Lördagen kom, och trots bara några timmars sömn gick jag upp förväntansfull och glad. Idag skulle det ÄNTLIGEN bli klart! :D

Fixade frukost och gick med hunden, brorsan och hans kompis kom och fick listorna på grejor samt lite prylar som skulle i retur till exet. Vi gick igenom listorna och enades om vad som var viktigast på dem och hur de skulle göra om det blev problem.

Sedan for de, brorsan i sin pickup med släpkärra och hans kompis i min bil med takräcket på och hjul till husvagnen i skuffen. Återstod bara väntan för min del. Väckte Embla och käkade frukost tillsammans, och sedan kom min mamma också.

Efter några timmar såg jag husvagnen komma. Inte bara den förresten, ekipaget som rullade in på baksidan såg rätt roligt ut för att vara första dagen i mars:


Ekipaget! Min bil med kanoten på taket och husvagnen efter... Värre än tyskarna på semester juh... :P

Blev dock besviken, det var mycket på listan som inte kommit med. Brorsan och han kompis fick inte med någonting av det som var kvar inne i huset, exet ville inte släppa in dem (helt okej) men han vägrade också lämna ut något av det... Bland annat gällde det nyckeln till husvagnen och min cykelnyckel. Nyckelskåpet sitter en meter innanför ytterdörren så det BORDE inte varit så komplicerat kan man tycka...

Fick heller inte mina originalfälgar till volvon, inte skottkärran jag fick i 30-årspresent, resesängen med mera. Var rätt besviken, men bestämde mig för att avvakta till måndagens samarbetssamtal på soc i stället för att ringa eller själv åka ut till exet. Nyckeln till husvagnen var det största problemet precis just då.

En olåst husvagn bakom ett hyreshus? Kändes inte helt okej. Gick ut och parkerade upp ekipaget bättre och insåg då att det nog spelade mindre roll om vagnen var låst eller inte. Den var redan plundrad.


Husvagnen invändigt. Renoverad 2004 och i gott skick.


Mitt emot köket finns en fotogenkamin som ger den värme som behövs om man inte har el och kör på elfläkt.


Vagnen är inte stor, men ganska praktisk ändå... Fem bäddar finns, samt kök, kamin och garderob.

Det fast monterade lasbilsbatteriet och underhållsladdaren var borta, liksom värmefläkten och de små fina bilmodellerna. Fairlane-modellerna säger jag inget om, men Cheva -39 som var min dröm kunde väl fått vara kvar? Dessutom är vagnen obrukbar utan batteri, då fungerar varken belysning eller kylväska, och jag har banne mig inte råd att köpa nytt heller. Jag var jättearg och ledsen. Embla blev besviken, husvagnen har vi pratat så mycket om att vi skulle använda till sommaren, och nu gick det om intet.

Körde i alla fall Embla till simskolan och fortsatte sedan till ÖoB för att fixa konsoler till badrummet. Och GISSA en gång vilka konsoler som såklart var slut?! *suckar*

Hemma igen efter att ha hämtat Embla grubblade jag vidare över hur jag skulle göra med husvagnen. Kändes inte bra att ha den stå där på gården, och trött som jag var orkade jag inte köra iväg den heller. Det ordnade sig genom att pappa kom och så bytte vi bilar. Jag fick hans Subaru så tog han hem ekipaget till sig. Skönt. Han bor i hus på landet och har alltid hunden lös i trädgården så där får grejorna vara ifred.

På kvällen började det blåsa. Embla och jag tittade på melodifestivalen tillsammans och så fixade jag en stek och när balkongdörren blåste upp såg jag också till att ordna med en hasp till den (köpt på ÖoB tidigare under dagen). Nu kan jag stänga min balkongdörr och haspa den så den inte blåser upp! :D

Känns mycket bra! :)

// Ellen

Ps: Ett stort tack såklart också till min käre lillebror som alltid ställer upp när det verkligen krisar, och dessutom till hans polare som så heroiskt kånkade runt grejor när det behövdes trots att vi inte känner varandra... :) Känns som om jag kommer få sända många påsar bullar framöver... :)

Ja, det känns som om jag har mycket att ta igen och berätta om... det värsta är att det hänt så MYCKET att jag inte vet vart jag ska börja... :)

Nåja, i fredags ringde exet i alla fall, och då sa jag att jag tänkte komma ut och hämta mina grejor på lördagen. Hade lyckats hitta folk som kunde hjälpa mig dessutom. Han tvärvägrade. Jag fick verkligen inte komma dit.

Däremot kunde han samla ihop min "skit" och hiva in det i husvagnen och ställa den utanför tomten så jag kunde hämta den, ocm jag bara skrev upp vad som var mitt. Hmm. Konstaterade att jag inte varit där på fem månader och kände att jag behövde gå ett varv och kolla så allt mitt kom med, minns ju inte i huvudet vad jag har kvar på loftet och i trädgården?!
Dessutom visste jag ju att alla mina saker inte skulle få plats i husvagnen heller, kanot, cykel, skottkärra, sommarhjul...

Där avbröt han mig. Några hjul skulle jag minsann inte ha. Någonstans mitt i den argsinta utläggningen kände jag hur det small till i huvudet på mig. Fick en kraftig yrselattack och illamåendet vällde över mig. La på rakt i örat på honom. Jag tar inte vad skit som helst. Han ringde ett par gånger men jag struntade i att svara.

Kände hur jag var varm och kall om vartannat och ville egentligen bara kasta mig i bilen och åka ut till huset genast. Kände mig skitstressad och var orolig att få mina grejor förstörda för att han var grinig.

Gick ändå och hämtade Embla och hade en trevlig promenad hem. Men väl hemma blev jag tvungen att ta tag i mitt igen, och Embla fick ägna sig åt pyssel i sitt rum.

Satte mig och gjorde en lista utifrån minnet och ringde brorsan och sa att vi inte var välkomna. Brorsan tvärledsnade och åkte ner till hans jobb, men missade honom precis. Under eftermiddagen fick han dock tag på honom, och gjorde upp om att han och en kompis men inte jag kunde komma ut på lördagen och hämta sakerna. Skönt, kanske det ändå går att lösa?

Pappa fixade ett takräcke och kom dessutom hit och monterade det, och under natten pratade jag i telefon med en god vän som hjälpte mig att hitta lugnet igen, välbehövligt, TACK!!! I vissa lägen behöver man verkligen sina vänner, och vissa är bara så värdefulla! :)

Somnade till slut med förväntan om att allt skulle ordna sig, när sakerna är hämtade kan jag avsluta en del av mitt liv och gå vidare helt och fullt! :)

// Ellen :)

Jahapp, nu ska vi se om jag kan få ihop något begripligt av detta utan att det blir totalkaos och kalabalik... :)

Kan väl börja med att poängtera att allt jag skriver givetvis är MIN uppfattning av situationen.

När jag bloggade förra veckan fick jag samma kommentar på två av bloggarna, och den skar genom kroppen.

”hej du efter att jag läst din blogg så kan jag inte vara tyst. förklara varför du inte fick hämta mera saker i huset.och säg att exet äge huset i 6år innan du flyttade dit. sen fick du bilen av exet.så skriv sanningen varför det har blivit som det är”

Detta är skrivet av en gammal vän, som jag nu inte träffat sedan separationen i höstas. Jag känner å ena sidan att jag MÅSTE bemöta detta offentligt så att ni alla vet att jag inte tycker jag har något att dölja, men å andra sidan tror jag inte exet blir glad av att jag drar upp allt det där gamla igen så jag har vacklat och därmed har det inte blivit varken hackat eller malet av det...

