Blundar för verkligheten och drömmer mig bort... :)

Ja då var man häruppe igen, dök upp igår och åker hem sent ikväll, men så skönt ändå! =)
Vad kan man hitta idag för att fördriva tid tro?

I lördags hamnade jag på Meet of the month i Norrköping med ett par kompisar från Örebro, jättetrevlig träff och vilken skillnad mot vad jag är van vid i lilla Karlskrona! =)
Fanns mycket fint att se, bland annat denna, väl omhändertagna Supran. Någon har gett den här bilen mycket kärlek, mums!



Efteråt blev det trevliga aktiviteter, roligt att se den bästa sidan av Norrköping. ;)

Preppad landsväg... ;)



Kommer upp en längre bildblogg snart med, har lite mer att bjuda på.. :)

alla gator e så tomma när vi landar,
jag e hemma men jag längtar till nått annat
jag måste vidare till varje pris,
ingen dag får bli den andra lik
för att få frid måste jag va på driv – aldrig ramla.

jag vill bort men varje stad e som den andra
fast jag går sönder varje gång jag går
så e jag säker på att du förstår
att jag måste öka takten, aldrig landa

måste brinna, innan allting blir till aska



Så många drömmar, så många vägar att gå men vilken ska jag välja?
Många saker är på gång och och jag kan inte välja, jag hittar inte mig själv och det jag helst vill.
Var dag kvar här är fruktansvärd, att stå utan en trygg plats håller på att ta knäcken på mig. Jag vill hem, hem till mitt Karlskrona. Samtidigt kommer jag sakna denna staden så otroligt mycket, den har satt djupa spår i mig.

En dröm sedan ett tag tillbaka kan komma att förverkligas i vinter eller till våren, hade jag kunnat hade jag haft en viss tysk bil från 80-talet stått hemma på mammas uppfart nu, och väntat på det jag vill göra med den. Smider lite planer tillsammans med en av mina bästa vänner, drömmen och tankarna på förra helgen, Gatebil Rudskogen, är det som får mig att orka upp om dagarna.

Vad ska jag göra med mitt liv?





Kärlek.

Tillbringat några timmar och en natt på sjukhuset i Linköping den senaste veckan, på barnkirurgen rättare sagt. Min älskade brorson har blivit sämre igen, det finns visst inga gränser för hur orättvist livet kan vara??

Fy fan för det här........

Timmarna går, dagarna går och tårarna slutar inte rinna.
Det känns som att jag aldrig kommer bli okej igen.

Men det värsta är dagarna som är kvar - som ett enda utdraget, plågsamt lidande - och de få stunder då jag glömmer bort verkligheten. Att vakna upp är så otroligt smärtsamt.

I can not wake up in the morning,
without you on my mind.
Did I make it that easy to walk right in and out of my life?

Det är svårt att tänka på annat än allt som pågår just nu, men de få stunder jag lyckas fokusera är det bara en sak jag tänker på.
Supra.

Bild snodd från karran på Garaget, absolut en av de vackraste bilder jag har sett på en Suprainteriör.


Nytt på drömlistan;





Jag på Elmia i Gatbilars monter.
Sirmiro, notera din dator i mitt knä, var det före eller efter min bloggrape tro? ;)

Tänk att en jävla jackstöld kan förstöra resten av sommaren för en...

Det enda jag hade kvar att se fram emot var Karlskronabesöket i helgen och Gatebil Rudskogen helgen efter. Rudskogen har varit en dröm i flera år för mig, nu skulle jag äntligen få åka. Men inte, tack vare att jag fick jackan stulen blev jag också helt ruinerad för resten av sommaren. Kommer sitta fast här uppe hela jävla sommaren och inte kunna göra någonting alls... :(

Får tillbringa den här sommaren med att bara drömma..



Perfection.

Läste nyss en tråd här på garaget, där det är några killar som har tagit ett fantastiskt initiativ.
De har bokat Mantorp Park för att stötta Barncancerfonden, och ge fler barn en chans till livet.
Tycker absolut att ni ska ta den här chansen och hjälpa till!

http://www.vikorforlivet.se/
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=217164

Snor en bild från min bror, en bild som får mig att lysa av glädje;



Min älskade brorson, som i augusti förra året fick diagnosen neuroblastom, en elakartad cancerform som drabbar små barn. Han är idag färdigbehandlad och i princip frisk, risken finns tyvärr alltid att det återvänder.
Inte alla överlever sjukdomen, men genom att stödja Barncancerfonden kan de fortsätta sin forskning och komma längre, rädda fler barn.

Var med och hjälp till, och få en rolig dag på banan på köpet!

R.I.P Våga-Vägra-Smartphone 18/4 -11.

Ja, idag la jag en beställning på en Htc Desire HD.
Ska sova med min gamla SE W715 de kommande nätterna, som ett slags farväl.

Nu däremot, ska jag dra på mig jeanskjolen och mina sneakers och dra ut med kameran i det underbara vårvädret i.. Jaaa, vart?
Norrköping!

