75 dagar - det är en lång tid det... Två månader och 14 dagar.

Jaha, veckorna går, månaderna lika så. Nu har jag varit "strandsatt" i Fränsta i nästan två månader. Inte för att jag lider jättemycket, men när man är van att somna tillsammans med sin underbara pojkvän är det svårt att vänja om sig till att somna ensam i en läskigt smal 80-säng.

Men för tillfället är jag lycklig, även om Björnta är frånvarande i mitt liv. Han finns ju i cyberspace och ett sms bort (för det mesta).

Tänkte dela med mig av en otroligt trevlig liten pjäs som jag gärna skulle lägga vantarna på!


Söt liten sak...


Denna charmiga grej är en Ford F150 XLT Lariat från 1989 - och gud vad jag vill ha den! Fast den är inte ett dugg praktisk... Dyr i skatt, dyra jättelika 33-tums däck, och inte drar den lika lite soppa som en modern miljöbil heller...

Idag har jag ringt Tidningen Ångermanland och frågat om praktik, det lät inte helt omöjligt så jag hyser ett svagt hopp. Tur att jag var ute i god tid, kan jag ju säga... Känns som att det mångdubblar mina chanser att faktiskt få praktik där. Jag vill verkligen ha min praktik där, chans till sommarjobb och hela fyra veckor tillsammans med Björnta! Sedan är det bara en vecka i skolan och sedan är det påsklov...

Fast just nu har jag siktet inställt på höstlovet v. 44, det känns lite mer aktuellt att se fram emot det!

Nu i veckan har vi haft redaktionsövning på skolan, det innebär att jag var tvungen att vara där trots förkylning, feber, hosta, nysningar, snorande näsa, ont i halsen och huvudvärk.

Vi är bara sex stycken i klassen så när en är borta och en av de andra inte gör något - då blir det tufft! Lyckligtvis är man chef över sin egen tid när vi har redaktionsövning, så jag har gått och lagt mig och sovit en stund nån gång ibland.

Fast det är ganska kul med såna här grejer. I måndags var jag på en fiskevårdskonferens, som kanske inte var så jäkla rolig, men i onsdag så gick jag på skivsläpp med Corroded. Det är ett metal/hårdrocksband från Ånge, dom är faktiskt riktigt bra!

Man får göra en hel del tack vare den här utbildningen... I september var vi på fotbollsmatch när GIF spelade mot Falkenbergs FF, och då såg min kamera ut så här:


En halvmeter kamera?


Den var riktigt tung! Den vägde ungefär lika mycket som en sexmånaders baby och var väl ungefär lika lång också...

Mat här på bygget är ingen direkt höjdare. Nån gång ibland får dom till det där undantaget som bekräftar regeln, men det är då inte ofta. Hur många under 60 år gillar stekt strömming och köttkorv? Inte många om man ska kolla på den här skolan i alla fall...


Blomkålsgröt. Urk.


En av de allra mest misslyckade rätterna är så kallad "blomkålsgröt", en soppa som i konsistensen mer påminner om löskokt gröt. Den smakar absolut ingenting, har ingen som helst färg, men däremot luktar den som en gammal gymnastikpåse. Och den har inget annat som lockar en att äta heller. Det gjorde dessutom bara saken värre när de strödde ner lite rökt skinka i "soppan" också, det blev riktigt äckligt för det var bara de hårda kanterna på skinkan som jag fick!

Forden står hemma i Långsele och ser ledsen ut, fullt med frost över rutorna och bakluckan när jag for till Fränsta igår. Hon har inte rullat på två veckor nu, den gamla damen.

Headdersen läcker och rosten kryper under lacken, och det enda min hund får cruisa i är GM. Fast den lilla svikaren verkar inte klaga på att åka Pontiac och göra nos-prints på rutorna.

Farsan har inte tömt garaget så det verkar som att åtminstone min jänkebil får stå ute i vinter. Och frågan är vart allt ska få plats! Det kommer hem en husvagn från Sveg, plus att familjens fem bilar ska få plats i ett halvfullt dubbelgarage plus på en gårdsplan med plats för fyra bilar.

Bromsarna på Nemi krånglar, fick knycka loss dom i fredags när jag skulle åka hem. Måste se till att någon tittar över dom innan det blir riktigt illa. Endera det eller så får jag införskaffa mig en lång förlängare och en liten slägga så jag kan knacka lös dom. Det börjar ju gå mot vinter och de verktygen åkte jag ju runt med hela förra vintern.