Nå, jag anser att jag kan stå för det jag gör och säger. Ska försöka hålla mig kort och det gör att en del kanske inte blir utvecklat så som jag gärna skulle önska. Hoppas ni förstår ändå, annars finns det mesta skrivet i höstens bloggar.

Vännen i fråga kommer få ett betydligt mer utvecklat svar via PM, men lägger jag det i bloggen vet jag inte vad som händer, exet har reagerat kraftigt mot det som skrivits senast och det mesta har blivit riktigt krångligt då han protesterar mot att jag talar om vad han gör genom att sätta sig totalt på tvären vad gäller det mesta, och det gör min tillvaro ganska komplicerad.

Förstår bara inte hur det kan vara värre att jag berättar vad han gör än att han faktiskt GÖR det...? Nåja... Det offentliga svaret på vännens kommentarer:

"Allt står i tidigare bloggar. Men jag måste rätta dig. Han köpte huset i december 1996 och jag flyttade in våren/sommaren 1999. Och då ägde jag min lägenhet, en bra bruksbil och hade en hobbybil. Hade också ett sparkonto med en stor summa pengar. Samt en hel del annat av värde vad gäller exempelvis möbler och verktyg. Både lägenheten och hobbybilen såldes till förmån för huset. Så jag har inte med mig mer ur relationen än in i den, tvärtom.
Exet däremot har betydligt mer nu än när vi träffades. Och det han har nu känner jag att jag varit delaktig i att skapa.
Han ägde förvisso fastigheten som var lågt värderad, men han hade också mycket skulder och nu har fastigheten nära nog det dubbla värdet samtidigt som skulderna minskat avsevärt.
Men jag går vidare, dock vill jag gärna avsluta detta ordentligt först.

Och att jag inte fick hämta mina saker? Jadu, jag försökte länge få honom att vara delaktig i uppdelningen av vårt hem, men han flydde ständigt in i annat och lämnade mig ensam med det, vilket jag upplevde som jättejobbigt.
Att sedan börja med angrepp i stället för samarbete och slutligen förbjuda mig att åka dit i stället för att erbjuda lösningar när jag mådde som sämst, det blev ju bara kaos, tyvärr. Först nu drygt fem månader senare orkar jag ens åka dit utan att bryta ihop. Det sista lasset hämtade jag med hjälp av en gemensam vän, och då sprang exet efter mig hela tiden och kom med kommentarer och det hela kändes extremt jobbigt.

Jag undrar vad han hade tänkt sig? Att jag skulle gå upp i rök och att han skulle stå kvar med allt intakt? Att jag bara skulle gå under i tysthet? Jag tycker inte jag ska behöva lämna relationen med mindre än jag kom med, inte minst med tanke på det jag var med och byggde upp tillsammans med honom under de åtta år vi levde ihop. Trots det blev det så, sambolagen medger inte att man delar allt som anskaffats gemensamt lika rakt av, om den ena äger fastigheten ensam. Då tillfaller det mesta fastighetsägaren.

Hade jag vetat att det var på det viset hade jag handlat annorlunda. Nu blev det i stället stora investeringar i gemensam bostad och gemensam verksamhet, vilket jag inte kunnat tillgodoräkna mig alls i seperationen."

Känns egentligen lite kluvet, ska jag verkligen skriva detta nu? Men samtidigt, låter jag det stå obesvarat är det ju som att tyst hålla med. Och det tänker jag inte göra.

Och jag kan ju säga att jag från början skrev en BETYDLIGT längre text där jag utvecklade allt mycker mer och hänvisade till gamla bloggar. Men det jag vill nu är ju inte att gräva i det förflutna, utan få mina saker och kunna gå vidare med mitt nya liv på mitt sätt.

// Ellen

Några har undrat vart jag tagit vägen. Jag lever och mår bra, men det är rätt rörigt med exet.

Har massor att berätta och skriva om, men balanserar lite med vad jag ska släppa upp, då han blir väldigt besvärlig att ha att göra med för att jag berättar här i bloggen vad han gör.

Försöker säga till honom att det är bättre att han beter sig på ett sätt så att jag inte har något att berättta om som berör honom i stället för att han ska försöka hindra mig från att skriva, men det funkar tyvärr dåligt...

Därför har jag avstått från att skriva ett tag, men inte fungerar det bättre för det, så jag är på gång, ska bara försöka lägga band på mig så att jag inte öser upp riktigt alla känslor i bloggen utan ska försöka hålla mig någotsånär sansad... :)

Dessutom har jag massor av helt egna roliga händelser att berätta om, men allt måste upp i rätt ordning för att bli begripligt tror jag... :)

Puss / Ellen :)

Det är rätt irriterande när ens tid och energi går åt till att lösa problem som andra skapar åt en. Speciellt när det känns som om de gör det bara för att krångla till det för en.

Måndagen ställde som sagt till det rejält för mig, med en urtjurig unge och ett ex som svor över de grejor som är kvar trots att det är han själv som sett till att jag inte kunnat hämta dem.

Nå, efter samtalet på kvällen bestämde jag mig för att nu jäklar anamma ska skiten därifrån!

Får jag ordning på husvagnshjulen kan jag ju lasta in en del i husvagnen, och även om inte allt får plats så blir det i alla fall ett lass mindre kvar att bekymra sig över.

Således blev mitt första uppdrag i ärendet att fixa hjul och uppställningsplats.
Lusläste på Blocket, ringde på en del annonser, hittade två sommarhjul för 500 spänn åtta mil bort, men annars verkar det mesta vara lite för stort för min husvagn. Original ska det vara 12" och så är det nog lite lustig offset också. Kände inte för att köpa hjul utan att veta att de passar.

Annonserade på en lokal hemsida om att jag söker förvaringsplats till husvagnen under tak. Och så skrev jag en fin lapp till affärens anslagstavla också.

På kvällen fick jag tag på ett par 13" dubbdäck på golffälgar, som jag fick hämta i Mariestad tre mil bort för att se om de passade. Således behövde jag bara lösa det i stället för att ta mig en massa mil och köpa något jag var osäker på.

Tisdag morgon var Embla på gott humör, och jag körde henne till skolan med en plan om att försöka köra till stan själv på eftermiddagen. Var dock så vansinningt trött att jag inte förstod hur det skulle gå till. Hur som helst skulle stödteamet komma på förmiddagen och hjälpa mig handla mat.

Kom på att jag nog kunde lösa det hela rätt smidigt, så jag gick en vända med hunden samtidigt som jag lagade mat och sedan åt jag frukost och fixade en lunchlåda under tiden. När stödteamet kom var jag redo och lyckades övertyga dem om att vi skulle handla i Mariestad i stället för i Lidköping som vi brukar.

Därmed kunde jag plocka upp hjulen samtidigt som jag fixade en hel veckas mat! :D Lyckades också handla allt jag behövde utan problem, inget på listan saknades i butiken, och jag kom hem nöjd och i tid för att kunna äta lunchen hemma i lugn och ro. Kändes så bra att jag blev tvungen att ringa M och berätta...:)

Nu återstår alltså att hämta hem och förvara grejorna.