Bor här sedan helgen och det har ju iaf börjat bra, fick lyssna på en riktigt go Skyline som körde förbi mig igår.. =) Otroligt vacker stad (mycket vatten som hemma i Karlskrona) och det är underbart att äntligen bo mitt i stan igen!

Nu jävlar är det vår!



Har rätt mycket att berätta om Linköping egentligen, om de senaste veckorna där men det får bli i nästa inlägg. Kan ju iaf avslöja att vissa mål inte längre är lika orealistiska och om ett år hoppas jag vara ägare till en viss japansk bil.. =)

Elmia ja, snart! Har längtat sen jag gick ut från mässan förra året! =) Ska bli underbart att stå därnere och bara njuta av omgivningen..
Åker ner med "tvillingen", Josse och hennes Supra.. =) Har hängt en hel del med henne senaste veckorna, i Linköping. Underbara veckor med mycket bilar, och svårt att fatta att man kan träffa någon som är så lik en själv. Underbara människa =)

Josses.. =)

Efter allt som hänt de senaste månaderna har jag fått höra att jag kommer ta mig igenom det här, just för att jag är en stark person. Jag själv har aldrig uppfattat mig själv som det, jag som krossas så lätt. Så jag måste ha den utstrålningen, eftersom som personer i min närhet ser mig som stark. Vad får en person att verka stark? Att jag gråtit i princip varannan dag sen januari är väl inget jag sagt men så är det. Saknaden efter min mormor är så fruktansvärd att jag inte klarar av någonting längre. Gråter, har ont i magen, alltid trött. Det skulle bli bättre efter begravningen sa många, det blev värre. Att sitta rak i ryggen och hålla tårarna tillbaka numera är omöjligt, minsta lilla får hela kroppen att vilja skrika av smärta och sorg.

Och jag saknar Dig. Jag var på väg att berätta om lilleman redan samma dag som jag fick reda på det, jag ville att du skulle veta. Du känner mig så väl, jag ville dela det med dig. Men du ville inte veta av mig och jag fick respektera det. Du var min bästa, bästa vän och jag vet inte hur jag ska hitta någon som dig igen. Även om vi båda gått vidare saknar jag våra samtal för jag har inte kunnat prata med någon som med dig. Och så många skratt vi har delat, Track ID var visst inget för mig =)

Dags att ta ut hästen en sväng, är hemma i Karlskrona på långbesök och trots att allt går emot mig känns det nästan okej. Tur att jag har världens bästa kompisar som får mig att skratta så jag ligger dubbelvikt =) Och tur att Karlskrona satte TAIF-jävlarna på plats igår, riktigt fin hockeymatch! Trots domarpacket(mutade?) blev det 2-1 ;)

Saknar! :D Fy fan vad roligt vi har haft i vinter ute på vägarna :D Var även ute och körde på isen för några veckor sen, riktigt kass är jag ;)


(Ventilhattar ftw!)

Som rubriken, min bror e fan bäst. Han lyckas alltid komma med de mest klockrena kommentarer. Förraförra året, när jag övningskörde med exet lyckades jag "toucha" sidospegeln på hans Saab 9000, då var han framme snabbt - "Saabotage" :D

När jag skrev en blogg om att döma folk; "blablabkla... *klapprar vidare med trätofflorna o gällivarehänget*"

Nu nyss satt jag och kollade igenom bilder på facebook, då har kompisen lagt upp en bild jag har tagit på henne i polarens högerstyrda Supra.. Min brors kommentar?
" du har ratten på fel sida duuu... rice´n´sushi"

Och så nu.. La upp denna i samma kompis logg, en bil på henne i brorsans Volvokeps (LillaHjartat);


Kommentaren - "Ja, så här ser det ut när man är djupt motor-religiös och ber till bilgudarna i himmelen om ett nytt turboagg eller ett set med lättviktskolvar... XD"

Älskade bror, du är helt underbar! =) Håller tummarna för att han och hans lilla familj flyttar upp till mormors hus nu i år =) Då vill jag se hans enhjuling ute på vägarna igen =P

Wake up, look me in the eyes again,
I need to feel your hand upon my face.


Saknaden är fruktansvärd och jag vill bara skrika rakt ut. En evig smärta.
Imorgon har sex veckor gått och ändå känns det som att du väntar på mig hemma?
Jag stod med din hand i min när du lämnade oss men jag vill inte, kan inte acceptera.

Lilla, fina mormor. Jag älskar dig, alltid.

Det blev Grindhouse i lördags med Jocke. Death proof & Planet terror.
Undertecknad som inte sett dessa tidigare, trots att jag älskar Tarantino, satt med hakan i knät - förälskad! =)
Death proof kan mycket väl vara en av världens bästa bilfilmer, trots att det egentligen inte är en bilfilm.
Planet terror är lätt den bästa zombiefilm jag sett, nu vill jag bara se Zombies! Zombies! Zombies! med för den är nog den enda som kan väga över, tack vare Jessica Barton.



