka om.
Jag tycker inte det är OK att någon helt oprovocerat knuffar min son av cykeln för att stjäla den, när han är iväg och tränar på den. (tyvärr fick den killen stryk) ;)
Jag tycker inte det är OK att någon helt oprovocerat skriker åt honom att stanna, när han är på väg hem från kompisen, bara för att stjäla hans keps. (den killen fick oxå stryk)
I det här fallet kan jag inte annat än tillåta honom att göra något åt det när han ringer hem och är villrådig.
- "Min son, du vet vad jag tycker du ska göra!!" ( vi har en hemlig överrenskommelse här)
Det spelar ingen roll VILKEN hudfärg man har när man gör såhär, dom förtjänar det oavsett, men i det här fallet har det ALLTID varit frågan om invandrare (i varierande färger).
Å inte kan dom språket heller. Istället för att säga: Vilken fin cykel du har, en sån skulle jag vilja ha....så använder dom sig av våld och TAR den jävla cykeln!!?? Är det bra medborgarskap? Varför tar vi ens in dom??? Hur tänker politikerna?? Eller ännu värre...hur tänker ungarnas föräldrar??
Det finns hur många debatter som helst att hänvisa till så jag bemödar mig inte med att förklara eller ursäkta mig, så kom igen...rätta mig!
Lämpligt nog såg jag precis även Snabba Cash här om dagen....och med egna erfarenheter från "blatte"förhållanden så är min åsikt alltid den samma.....hur vore det med liiiiite respekt för varandra!

Nej jag är inte rasist....ÄN.....men förfan, ÄR det inte lite för mycket när dom till och med börjar sprida sig ut till landsbygden..!!

Å ja juste...Carbon ska få nya underkläder nästa vecka..:P

Någon sa till mig en gång, "ge inte upp dina drömmar"...ok...det låter ganska realistiskt, men om just den där speciella drömmen är av orealistisk proportion då? Hur orealistiska mål kan man ha egentligen? "jag tycker ändå inte att du ska ge upp!"
Ord och inga visor...så jag kastade in ungen i Carbonräcern och tog med honom bort till mina drömmars högkvarter.
Nu var det min tur att tycka det var pinsamt, att parkera gammelCarbon precis utanför högkvarterets välputsade panorama fönster, bara meter ifrån det avgudliga! Precis hur pinsamt som helst!! :P
Så många gånger som jag åkt förbi dessa fönster som gnider in sina objekt i ansiktet på folk som kör förbi, å jag kör förbi OFTA! :P Jag till och med RIDER förbi för hästskrället bor bara några hundra meter ifrån detta drömställe. Hur tydligt tecken är inte det lixom??
Hur pinsamt jag än tyckte det var så tog jag mig ett djupt andetag och pep in i den högtidliga glasbeklädda byggnaden...
Med tillgjord självsäkerhet rörde jag mig runt i salongen och andades in den exklusiva luften därinne. Med högaktig respekt höll jag mig på behörigt avstånd och höll ungen i ett stadigt grepp så han inte skulle kladda runt på allt därinne. Kände hur det kliade i mina egna fingrar! Jag vill, jag vill, jag vill!!! Åååh vad jag ville!!! :P
"sätt dig i en och känn hur det känns mamma" *med gravallvarlig min*
E du inte KLOK unge!! Antagligen skulle någon få lyfta ut mig om jag skulle sätta mig i en sån! Nej...det fick räcka med 1 meters avstånd och fotografering. Nästa gång kanske.....

Porsche 997/911 GT2. Vill ha!!! :P

Med lungorna fulla med exklusiv porschesyre så styrde vi Carbon mot Onsdagsträffen och verkligheten....mötte upp några goingar och tjötade bort en timme.


Tre Goingar på rad.

Det ser ut som det bara var vi som dök upp, men vi e bara så förbannat osociala så vi hängde i ett avskilt hörn....;)
Ett snabbt besök på BK och sedan vidare till Bergsjödal för lite organiserad rejs...


Coolingen kollar in alla rejsobjekt


Startplattan...