Då måste jag pricka in dagsljus för att samla ihop det som ligger på tomten och i uthuset. Innan jag kan lasta något i vagnen måste jag dessutom kränga hjulen (får låna grannens domkraft). Och eftersom exet är hemma först vid fem på eftermiddagen och det blir mörkt vid halvsex så kan det bli lite marigt... Jag får som sagt inte beträda tomten med mindre än att han är hemma...

Nåja, löser jag det, vilket jag givetvis kommer göra på något vis, behöver jag därefter ordna förvaring för både husvagn och grejor. Förråden är ju ganska fulla redan, men det får lösa sig.

Tills vidare KAN jag ställa husvagnen på baksidan av huset även om den inte mår bra av att stå utan tak över sig. Husvagnar från 60-talet är konsturerade av aluminum och trä och blir nära nog självförstörande på grund av kondensfukt, så det gäller verkligen att passa dem om de ska bevaras.

Efter lunch var jag så trött att jag passade på att sova en stund innan jag åkte upp och mötte Embla vid skolan.

Under eftermiddagen plockade jag en massa här hemma. Sorterade lite i köksskåpen, rensade i tidningshögen, började gå igenom en av flyttlådorna i sovrummet. En massa arbete som inte syns så mycket, men det är skönt att ha det gjort.

Embla gjorde fruktssallad, åt mackor och såg på TV och var rätt nöjd med tillvaron även om hon på alla vis undvek att städa i sitt rum vilket jag bad henne om flera gånger. Nåja, hon gapade inte oavbrutet i alla fall.

Vid kvällspromenaden fick jag iväg en del av pappersåtervinningen och sedan njöt jag av TopGear på TV, farligt program... Fick ståpäls flera gånger om när det körde sportbil på vackra vägar i alperna, och fastnade sedan i kartboken med drömmar om planlösa resor... Till råga på allt är det så välfilmat att jag nästan blir sugen på att fotografera igen, något jag fullständigt tappat lusten till och numera mest gör för att jag känner att jag borde. Synd, det som var så lustfyllt för mig förr. Kanske jag kan hitta tillbaka till det?! :)

Det blir nog fler bloggar för att ta ikapp mig här... :)

Kram // Ellen :)

Åh, jag har så ONT. Mår inte alls bra. Får skylla mig själv, har plockat i mig lite frukt och lite cornflakes under dagen, så det är helt självförvållat... Trött som ett ägg är jag också.

Har inte bloggat på några dagar. Medvetet. Måndagen vart så överdjävlig att jag insåg att jag inte kunde skriva något vettigt utan skulle spåra ur och bli odräglig. Vet inte om jag ritktigt fixar den balansen än, men det känns ändå som om jag behöver få ut lite nu...

Var ju på ett strålande humör efter min härliga helg. Måndagen drog igång med promenad och planer på saker att göra och fixa och ta tag i. Dock hann jag inte mer än möta Embla förrän hon raskt sänkte mig till en nivå i höjd med skosulorna.

Hon var på ett HEMSKT humör. Gapade och skrek och precis allt, förklarade hur värdelöst allt är hos mig och att lägenhet är tråkigt och hur ingenting här dög, och jag tappade lusten fullständigt.

Gick och skrev räkningarna och lämnade henne åt sitt öde i sitt rum.

Trodde i min enfald att hon som vanligt satte sig och pysslade/målade eller något, men icke. Vid kontroll när räknigarna var klara hade hon somnat! Hopplöst. Men det är bara att inse att jag alltid får en helt utmattad unge, det positiva den här gånger är väl att hon inte hade feber i alla fall, det har hon ju haft de senaste gångerna när hon kommit hit.

Blev tvungen att väcka och köra upp henne, sover hon på dagen håller hon låda hela natten, och jag kan säga att hon INTE blev roligare att ha att göra med när jag skulle se till att hon var vaken...

Mitt i allt gap och skrik om hur DUM jag var ringde exet. Jag var väl inte direkt i världens bästa balans, och när han meddelade att han inte kunde sköta helgens simskola som vanligt utan skulle bort blev jag MYCKET trött.

Eftersom jag en längre tid känt att det är mer än dags att samla ihop de saker jag har kvar hos honom för att få ett avslut (blev ju portad under flytten i höstas och har sedan inte orkat riva mer med det utan koncentrerat mig på mina tänder) så passade jag på att fråga om det också. Det var nog inte rätt tillfälle egentligen.
Men det är det ju aldrig, så... Jaja.

Frågade i alla fall om hjulen till husvagnen. Har en veteranhusvagn, som vi totalrenoverat sånär som på utvändig lack. Nytt golv, ny el, nya takstolar, nytt innertak, nya dynor, ny matta... Ja, det mesta är varsamt renoverat och ytbytt mot nytt. Vagnen är en Boca -66, en mycket ovanlig vagn som handbyggdes i 40 exemplar. Såvitt jag vet är min vagn en av fyra som finns kvar, över alla årsmodeller som gjordes.


Boca -66 veteranhusvagn. 040429. Som den såg ut när vi började.

Denna vagn skulle då med mig i flytten, och jag fixade därför en vinterförvaringsplats till den i höstas och gjorde allt klart. Då tog exet av hjulen och ställde den på de söndertorkade originalhjulen från 1966! De andra hjulen som vagnen stått på i tre och ett halvt år var nämligen hans... Två 13" alufälgar från en 70-talscivic.

Samtidigt portade han mig ur huset och krävde att resten av flytten skulle ske när han var med. Jättekul, har ju inte orkat se karln på månader, så det blev helt enkelt så jobbigt att jag slutade flytta utan att ha gjort klart. Vagnen blev således kvar och har tagit plats i hans uthus hela vintern, och jag har också en del grejor kvar, såsom originalhjulen till volvon, lite lådor på uthusloftet, min cykel, min kanot, lite fotobakgrunder... Ja, lite av varje helt enkelt.

Nu när tänderna är klara och jag faktiskt fungerar hjälpligt har jag känt att det är dags att ta tag i detta och avsluta den där relationen en gång för alla för att sedan kunna släppa taget och gå vidare.

Således frågade jag om husvagnens hjul, om de höll luft så pass att vagnen kunde flyttas hit. Fick till svar att de var heltomma men att jag nog kunde få den av tomten i alla fall så jag kunde hållas med den... För den delen var han så less på min skit att han lika gärna kunde stjälpa allt i ett hål...

Jaha? Tack... Det var faktiskt inte JAG som satte stopp för arbetet i höstas...

Nå, försökte summera vad som var kvar och som skulle med. När jag nämnde hjulen blev det väsen IGEN. Originalhjulen borde minsann inte vara mina eftersom jag redan hade både sommar och vinterdäck till min bil... Hade tänkt lägga vinterdäck på 16" framöver... Lyckades i alla fall förklara så jag tror han begrep att det var rätt självklart att mina 16" är mina...

Däremot fick jag förklarat för mig att de urvuxna barnkläderna jag sorterat och packat nog inte skulle hämtas, för en del är ärvt från hans släkt och resten är ju han hälftenägare till då jag köpt det då vi bott ihop... Att han orkar. Skiter i vilket, JAG orkar inte. Hade tänkt försöka skicka dem och få in några kronor på dem, men skit samma.

Sådär fortsatte det, allt var bara avogt och krångligt och fel och besvärligt. Och samtidigt fortsatte Embla gapa och härja. Jag tog tvärslut och tappade sugen totalt till det mesta.