Death proof - Mary Elizabeth Winstead

2011 välkomnade jag med öppna armar efter en hård höst.

I augusti 2010 fick vi reda på att min brorson hade cancer, en elakartad tumörjävel på 1kg satt i hans kropp. Lilla busfröet, 3½ år gammal - vad finns det för rättvisa i det?
Han kämpade på, så gjorde även min bror och hans sambo. Jag är så stolt över er för ni har varit så starka!

Näst sista dagen i oktober var jag, min pappa och min bästa vän med om en olycka med hästen. Pappa bröt underarmen och krossade knäskålen, jag och kompisen fick bara några smällar, och att vi kom undan med bara det är oförklarligt - jag åkte med huvudet före in i ett träd och hon flög all världens väg. Sekunderna innan pappa svarade mig, efter "landningen" är de värsta i mitt liv. Vi har alla repat oss hyfsat även om jag känner av min axel och mitt knä fortfarande..

Pappa fick strax efter jul åka in och röntga armen. Resultatet var inte bra; skenan och skruvarna som var ditsatta hängde helt lösa och armen var fortfarande helt av - men nu låg benen vid sidan om varandra och skavde.
Operation skulle ske så snart som möjligt och det stod mellan Blekingesjukhuset och specialist i Linköping. Det blev Blekingesjukhuset tillslut och nu läker det som det ska efter operationen men han får inte på något sätt belasta armen på 6 månader. 6 månader! Detta är pga läkarstrul dessutom..

Och så, annandag jul åkte min älskade, älskade mormor in på sjukhuset.. Hjärtinfarkt. Jag besökte henne mycket de dagarna. Hon fick komma hem efter ungefär 1½ vecka och var "pigg".
Torsdagen den 13e januari var det dags för mig att flytta upp till Linköping och jag var hemma hos mormor för att säga hejdå, men hon var inte hemma. Ringde hennes mobil och en stund senare fick jag ett samtal från mamma. Hon var inne på akuten igen. Det var fruktansvärt att lämna Karlskrona när hon låg inne igen.
En vecka senare bad mamma mig komma hem, det var illa. Riktigt illa. Skulle egentligen åkt fredagen men struntade i alla måsten och lyckades komma med ett tåg som gick samma kväll. Halv tio torsdag kväll stod jag på sjukhuset i Karlskrona hos min mormor, mamma och morbror. Vi satt uppe hela tiden och vakade över henne, det var verkligen illa. Mamma somnade till mellan 05-06 och sov till halv åtta, min morbror somnade sittandes i en fåtölj lite innan kl 7. Lite efter 7 la jag mig på golvet i vårt rum. Fick en timmes sömn, sen var jag uppe resten av dagen, ja fram till halv 4 natten efter.. Hade lite pauser med kompisarna, vilket var välbehövt. Tack Ida, Sandra, Jocke, Jensa och Anders.. Ni är bäst som verkligen fanns där för mig..
Lördag kväll somnade hon äntligen in. Ja, äntligen. För det fanns inget att göra. I mitten av veckan hade läkarna berättat att det tyvärr inte fanns något att göra. Hennes kropp höll på att stänga av. Och hon led något fruktansvärt. Så äntligen, hon slapp ifrån kampen och smärtorna, hon fick sova.

3 veckor hade gått igår. Jag har fortfarande inte insett att hon är borta, trots att jag stod med hennes hand i min när hon lämnade oss. Min mormor har varit en av mina största förebilder. Var skoldag mellan 1:an och 6:an tillbringade jag hos henne. Hon var en av världens snällaste, finaste människor jag någonsin skådat. Har aldrig sett någon bry sig så mycket om andras välbefinnande, in i det sista. Och hon var sig själv fram tills minuten innan hon somnade. Hon visste att vi var där, hon visste hur mycket vi älskar henne..

Vila i frid älskade mormor. <3 Saknaden är fruktansvärd och allt är bara fel.

I samma veva fick jag även veta att min morbrors sambo har lungcancer, långt gången sådan.

Så, 2011 kan dra åt helvete.
Flyttar till Norrköping om några månader och jag hoppas att allt blir lite bättre då, men just nu saknar jag Karlskrona något fruktansvärt. Jag vill vara hemma, jag vill vara hos min mamma och hjälpa henne igenom det här.

Alla ni Volvohatare får hata så mycket ni vill just nu. Men i mina ögon är Volvo 740 fan den bästa bil som finns. Så roligt som vi har haft ute på skogsvägarna och i diket de senaste veckorna så kan man inte annat än att älska dem ;) Jensa och Jocke har ställt bilarna på alla sätt som man inte borde kunna, senast i förrgår visade han sina skillz ;) Har väl ett par bilder som dyker upp snart :)

Linköping. 10 dagar kvar, sen flyttar jag! :D

Jag ska göra mitt bästa för att hålla mig ifrån tjafset som pågår här nu, men denna fick iaf mig att skratta mitt i allt elände;

"Tranåsare sprängde sig själv av misstag"

Från Flashback, i en tråd om hur media kommer att försöka bortförklara detta :D