Bilar, organiserad rejs och däckrök.....det e sommar det!! :P

Så var ännu en alldeles för kort men ack så händelserik helg till ände igen.
Denna helgen bjöd på lite av varje och började på Liseberg. Jag var fast besluten att slå ungen i femkamp och visa vad morsan går för. Vi hann inte ens komma in på Liseberg när ungen gapar "Va ´pinsamt!!!" Ehhh vaddå pinsamt?? Jag har inte ens BÖRJAT än! Men liseberg var tydligen inte häftigt nog för en Cooling. Så Coolingen gick tillräckligt långt bakom så inga brudar kunde få för sig att han var där med sin mamma.
Som den pinsamma morsa jag tydligen är så ansträngde jag mig extra hårt för att vinna en extra stor nalle så han skulle få skämmas extra mycket, men som vanligt så vann jag inte ett skit.... Hur är det man säger nu igen....Tur i kärlek, otur i spel?? :D Jag tror att det e dax att ge kärleken en seriös chans nu då eftersom jag suger så förbannat i spel!

1 kg smågodis och ett par filmer senare så var alla pinsamheter bortglömda och ungen låg med drägglande mun å snarkade.
Helgen ägnades inte bara åt att sitta i bilen, även om det blev några turer till både Halmstad och Orust. Det blev både bad, grillning, cyckling och ..... vandring på den orustska vildmarken. En kilometer var på tok för mycket för en Cooling som för det mesta är cykelburen och inte alls van vid att ta sig fram för egen maskin...vad gör man inte då som mamma....




Efter den ansträngande promenaden i friska luften var han så slut att han somnade i bilen på väg hem till GBG igen. Dagens ungdomar!



Även om Cocos är en cool morsa (jag råkade höra honom säga det en gång) så är hon ändå en slavdrivare. Skitungen är van att slava både hemma och på jobbet och den här helgen tyckte jag att han gott kunde slava lite på sin BMX. Vi körde bort till X3M´s och pressade ungen tills svetten lackade. Man blir inte Danny Macaskill av att glida genom livet på morsans rygg! Efter 237 hopp var morsan nöjd och skitungen kunde packa in cykeln i bilen igen.



Coolingen drömmer om att bli som Danny Macaskill och mamma Cocos tvingar honom att se alla hans videoklipp på youtube, om och om igen.... killen har det inte lätt altså!!



Att skitungen är en tuffing vill han gärna att alla ska tro, men jag som mamma vet vilken liten fegis han egentligen är. Tack å lov var badstranden näst intill folktom den här aftonen när ungen plötsligt en halvkilometer rakt ut i havet ger ifrån sig ett gallskrik som får mammablodet att frysa till!! Där står han och vrålar som om han var på väg att bli uppäten av en haj och rör sig inte ur fläcken! Alla tänkbara bilder dök upp i huvudet på mig och på några millisekunder hade jag krålat bort till honom. När jag kommer fram och ser vad som orsakat hans panik så känner jag hur den ögonblickligen smittar av sig och greppar tag i mig med. håret reser sig och jag hör det blodisande skriket undgå även mina läppar!! Som paralyserade står vi där båda två och skriker hysteriskt tills hjälpen äntligen når fram till oss. Jag kan, efter en hjältemodig dykinsats av en medmänniska, tryggt bära tillbaka ungen till stranden igen för att ta en närmare titt på det fasansfulla odjuret som gud vet hur länge krälat runt våra fötter!! Jag har alltid sagt det, och kommer fortsätta säga det hur länge som helst....Jag GILLAR INTE havet!!!


Nej...den är INTE söt!!!

Jag träffade mitt EX i helgen...och precis som väntat så fanns där en hel del känslor kvar!! Faktum är att jag aldrig slutat tänka på oss. Mina känslor har alltid funnits kvar även när jag gått vidare. Jag visste det redan när vi separerade att vi inte var helt 100% överrens, men jag tänkte att det nog alltid känns så. Man glömmer med tiden. Minnena finns alltid kvar men att saknaden avtar med tiden.....

Så blev det inte.... Jag kunde aldrig riktigt släppa allt den här gången. När vi träffades för första gången så var det kärlek vid första ögonkastet. Sedan gick det undan...i ett rasande tempo. Kärleken växte, banden blev otroligt starka och jag trodde redan här att detta var mitt livs stora kärlek!!
Men jag tror att det är vanligare än man vågar erkänna att man efter en tid, när första förälskelsen lagt sig, börjar fundera....är det såhär jag vill leva resten av mitt liv? ...finns det kanske något annat, bättre därute?.... Alla har säkert någongång undrat om inte gräset är grönare på andra sidan?