Sedan valde jag att INTE blogga. Hade tänkt försöka få bort mina saker först. Är rädd att det ska bli som i höstas, att när jag skriver om min uppgivenhet inför det som sker så blir det ett jäkla väsen och så blir det etter värre.

Men nu måste jag nog ändå. Annars går jag sönder inifrån.

Släpper upp detta nu och mognar lite på det hela innan jag skriver nästa blogg... tror jag... får väl se när den ramlar fram, den trycker på...

// Ellen, trött och... öh... trött...?

Den här helgen har varit helt underbar! :)

I torsdags fick jag hit en vän härifrån garaget, M, och vi har verkligen haft trevligt tillsammans. Besökt vänner och familj, suttit och slappat, gått långa härliga promenader, spelat spel, lagat mat, pratat, pratat och åter pratat. :)

Det var så skönt att få umgås med en vuxen och omtänksam person. Disken har försvunnit av sig själv och framplockade saker har plockat in sig igen. Lever man ensam är man inte vad vid det, så jag har känt mig mycket bortskämd.

Borskämd med samtal och uppmärksamhet tycker jag också jag blivit, men det är nog ömsesidigt, liksom ryggkliet. Att bara ha någon intill och höra den andas och se en film ihop. Härligt. Det är lyx så det skriker om det! :)

Torsdag träffades vi hemma och åkte sedan till min mamma för att M hade ont av min hund och vi försökte att umgås så lite som möjligt med hunden inne hos mig. På natten blev det promenad med hunden, fullmånen såg till att det inte ens var mörkt! Häftigt! :)

I fredags skulle vi egentligen till brorsan men han smet från garaget, så då hamnade vi hos mamma igen. Där mötte vi upp ytterligare en garagetvän, S, som fick min reservnyckel för att bo över i helgen han också (vilket han brukar göra rätt ofta). Och mamma fick bjuda på mycket kaffe och te... :) Sedan hamnade jag och M hos en väninna till klockan var två på natten...

Härliga vänner, tänk vad bra jag har det som har dessa fantastiska människor kring mig! :)

Framåt natten kom vi hem (trots snöstorm), och då hade S redan somnat i dotterns rum. Men jag och M blev sittande i soffan ett tag till och kom i säng först frampå morgontimmarna. Lördagen drog S till Lidköping och för oss blev det en rejäl långpromenad med hunden nere utmed sjön och vi hittade blåsippor i skogsdungen precis bakom huset! :D


Årets första blåsippor såg vi den 23e februari... :)

Under eftermiddagen tog jag och M en bilpromenad utmed bergets utsida, jättefint och så roligt att få dela med sig av! :) Och jag körde! :) Var ute och snurrade ett par timmar. Hemma fixade vi middag och åt tillsammans alla tre, och sedan spelade vi lite spel och slappade i soffan och såg en film och hade det allmänt bra.

Idag har alla åkt vidare. Blev hemskt tomt. S försvann innan vi ätit frukost, och vid lunch åkte även M.

Satt en stund och kände hur tyst och öde allt var och sedan ringde mamma och ville ha med mig till Jula. Jag lät mig hämtas här och körde hennes bil till Skara och hem igen efter att vi handlat. Kändes bra. Bjöd på fika och satt en stund och hade det bra också. :)

Nu under eftermiddagen har jag slappat och ätit och läst ikapp lite bloggar och ikväll har jag gått med hunden. Nu är jag jättetrött. Det blev lite si och så med sömnen så... Ja, sova är nog en bra ide.

Stort tack för en härlig helg! ;)

Puss // Ellen :)

Min mamma fyllde år i måndags. :) 53 år blev hon, och det firade vi genom att åka till Skövde tillsammans och umgås med syrran. Min snygg-syster som Jimmy kallar henne. Det har hon ingenting emot att bli kallad! :P

Mamma kom hit med sin bil efter att vi spontant kommit på att vi skulle iväg. Sedan körde jag härifrån till Skövde, hämtade upp syrran, åkte runt i stan och shoppade, tillbaks till syrran för mat och fika (jo, jag hade en tråkmatlåda med mig, men de andra åt kinamat och semlor) och sedan hem igen, och då var det dessutom mörkt. Blev väl en 10-12 mil sammanlagt tror jag. Och det kändes bra! :)

Jag letar efter grejor till badrummet. Blev ingenting köpt i måndags, däremot kunde jag slå några tankar ur hågen och börja tänka om igen. Hade tänkt sätta upp hyllor av oljad ek, men de jag funderat på var alldeles för små. Då återstår att själv bygga något, men det blir lika dyrt som att köpa färdigt. Och färdigt kitt med spegelskåp, ljusramp och tvättställ med underskåp fanns på Rusta för 1600 krornor just nu. DET överväger jag bestämt...

I söndags började jag skruva tillbaka det gamla skåpet i det nymålade badrummet. Det trista med det är att det är ett trist skåp och att lampan på väggen sitter så långt in att skåpet skuggar rummet väldigt mycket. Skulle iofs kanske gå att lösa med en till lampa, en takplafond, men skåpet är varken snyggt eller särskilt praktiskt.

Så idag har jag ringt till Riksbyggen och hört mig för om när det är dags för stambyge och badrumsrenovering, eftersom jag vet att det är planerat. Men det blir tidigast år 2010, så det känns ändå som det är ide att inreda badrummet vettigt.

Kollade och såg att det fanns 600 kronor i reparationsfonden också, så nu överväger jag att ta ut och använda dem. Fast jag behöver iofs tapetsera och lägga lite golv också framöver... Vi får se, en sak i taget. Men jag vill verkligen få in alla badrumssaker i badrummet igen, är rätt less på att ha dem i hela lägenheten... :P

Annars då? Jo, det blev ingen bilträff i söndags, fick inga besked om vad som var planerat så jag struntade i det och bakade i stället. Chokladmuffins, marmeladgifflar och kanelbullar. Just när jag börjat fick jag dessutom besök av Micke och Karin och till fikat slängde vi ihop en sats våfflor tillsammans. Jag gjorde smeten, gästerna fick grädda medans jag satte klart degen till bakningen... :)

Fick dessutom tre kassar med kläder som Karin rensat ut, och trots att jag fortfarande inte hunnit gå igenom dem helt har jag hittat en ny favorittröja! :)

Igår hade jag och en kompis TV-kväll och kollade på TopGear också. Och han hade med en överraskning. En gammal stereo som han kopplade in som förstärkare åt mig, så nu kan jag köra ljud från både dator och TV till riktiga högtalare, UNDERBART! Satt i en timme och tittade på filmer här från garaget och bara lyssnade och njöt av alla härliga motorljud! :D

Sedan blev det god mat och lite trängsel i soffan, och efter TopGear bjöd jag på ryggmassage med kli. I ett par timmar... :)

Är lite småseg idag, men SÅ himla nöjd med tillvaron! Det här ÄR lyxliv, även om lite mer ekonomi inte skulle göra ont. :)

Och nu har jag dessutom börjat grotta runt lite med bilplanerna igen.
Min färg är ju förlorad, exet hade den på jobbet och den hade använts till att provmåla något så jag blir tvungen att köpa ny.
Men nu är det stereon jag grunnat kring, börjar jag köra igen vill jag kunna spela min musik, och originalstereon klarar inte MP3-or. Har hittat en vettig stereo hos en kompis, nu slåss vi bara om priset på den men det löser sig antagligen. :)

För att kunna montera den behöver jag dock ett fack till bilen, det är dubbel-DIN idag och ska det bli snyggt med enkel-DIN måste jag ha ett fack i stället.
Volvo hade ett för 80 spänn, men en annan kompis som jobbar på en skrot hade eventuellt ett i en bil som stod där, så jag ska kolla det också.