Blev utan pojkvän i helgen också, hans jobb ringde och ville sätta in han extra. Han for och jobbade, jag for hem. Nu får han jobba hela den här veckan också, tur för honom. Och tur för mig också, för nu kanske han blir lite mer av en människa än ett rastlöshetsmonster.

Och nu är det dags att äta skolmat igen. Alldeles för mycket slemmiga grönsaker och alldeles för lite kött. Jag fruktar för min viktnedgång, jag har kämpat väldigt länge och väldigt hårt för att gå upp till vikten jag har idag - men jag har redan börjat gå ner. Förbannat.

Man kan ju börja fundera... Min Fiona brukar ligga på 1,3 l/mil vid blandad körning, när jag tankade igår och räknade ut bränsleförbrukningen hade hon bara dragit 1,14 l/mil.

Det var i och för sig långkörning med gaspedalen fast förankrad på 100 knutar på väg ner till Fränsta i söndags, men efter det har det blivit en hel del småkörning (eller dumkörning som miljöpellar kallar det), vem fan orkar gå till Ica när man kan åka jänkebil?

Så Fiona har fått gå lite fram och tillbaka i den långa men lilla byn Fränsta vid Torpsjöns strand. Vilket i sin tur betyder halvkall, mycket start och stopp. Det i min lilla värld brukar betyda att bränsleförbrukningen ökar. Men, jag klagar inte direkt.

I morgon ska vi till Sundsvall för att besöka valstugor på samhällskunskapen, dit ska jag och en av killarna i klassen åka Ford. Kommer att få parkera nere i hamnen för att få tag i en parkering generös nog för att tillåta en stel gammal Fiona att ta sig in på rutan.

På tal om parkering så har dom små parkeringar här i Fränsta, tror att rutorna är beräknade för Volvo 340 och Hyundai Atos... Parkerade på Ica och hade bakdäcken på linjen trots att jag hade min tjusiga kromkofångare 1 dm från betongväggen. Igår när jag var på Ica igen orkade jag inte gå över hela parkeringen så jag fick tag i en parkering invid entrén, och det märks att jag vet var jag har mina hörn för jag stod 5 cm från träräcket. Några cm till så hade jag tryckt ner räcket och bilen hade hamnat på trottoaren 1 meter längre ner.

Kanske ingen höjdare...

Men även fast jag stod så långt fram så stack (vad som kändes som) halva bilen utanför rutan. Fiona är ändå bara lite styvt 5 meter lång. Hon är ju ingen jättelik Cadillac med conniekit!

Klockan tolv ska jag till Erikshjälpen och handla en gryta. Och dit tänkte jag faktiskt GÅ, om det finns någon cykelburen miljökämpe här... Det tvivlar jag lite på eftersom det är en bilsajt...

Ja, de senaste dagarna har varit jobbiga. Det är tufft att vänta, och fundera. Hur ska jag göra som? Ska jag låta bli eller ska jag satsa stort?

Det är ju frågan det... Men nu är det bestämt. Har läst på en massa, funderat, funderat lite till, och till slut var det ju oundvikligt. Men i morgon kommer äntligen min efterlängtade lilla tillökning - i form av ett nytt objektiv till kameran. Blev en söt 70-300 mm, nu är det bara frågan var den lilla ska få plats för i kameraväskan är det trångt.

Ja, skolan är nu inne på sin andra vecka och läxorna betas av en efter en. Nu har vi fått vår tredje och fjärde uppgift i foto.

Läxa tre är att vi alltid ska bära med oss kameran, och läxa fyra är att vi ska ta fem bilder som på ett så varierande sätt som möjligt avbildar rörelse. Jag funderar minst sagt på vad jag ska fota och hur.

Har ett par uppslag, ett ska min Björnta få hjälpa mig att förverkliga. Jag tänker nämligen fota en bil i rörelse med lång slutartid så att jag får oskärpa i fälgar och bakgrund samtidigt som jag tänker försöka hänga med i rörelsen med kameran. Tack gode gud att jag har stativ, kan jag ju säga...

En annan sak jag gärna vill fota är någon form av fryst rörelse där man ser, till exempel lera skvätta upp bakom en cross eller jeep som gräver sig fram i ett surdike.

Nu ska jag bara komma på tre andra saker, och de här fem bilderna ska vi försöka ha färdiga till nästa vecka. Tro hur Tomas hade tänkt då...