Ingen är ju perfekt och tillslut så blev bristerna det enda jag tänkte på, man hakar lixom upp sig på dom. Man såg ju andra därute UTAN dessa brister! Gud vad lockande!! Varför inte få uppleva en ny...bara för en kväll!! Jag VET...så får man inte tänka, men jag var nog fräckare än så...jag tog det förödande steget. Å jag SKÄMS!!! Men jag erkänner...jag gjorde det, å jag gick dessutom längre än så! :/ Jag hade två samtidigt...under en period.... lite som för att försäkra mig om att jag skulle ha någon annan innan jag bestämde mig för att göra slut.
Ett typiskt "säkert kort" syndrom och jag är nog långt ifrån ensam om att tänka så. Människan är rädd för att bli ensam, rädd för förändringar så de tar det säkra före det osäkra. Jag var uppenbarligen inget undantag här.

Jag levde i den där osäkerheten i närmare 6 månader innan jag vågade ta beslutet. Under 6 månader hoppade jag mellan dessa två, ovetande om varandra. Jag måste säga att jag skötte ändå mina kort ganska väl. Jag var diskret och såg till att dom aldrig kände till varandra. Den ena träffade jag hemma, och vi var ute på stan tillsammans, det var "vi" offentligt. Den andra träffade jag när tiden fanns, och BARA innanför hans 4 väggar. Vi gick aldrig utanför dörren. Det var en tuff men speciell tid, jobbig men underbar på många sätt och vis...

Tillslut bestämde jag mig ändå för att göra slut...jag klarade inte av att hoppa emellan. och det blev inget lätt avsked. Det hade jag vid gud inte förväntat mig heller. Jag tror att jag var den som kämpade mest med att behålla fattningen, även om det var mitt beslut. Slutet var definitivt väntat men det var ändå jag som led mest av att se en stor del av mitt liv lämna hemmet. Jag vände till och med ryggen till för att slippa få det där allra sista minnet, att se någon lämna ens liv för gott.

Det var en svår tid som följde. Läkningsprocessen ville aldrig ta slut....jag led och undrade gång på gång om jag verkligen gjort rätt. ://
Jag fick aldrig riktigt samma kontakt med han den nya. Det var inte kärlek vid första ögonkastet men drömmarna var stora så jag höll mig fast vid dom. Men under natten kom alla gamla minnen tillbaka igen, om och om igen. Det var som att ha sex med en, men fantisera om en annan. Hur länge kan man ljuga för sig själv...hur länge kan man låtsas att man gått vidare och är lycklig, när man egentligen inte är det??

Det höll inte särkilt länge...efter knappt ett år gjorde jag slut även med honom, den nya och träffade ganska snabbt en ny. Den här gången var jag ganska säker på att det inte var för det rätta känslorna vi blev tillsammans. Det var mer ett plåster, men det roliga är att det inte var ett plåster för den senaste, utan mest för den innan.
Jag har alltid tyckt att man ska gå på sin magkänsla, att man ska följa sitt hjärta... jag var ung och naiv och hade drömmar om det perfekta livet. Jag trodde att det enbart handlade om det yttre, om vad man åstadkom här i livet, oavsett om det handlade om kärlek eller inte.

NU vet jag bättre. Jag blev aldrig riktigt lycklig med någon av de andra... det var alltid hon, den första STORA kärleken som jag tänkte på och drömde om....

I helgen träffades vi igen!!!!

Det var som om tiden hade stått still....som om vi aldrig hade varit ifrån varandra. Känslan som for igenom mig när jag smekte hennes bekanta former!.... Jag var förlorad.....igen!!!

Det var som den allra första gången...då för 3 år sedan.....det var återigen kärlek vid första ögonkastet!!!
Nu står hon på min parkering...igen....och jag är den stoltaste tjejen i hela världen som har fått tillbaka mitt livs STORA kärlek!!! :) Jag tänker aldrig mer låta någon komma emellan oss igen!!!..........JAG ÄR SÅ LYCKLIG!! <3

<3 CARBON<3

Varför har precis alla andra semester .....utom jag!!??

Semester är ledighet som utgår för att de anställda ska påminnas om att företaget klarar sig utan dem, och mitt företag klarar sig inte utan mig! :D
Dessutom är semester vid havet farligt, enligt statistik blir 65% av alla frierier framförda på stranden!! Rent ut sagt....livsfarligt!!! Bara det avskräcker en från att ta semester!