Sen är det FARLIGT att sitta och kika på filmer och bilder här på garaget, man får så mycket konstiga ideer och märkliga habegär... :P

Jaja, allt löser sig. Det är milt och behagligt ute så jag tänker faktiskt ge mig ut på långpromenad med Lofar nu! Leva i nuet var det... :)

Puss! // Ellen :)

Hmm. Det har för och nackdelar att må bättre. Fördelarna behöver jag knappas ens räkna upp, de är rätt självklara. Nackdelen däremot är att det är så mycket jag vill göra nu när jag äntligen orkar lite mer, så jag tar mig inte tid att stanna upp och reflektera. Det märks. Min blogg är lägre prioirterad än vanligt.

Nå, skrev ju att jag ätit tacos i lördags kväll. Min oro kom på skam, söndagen fungerade bra! :) Så bra att jag fortsatt småäta tacotillbehör in emellan på dagarna. Det är nämligen så att jag numera har aptit igen! Jag går och är grymt hungrig och sugen på det mesta, nästan hela tiden.

Hade jag inte vetat bättre hade jag undrat om jag var gravid... :P Det är verkligen ALLT och lite till jag är sugen på. Tacochips, torkade jordgubbar, ravioli, smulpajsdeg, knäckebröd, glass, leverpastej, bananer, kanelbullar, marmelad, fiskgratäng... Ja, nu ÄTER jag ju inte allt detta, långt ifrån, men jag är sugen på det mesta... :)

Äter som vanligt fyra middagar om dagen med kött och grönsaker, men fyller på med lite av varje också, någon tugga frukt, lite tacochips, några gurkbitar, en jordgubbe, ett bett av en tomat... Måste ju vänja kroppen.

Brödet har jag dock insett att jag nog måste vara försiktig med, får så ont att jag vaknar av att jag glömmer andas på nätterna... Men jag ger inte upp, tänker fortsätta att prova mig fram.

Och framåt slutet av mars ska jag återigen ner till min näringsterapeut, så får vi se vad han kan föreslå. Han brukar ju vara duktig på att hitta rätt så jag tar mig framåt. :) Måste bara få hjälp att klippa mig någon dag, så jag får iväg hårproverna han ska ha.

Behöver för den delen även klippas vanligt igen. Misstänker att det blir mamma som får ta tag i det åt mig, även om jag är grymt sugen på att knalla ner till en frisör i stan som gör energiklippning.

Hon är suverän! Låser salongen och sätter på telefonsvararen så det blir lugn och ro, startar fin musik, stoppar om en med filt och kudde och masserar sedan hårbotten i nästan en timme innan hon klipper igenom håret och avslutar med en tvätt med ekologiskt shampo. Brukar nästan sväva när jag ska därifrån. Kostar inte farligt mycket heller, 500 kronor, men då får man nästan två timmar med hennes totala uppmärksamhet också. Dock är 500 kronor ganska mycket när man går 4000 back varje månad. Mamma är gratis. :)

Nu har jag massor kvar att berätta, men bloggen blir för lång så jag delar den och skriver en till! :)

Kramar // Ellen :)

Ps: Här finns nästa del av bloggen: http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=22733

Nu är det fem månader sedan jag blev ensam. Jag har grunnat lite över hur man går vidare. Just nu undrar jag om jag någonsin kommer komma vidare, men något säger mig att tiden kommer ge mig både hopp och tillit igen, även om det just nu känns tämligen omöjligt.

En tid efter att jag blivit ensam kom jag fram till att jag skulle ge mig själv ett singelår för att sortera ut mig själv och landa. Tänkte det kunde behövas efter mer än åtta år i en relation, kände mig ganska påverkad av min fd sambo och kände att jag verkligen behövde hitta MIG igen. Jag, mitt och mig blev ledorden i jakten på mig själv och mina egna behov och intressen.

Hur går det då? Jodå, fem månader som singel är avklarade och jag tycker det känns som om jag börjat komma fram till vem jag är och vad jag behöver och vill med min tillvaro. Bortsett att bli frisk då, men det är ju grunden för allting. :)

Bilintresset, skrivandet, inredning och renovering, bakning, långa skogspromenader tillhör sådant som fyller på mig, som jag gärna gör för min egen skull!

Stressen har minskat, jag märker att jag mår bra av att själv få välja vad som ska prioriteras. Tryter orken kan jag välja bort vardagsgöromål och välja sådant som fyller på mig i stället, och ingen ger mig dåligt samvete över mitt val. Jag ser också att jag klarar mig ganska bra på egen hand, och att jag får bra hjälp av de människor jag har runt mig.

Relationer då? Just nu släpper jag lätt människor ganska nära inpå, så länge det är på kompisnivå. Något annat vågar jag inte ens känna efter, för jag vet inte hur jag skulle hantera känslorna om de skulle finnas där. Alltså stänger jag av helt på det planet. Märkligt nog har det gått ganska lätt. Nästan för lätt. Undrar hur man tar sig förbi det igen?
Har således ett "lock" på insidan, dit men inte längre kommer alltså folk.

På gott och ont, å ena sidan är jag rätt nöjd med singellivet, men samtidigt saknar jag ju såklart närheten man har i en relation.

En god vän jag pratat MYCKET med tycker jag är för rädd och måste våga släppa taget om känslorna, men jag törs inte. Inte än.

En annan nära vän tycker i stället att jag ska ge mig tid och inte stressa. Dessutom ska jag ifrågasätta mina känslor, så jag inte TROR jag känner saker jag inte känner bara för att jag VILL att det ska vara så. Testade det, och insåg snabbt att det stämde bra. Förälskelse är lätt att hitta, men genom att ge det ett par veckor och avvakta har jag upptäckt att det oftast mognar fram till något annat. Ibland härlig vänskap, och ibland tonar det ut och blir inget alls kvar. Bra då att avvakta och inte springa iväg på första intrycket, lurad av känslor man skulle vilja ha... :)

Och så har jag insett att det är stor risk att jag blir kräsen. Jättekräsen. Vännen som uppmuntrar mig att gå vidare är rädd att jag blir FÖR kräsen och aldrig hittar någon för det, men just nu ser jag ingen anledning att inte vara kräsen. Jag känner just nu inte att jag är beredd att ta något jag inte vill ha bara för att jag ska ha något, så då avstår jag hellre.

"Besvärlig" som min vän är krävdes jag givetvis på en förklaring på vad jag skulle vilja ha ut av en relation, och vilka önskemål jag hade på en framtida partner.
Inte klokt vad man får lära sig om sig själv genom att prata med andra! :P

Nåja, med ett skratt satte jag ihop följande recept på en drömprins:

* Trevlig kille som kan vara social utan alkohol
* Givetvis bilintresse, eftersom jag gärna klämmer en hel del evenemang och gärna några kvällar i garaget också...
* Händighet, det är många projekt igång hela tiden och problem är ju till för att lösas... :P
* Social, både med släkt och vänner
* Ickesvartsjuk och trogen
* Dela vardagsgöromålen i hushållet
* Uppskatta promenader i skog och mark
* Klara av att leva familjeliv eftersom jag har en högt prioriterad dotter i skolåldern
* Jag behöver någon med både humor och en stor dos klyftighet för att trivas i en relation
* Så var den den svåra balansen mellan självständighet och gemensamhet...

Ungefär något sånt... Haha, undrar hur svårt det blir, jag förblir nog singel i all evighet! :P

Min vän gjorde raskt tillägget SNÄLL. Måste vara mycket snäll. Jag är rätt tilltuffsad vad gäller relationer och därmed behöver jag en snäll partner som uppmuntrar och stöttar mig. Kan säkert stämma, min vän brukar ha rätt... :)

Nåja, med goda vänner och mycket vilja klarar jag mig nog ett bra tag till, och dyker rätt person upp ska jag överväga saken minst till hösten, ALDRIG mer att jag låter mig stressas in i en relation! Är det då rätt person får jag den tid jag behöver.

För övrigt kan jag säga att jag har ett underbart nätverk av vänner just nu. Så här balanserad har min tillvaro aldrig varit tidigare känns det som. Upplever att jag har det stöd jag behöver, och att de människor jag omger mig med både ger och tar på ett sunt sätt. Jag har olika vänner för olika behov, och känner mig trygg med dem.

Några av vännerna är helt nya, de flesta funna här på garaget.
Några är gamla vänner som blviit "återupptäckta".
Några få har varit med hela vägen, genom allt som varit.
Och några av de gamla vännerna umgås jag inte lika intensivt med just nu.

Det är nog så att vänskap går lite i vågor också, och nya vänner blir gamla och trygga med tiden, precis som några av de gamla, trygga vännerna med tiden hamnar i ett läge där man inte har utrymme att umgås så mycket som man gjort förr. Det betyder inte att de är mindre värdefulla för det. :) Andra tappar man med tiden, antagligen för att man gett varandra det man skulle, och sedan går vidare åt varsitt håll. Relationer att minnas utan sorg, ibland ska man kanske bara ha följe en liten bit på livsvägen.

Ännu en bra sak är att kontakten med min familj har förbättrats, träffar föräldrar och syskon mer än någonsin och har tät vardaglig kontakt också.

För första gången i mitt liv känner jag inte behov av att jaga efter mer, och det måste bero på att jag har vad jag behöver?!

Hmm, det blev en ganska summerande blogg. För ovanlighetens skull har jag jobbat på mina tankar under flera dagar! Men det är väl lika bra att skriva ner alltihop när det känns så här bra.

En feelgoodblogg! :D

Kramar // Ellen :)

Ja... vad ska man säga... jag är dålig på det här... Urusel.... :P Kan bara inte sköta mig.

Sebbe ringde häromdagen och undrade om det var ok att han bodde hos mig några dagar. Visst, välkommen, självklart...

Så han kom hit i fredags strax efter lunch. Hängde med oss på långpromenad uppe på Munkängarna, ett härligt lövskogsområde på bergets sjösida. Lövskogsängar som är naturreservat. Embla var mest nyfiken på Mörkeklevs grotta med sin källa.

Trots solen var det kallt, så vi valde att gå tillbaka uppe på kleven i stället där det var lä och solen kom åt lite mer. Därmed gick vi tyvärr om min pappa som också kom till Munkängarna. Vi hade räknat med att ses där, men han hade lyckats åka ifrån sin telefon också... Jaja, vi finns ju kvar... :)

Jag körde, blev nog någon mil i alla fall, trots att Sebbe protesterade och gärna ville köra själv, men jag var envis. Jag har återigen kommit på att jag inte KAN sänka min bil, många av vägarna jag körde på är så dåliga att det var nätt och jämt att jag tog mig fram med bilen nu när den är i nomlahöjd.

Men det är vackra områden, jag är glad att bo här på bergssluttningen med all härlighet runt knuten! :)

Hemma igen målade jag badrummet för andra gången, och sedan tog vi Sebbes bil till Lidköping och köpte lite mat. Han var nöjd med att få köra igen... Och jag gillar att åka Calibra också, den låter så gott...
JIMMY! Vi MÅSTE ta tag i min bil snart så den låter lite råare...! :P

På kvällen fick Sebbe ta min bil till Götene och tanka den full åt mig. Det innebar att jag nu är 4000 back den här månaden IGEN, trodde jag skulle klarat mig på 3500 back, men med tankningen gick det åt pipan. En dag i taget, måste snart komma på något sätt att få in extrapengar, i den här takten är pengarna slut om sju månader, om inget oväntat inträffar.

Började klämma en film igår kväll, men den var fyra timmar lång så vi ORKADE faktiskt inte klart. Märklig rulle dessutom. Dinotopia. Kändes som om någon gått ner i Hollywoods rekvisitaförråd och kommit på att göra en film där så mycket prylar som möjligt kunde användas, oavsett hur konstig handlingen skulle bli.

Så här fanns både Indiana Jones, Atlantis, Jurassic Park, StarWars, Sagan om Ringen... ja, ett märkligt hopakok helt enkelt!

Vi gav dock upp efter drygt tre timmar och gick och sov i stället. I morse drog Sebbe till brorsan tidigt som skam och de har monterat en sportstol i Sebbes Calibra. Sedan behövdes material de inte fick fatt på, så det blir fortsättning nästa helg igen.

Och idag har jag målat klart i badrummet. Tre strykningar blev det totalt, och nu har jag rivit maskeringen också. Tyvärr hängde en del färg med också, det är hopplöst med maskering på kakel, men det var ju inte helt oväntat heller. Har duttat efter med en liten pensel, och ska väl peta lite till i morgon när jag monterar upp inredningen igen. Ska bli skönt att få upp duschhandtaget och badrumsskåpet på nytt, sedan funderar jag på att bygga en del egen inredning också.

Och nu ikväll har jag syndat REJÄLT! Vi bestämde oss för att ha filmkväll och att Embla och Sebbe skulle äta tacos... Vilket jag givetvis inte kunde motstå. Så förutom min vanliga mat har jag då ätit tacokryddad nötfärs, majschips, tacosås, majs, tomater och gurka... Och tre små godisbitar också... Ojoj.

Misstänker att jag kommer få fan för det i natt, men det var så GOTT att jag just nu känner att jag kan offra ett par timmar på att må skit då. Blir det för jobbigt får jag flytta ut på soffan så Sebbe får sova, brukar låta om mig när det gör så ont att det är svårt att andas.

Nå, är jag i hyffsat skick i morgon kanske jag drar iväg på bilträff på eftermiddagen, men det återstår att se om jag orkar köra. Har i alla fall diskat upp och gjort i ordning allt redan i kväll, och Sebbe var ute och kopplade tillbaks neonet i sin bil under tiden.

Jag känner mig i alla fall mycket nöjd med dagen, målat klart och haft en härlig filmkväll, såg dessutom klart den låååånga filmen nu ikväll sedan Embla var nattad, och Sebbe gav upp den och gick och la sig han också. Nu har lugnet sänkt sig över min lägenhet. Jag sitter och spelar härliga låtar jag fått av kompisar, bloggar och småpratar lite på MSN och är väl på väg i säng jag med.

Puss tills vidare! // Ellen :)

Idag har det varit ännu en bra dag, men nu är jag RIKTIGT trött.