Och det viktigaste av allt: De längsta resorna görs ju trots allt i vårt inre.

Vem är i behov av semester lixom...:P INTE jag!

Å inte en jävel ringer på bilen.....min magkänsla hade rätt. Vem fan vill köra Opel! :D

Nu finns den på Blocket!! :D Spread the news!! <3

http://www.blocket.se/goteborg/Opel_Tig … 15&w=1

Jag är ledsen och besviken. Jag trodde att jag hittat rätt, att jag kunde hitta kärleken igen. Allt började ju så bra. Den första tiden var precis som den ska vara. Lite tafatt och osäkert, ibland till och med lite nervöst i vissa situationer. Hur ska omgivningen reagera, vänner å bekanta, för att inte tala om familjen. Kommer dom tycka att vi passar ihop!? Till en början så kändes det som att vi skulle kunna dra jämnt, förutsättningarna fanns ju där. Men ju längre tiden gick, desto tråkigare blev det! Det hände inte så mycket, gnistan saknades, det där lilla extra ni vet.
Vi gjorde vad vi kunde. Vi åkte iväg på äventyr, vi besökte min son och min familj. Och det var väl inte så mycket med det. Familjen tyckte inget särskilt, min son var väl egentligen den enda som hade några åsikter, precis som det skall vara.
Till en början var han väl ganska nöjd med min nya, men med tiden så blev oxå han mindre och mindre förtjust, jag borde nog ha lyssnat mer på honom!
Jag vet inte...kanske hade han precis som jag, lite för höga krav. Och det är ju ganska viktigt vad ens barn tycker om sånt här...han blir ju lika involverad som jag.
Även om vi aldrig haft några direkta problem så känns det bara inte rätt helt enkelt. Jag gjorde verkligen allt som fanns i min makt, jag gick till och med så långt att jag kastade av mig kläderna offentligt för att locka fram någon slags gnista. Men inte heller det hjälpte. Till och med omgivningen uppskattade det mer än vi. Å vem gör man det för då??
Det var där och då, som jag beslutade mig för att det nog får räcka nu. Det finns inget mellan oss. Och det gjorde det nog inte från första början heller. Kanske hoppades jag på att vi skulle kunna hitta varandra med tiden, ungefär som en vänskap som utvecklas till kärlek....men vem e jag att gå emot mina egna principer...varför skulle det vara annorlunda med den här??
Vi fick iaf drygt ett halvår tillsammans, ett halvår där jag verkligen ansträngde mig, för oss.
Men nu måste jag inse fakta, det funkar inte, jag känner inte för min bil. Det e dax att sälja Opeln och försöka med något annat istället...

Det e mycket oanständigt på gång nu....men det är väl så det är att vara cocos. Är det inte det ena, så är de det andra..
Jag glömde nästan av att jag faktiskt är mamma oxå, å jag är inte bara mamma längre, jag är tonårsmorsa!! :P
Så när jag såg i almanackan att det är "min" dag på söndag så kastade jag mig på luren och ringde upp tonåringen i fråga. Han har blivit så kaxig va....den skitungen :D Det e inte längre någon kramvillig liten kille längre. Häromdagen gick jag igenom min gamla mobil som han fått låna medans hans varit trasig...å tro fan att jag höll på att sätta kvällsmaten i halsen när jag såg vilka SMS det fanns där i. Vi snackar inte dataspel, chips å godis längre... Nej Nej!! Det snackas Fi**a, Öl, och Kn***a!!!! MIN SON!! :O
Altså, jag vill tro att jag uppfostrat honom bättre än såhär, men jag antar att det är en del av att bli vuxen??!! Men han e ju bara 14 år.... knappt det ens. Jag vill dra mig till minnes att jag inte ens uttalade dessa ord förren jag var 18!! För att inte tala om när det faktiskt UTÖVADES!!
Nej...i helgen får vi nog allt ta ett snack om det här med växter och getingar....
Först ska jag tvinga honom att baka en morsdagtårta till mig, och sedan ska jag tvinga honom att lyssna på mina predikningar.....Piiiinsaaammt!! :D
E det inte liiite för tidigt för snusk?? eller e det jag som e för gammal??
Han har ju alltid varit min lilla skitunge...:) Nu ska han gå å bli en freakin´ LOVERBOY!!

Elmia 2009. Ett minne blott...