Började med att sova mer efter morgonens blogg, och vaknade när pappa ringde vid elva... Efter att ha ätit knallade jag en liten hundrunda, och sedan in och fixade lunch.

Pratade med mamma som blev opererad i handen igår, och hon var okej men inte mer. Således ingen ide att ta stan ihop med henne. Kollade tågen och kom fram till att tåget in vid fyra skulle ge oss drygt en och en halv timme i stan innan tåget hem och så skulle vi vara hemma strax efter sex.

Funderade lite och ringde en kompis. Bestämde mig sedan. Fixade matlådor och gick ut och startade bilen...

Jag har alltså inte kört bil ordentligt sedan november 2006. Blev då akut sjuk efter ett tandläkarbesök och svimmade bakom ratten, mycket otrevlig upplevelse. Efter det har jag svimmat då och då och haft mycket yrsel och svårt att orientera mig och så, så jag har inte tyckt jag varit lämplig som bilförare och valt att avstå.

Sedan jag flyttade hit har jag kört lite inom byn, max fem minuter åt gången. Till Mariestad har jag drygt tre mil.

Men idag tog jag alltså bilen och åkte. Embla blev glad och lite uppspelt och en aning orolig tror jag. Själv bestämde jag mig för att bara slappna av och köra utan att tänka på att jag skulle ta mig hela vägen, bara vara ett med bilen och låta vägen försvinna... :)

Det kändes bra. Jättebra... :)

Redan första växlingen nere på stora vägen hörde jag dumpventilen jobba genom luftfiltret. Drog om en bil och lät turbon jobba och växlade och Embla tyckte det var underbart roligt! Svängde av ut på lilla krokvägen och kände de väldoserade kurvorna som jag kan utan och innan efter många års körning på denna väg. Härligt... Njöt och lät oss flyta genom svängarna och lät turbon fortsätta jobba... Mmm... :)

Efter en och en halv mil var dottern plötsligt åksjuk?! Insåg att jag nog kört rätt hårt och fick lugna ner mig lite... :)

Drygt två mil hemmifrån plockade jag upp kompisen jag ringt och som lovat att vara backup ifall det gick åt helvete för mig med bilkörningen. Han fick sitta i baksätet och jublade över att se mig bakom ratten igen. Det kändes bra. Riktigt bra. :)

Fortsatte in till stan och hanmade på VW-handlaren, polaren skulle ha lite grejor till sin motorrenovering, och själv passade jag på att dregla lite över den nya, läckra Audin. Embla blev helförtjust i lamporna när jag visade henne dem, och när vi skulle åka hade hon fått fatt på ett audimagasin. När vi satt oss i bilen igen hittade hon en mörkerbild av nya S5 med lamporna tända och jublade och visade oss.... :) Tokigt barn, hur blev hon sån?! :P

Nå, fortsatte till zoo-butiken och skaffade en bakgrund till akvariet och ytterligare några fiskar. En algätare och två black mollysar. Samt en stor säck hundmat, nu när jag ändå hade med mig min bil! :D MIN BIL! :D JAG hade med mig MIN bil... Ah, det kändes BRA! :D


Min bil, min frihet, min framtid... :P Att våga köra är underbart!

For vidare och handlade lite mat, fortsatte ut genom stan och mellanlandade på Mc Donalds och fick med en låda innan vi for hem till kompisen för att äta. Jag körde hela tiden. Och demonstrerade belåtet att dumpventilen hördes nu när jag fått på mitt öppna luftfilter... :)

På plats hos Storm tänkte jag äta och sedan åka hem innan det blev mörkt, men så såg vi ett avsnitt av Bilfixarna och sedan ville Embla se Bolibompa också. Vi fördjupade oss i en tjock pornografisk katalog från Dalhems (borde skickat med dreggelpapper för att skydda den mot fuktskador) och passade på att inspektera motorrenoveringen i garaget också. Inspirerande! Kommer bli SÅ fint! :)
Klämde också lite på den stereo jag funderar på att köpa av honom, behöver verkligen något i bilen som klarar MP3 och USB.

Vid halvåtta var det mycket mörkt och jag var mycket trött... Övervägde att låta Storm köra hem oss och sedan hämta bilen i morgon, men han tyckte jag skulle känna hur det kändes och lovade rycka ut om det behövdes.

Tejpade för turbotrycksmätaren som bländas alldeles för mycket i mörker, och drog sedan iväg. Tog småvägarna hela vägen, och hade turen att bara möta tre bilar på hela sträckan! Skönt det, för jag kände att det var lite jobbigare i mörker och vid bländande möten klippte mitt fokus rätt bra...

Var hemma lagom för att laga kvällsmat och få Embla i säng, och var bara tvungen att ringa runt och skryta lite... Fick glada tillrop och kände mig så GLAD! :D

Nu ikväll hade jag planerat att måla badrummet igen, men det hanns ju såklart inte med. Jag har i stället hjälpt Embla att släppa i de nya fiskarna och ätit mat och nu har jag just tagit en nattmacka och lite hemkokt nyponsoppa. Får vi se hur DET går nu då... :) Gott var det i vilket fall som helst... :D

Men nu är jag så trött att jag snart trillar av stolen. Jag måste nog gå och sova!

Hoppas våga köra lite då och då igen, med backup till att börja med tills jag känner att det bär.

Rubriken förresten? Bronwaller envisas med att kalla min bil för ett blåbär, så vad sjutton... :P Men han har lovat att jag snart kommer ha ett trimmat blåbär, det ser jag fram emot... :D

Kram på er alla! // Ellen :)

Okej, man ska inte ropa hej... Jag VET. Men vad sjutton!?

Idag har jag alltså så där fantastiskt jätteont igen. Men det går väl över. Och...

...JAG HAR ETT GULT BADRUM!!!! :D

Ni skulle se nu när solen lyser in i det, vilket ljus, vilken färg! :D

Ah, ni får väl se då... :) Men det känns inte riktigt som om det ens GÅR att göra det rättvisa på bild just nu!


Första morgonsolen i mitt gula badrum! Hela rummet skimrar och ljuset reflekteras så fint! Jag är bara så NÖJD! :D Trots att det är minst en strykning kvar... :)

Men jag undrar jag om jag inte ska gå och lägga mig och vila lite, och hoppas det onda tänker släppa...? Så kanske jag klarar att måla ett varv till lite senare... :)

Kramar // Ellen :)

Haha, ja, har man en bra dag ska man fan ta vara på den! :P

Så, efter utflykten på berget kom jag hem och grejade lite och sedan bestämde jag mig för att ge mig på badrummet också! :P

Började ju med det på nyår redan, men sedan fick jag influensa och det ställde till sig för mig, och efter det var det dags för massa tandarbeten och till råga på allt ramlade ju maskeringen ner eftersom vi var tvugna att använda badrummet emellan...


Badrummet häromdagen. Maskeringen jag fixade innan influensan slog till hänger som girlanger och det ser inte alls kul ut...

Nå, häromdagen rev jag väck den gamla maskeringen och under måndagen var jag så rastlös att jag klättrade på väggarna. När jag ändå gjorde det tyckte jag det var lika bra att passa på att maskera om badrummet igen så det var klart för målning... :P


Badrummet om-maskerat och klart för målning... :)

Så ikväll öppnade jag burken. Den var jag ju tvungen att ge bort när det var som mest kaotiskt här, Jimmy var rädd att jag skulle börja med saker jag inte skulle orka med, så han krävde att färburken fick vara hans. Häromdagen lyckades jag förhandla tillbaka burken, nu när tandarbeten och allt är klart, så nu kunde jag öppna den med gott samvete... :)

Började måla, och när jag kommit nästan halvvägs ringde en väninna och undrade vad jag gjorde... Jag var ju inte online vilket jag brukar vara vid den tiden. Idag drog kvällsmaten ut på tiden, jag höll ju på i badrummet... :D


Jag målar badrumsväggen med en härligt vaniljgul färg! :D Och pratar med en väninna som undrade vad jag höll på med... :D

Efter en och en halv timme var badrummet målat ett varv, men det lyser igenom och behöver målas igen. Dock syns det redan nu att det blir mycket ljusare och varmare där inne med den här färgen! :)

Jag är verkligen jättenöjd! Embla passade på att ta datorn när jag målade, så hon körde hjärnkontorets hemsida och kom då och då in och kollade läget och tog lite bilder av mig när jag målade... :)


Mitt badrum har blivit GULT och jag är så nöjd! :D


Från andra hållet. Många hörn och kanter blir det, och dem tar jag för hand med pensel... :) Gillar verkligen den här färgen, vaniljgul. Passar bra i badrum, varm och ljus. Har haft den i ett kök tidigare också.

Ja, det var dagen det. Fler sådana dagar önskar jag mig verkligen! Ska försöka måla en andra strykning i morgon så får vi se om det räcker och täcker eller om det behövs en vända till... :)

Får jag nu bara till det med maten framöver (ja, jag äter mjukt bröd ikväll igen!) och kommer igång med min bilkörning så... :P

Satt förresten igår med kartboken och drömde mig bort. Skulle egentligen bara kolla hur långt det var till Emmaboda (En dag på strippen den 17 maj) och fick syn på massa noteringar jag gjort i min kartbok på den tiden jag körde Golf diesel, innan jag träffade mitt ex. Då körde jag drygt 6000 mil om året, och besökte vänner i hela landet. På mina resor skrev jag ofta in i kartboken om jag hittade någon vacker plats eller en plats lämplig för övernattning, eller något kul eller vackert eller... Ja, min kartbok är alltså lite speciell...

Och med den uppslagen reste jag genom hela landet och mindes hur jag for runt och hur roligt det var och hur jag njöt av att köra bil timme ut och timme in... JAG VILL TILLBAKA DIT! :)

Idag har jag tjuvstartat lite med att köra på berget... Snart hoppas jag våga åka längre... Då ligger landet inte säkert för mig längre... :P

Kramar // Ellen :)

Ja! Vilken otrolig dag! :D

Drog i mig min macka igår som jag skrev, och såg samtidigt till att köra in lite nya mediciner för att hjälpa kroppen att klara det här. MSM för att rensa och bromsa ev svampöverväxt efter pencillinet, och goda tarmbakterier i kapslar för att bygga upp bakteriefloran efter pencillinet också.

Och tro på fan, inga kramper den här gången! :D

Så idag har jag varit tämligen fräch om än ganska trött (telefon-natt igen).

Embla har varit sjuk ett par dagar, hon kom i söndags och var lite vissen, och efter diarre och allmän hängighet i måndags hade hon vid kontroll 39 graders feber...
Så det har blivit ett par dagar på soffan för hennes del, och själv har jag mest vistats i närheten och småpratat och hållit koll...


Embla ligger på soffan och ser på TV och vilar för att bli frisk igen.

I morse när jag fixade frukost såg jag som vanligt hjortar ute på gården. Idag var det tretton stycken, precis intill huset, och jag knäppte en bild på några av dem genom mitt köksfönster. Kan ju inte säga att det är sådär jättemycket lägenhetskänsla här...


Några av hjortarna på baksidan sedda genom mitt köksfönster. Bakom dem lövskogen och höjer man blicken något anar man sjön nedanför byn, 500 meter från mitt hus.

Embla var piggare idag så efter frukost fick jag med mig henne ut på en hundpromenad, det var soligt och fint och fågelsång, och vi gick genom lövskogen på baksidan och ner på den lilla fina stigen utmed den porlande bäcken. Passerade affären och postade ett par saker och på vägen tillbaka hem kändes det som om det nog egentligen var en bra picknickdag... :)

Eftersom grannen har födelsedag i morgon så kom vi på iden att bjuda med honom och passa på att fira lite samtidigt, så jag ringde honom på jobbet och frågade om han hade lust att hänga med. Tyvärr behövde han till banken så det var lite ont om tid... Hmm... Funderade lite och föreslog sedan att vi kunde åka med ner till byn och passa på att handla, ta med picknicksaker och sedan köra över berget hem och stanna på något fint ställe och fika. Grannen nappade och vi samlade ihop oss och kom iväg direkt när han slutade jobba.

Handlade som planerat och sedan for vi mot Kinnekulle. Det visade sig att grannen inte alls vistats på denna sida av vårt vackra berg, och han ville gärna titta på det vi körde förbi. Därför erbjöd jag mig att byta plats med honom och köra... :)

Han blev glad och accepterade och jag tog plats bakom ratten, Kändes riktigt bra. RIKTIGT bra alltså. :) Åkte först upp till Österplana hed, men där var det så blött i markerna att jag direkt insåg att det inte var ide att ens gå ur bilen. Vi började fika i bilen och grannen fick födelsedagspresent nummer ett. Cykelbelysning, nu har han inga ursäkter att ta bilen till jobbet längre... ;)


I bilen vid Österplana, bullpåsen är öppnad och grannen har fått första presenten för att fira födelsedagen.

Nå, fortsatte sedan upp till Örnekulla, ett vackert hus lååååångt ute på heden.


Huset Örnekulla, ett riktigt paradis ute på heden!


Embla visar Tobbe ett par ortoceratiter hon hittat i en kalksten på heden.


Embla spanar vid salamanderdammen. När värmen kommer finns här både större och mindre salamander, den första utrotningshotad och mycket sällsynt, den andra är också fridlyst men får tas upp och betraktas för att sedan släppas tillbaka. Vi återvänder med håv och hink framöver... :)

Efter heden körde jag vidare upp på högkullen, där det är vidunderlig utsikt både ut över landskapet och ner över sjön.


Utsikt från ett stopp vid skidbacken på högkullen. Hela skaraborg vid våra fötter. Och grannens bil som jag tvättade för några veckor sedan är nu allt annat än ren...


Fotograferat genom rutan samtidigt som jag kör. Ska nedför backen och nere vid sjön ligger byn där jag bor. I viken finns hamn och badplats också. :)

Vi hade verkligen en kanondag, och grannen fick bulle och paket vid varje stopp, och när det var bullar kvar när vi kom hem fick han ta dem också, hembakta bullar är alltid poppis bland ungkarlar har jag upptäckt! :) Då kanske jag får åka med och handla fler gånger också... :P
Förutom cykelbelysningen fick han en ungkarlsdiskborste (där man häller diskmedel i skaftet så det portionerar ut sig i lagom takt) och röda ventilhattar till sommarhjulen till bilen. Han har BLÅ idag och det går ju bara inte för sig! :P

Och när vi kom hem var Embla trött och satte sig för att pyssla lite i sitt rum innan Bolibompa, och själv tog jag hand om matvarorna och fixade middag. Sedan drog jag igång ännu ett projekt, men det får en egen blogg... :P

Kramar // Ellen :)