Det betyder att jag måste försöka ta några bilder nu i veckan här i Fränsta så jag har lite att välja bland, vill ju inte komma med klassens fem sämsta bilder.

Jag ska försöka återskapa en bild jag tog i tvåan på gymnasiet, då fotade jag vatten som strömmade genom en gammal dammlucka.



Den här bilden ska jag försöka återskapa!


Anledningen till att vi ska ha de här bilderna är för att vi ska börja känna på PhotoShop, och det ska bli kul! :)

Bor ju sedan i måndags på Ålsta Folkhögskola i en stuga tillsammans med fyra andra tjejer, so far so good. Jag har bara ett rejält problem. Sängen.

Madrassen är lagom hård och sängen är jätteskön att ligga i, men den är ju så vansinnigt smal så jag har hållit på att ramla ner på golvet några gånger varje natt och nån gång då och då på dagen också.

Jag är ju van vid en 120 cm säng, så när man helt plötsligt berövar mig på nästan en halvmeter säng så är ju resultatet inte oväntat. Första natten höll jag på att skalla sängbordet. Jippi...

I natt låg jag stilla efter att jag höll på att ramla ur sängen när jag skulle lägga ifrån mig mobilen. Fast då låg jag istället så förbannat stilla att jag knappt tog mig ur sängen i morse, för då hade varenda led stelnat eftersom jag låg lika stilla som ett stearinljus i en byrålåda. Det var smärtsamt att ta sig till frukosten kan jag säga...

Har provat min nygamla cykel också, för igår var det äntligen uppehåll så man inte behövde dykarutrustning för att ta sig utan för dörren. Den funkade klockrent kan man säga! Fast cykelkorgen ramlade av styret så den lilla detaljen ska min chefsmekaniker få titta på när han kommer hit om nån helg.

Och jag köpte mig en 2 liters dunk med saft igår och tjejerna i stugan undrade om jag verkligen skulle hinna dricka upp den innan läsåret var slut. Hmpf.

Om det står på dunken/flaskan att man ska få ut... säg 7 liter färdigblandad saft så får jag ut max 4 liter. Fattar inte vad det är för blask-blandare som räknat ut det där.

Ålsta Folkhögskola, mitt hem de närmaste åtta månaderna. Eller nåt sånt....

Jag och min underbara Björnta åkte hemifrån vid tio och strax efter tolv landade vi på gårdsplanen på Ålsta. I en liten trevlig by som heter Fränsta. Vi har redan konstaterat att de hade väldigt god pizza och kebab på pizzeria Vagabondo.

Har redan satt min egen prägel på rummet, bytt gardiner, lagt ut en trasmatta och bäddat sängen - så nu har jag några saker jag måste komma ihåg att ta med mig!

1. Foton
2. Några andra prydnadssaker
3. En bredare säng (det är bara en 80 cm säng, så jag kommer hamna på golvet inatt!!!)

Sen måste jag försöka smuggla in Frazze också så det blir lite liv här i tjejhuset. Men nu ska jag på upprop så bye bye!

Blev väckt fem minuter innan min snoozetid gått ut. Morr. Min mamma hade glömt grejer hemma och behövde hjälp på jobbet, så det var bara att göra en macka, rasta hunden och kasta sig i bilen.

Kastade mig i den tankade av de två - men blev tveksam till att ta Forden. Kändes som att bromsarna inte tog ordentligt, och efter att jag tappade bromsarna i fjol är jag väldigt uppmärksam på hur bromsarna tar som.

Så Fiona fick rulla in i sin spilta igen och trofasta lilla Nemi fick göra tjänst. Hunden tänkte däremot åka Ford och satt tjurigt kvar vid kofångaren på den, ända tills jag öppnade dörren på Nemi och frågade om han skulle följa med eller inte.

Åkte upp till Hammarstrand och hjälpte mamma sätta upp gardiner och pyssla i klassrummet, fick en dubbel kopp choklad ur kaffeautomaten och åt upp min medhavda macka.

Så småningom åkte jag mot hemtamare trakter, svängde in hemma för att äta lunch och rasta hunden. Vi gick en skogspromenad och han sprang som vanligt upp på farstubron och skällde på dörren för att bli insläppt. Släppte in han och gick ner till postlådan - och en sak kan jag säga - min hund måste ha alzheimers!

När jag kom tillbaka från postlådan, då hade jag väl varit ifrån honom i kanske tre minuter, så möttes jag av en glädjetjutande hund som studsade runt mig på samma sätt som när han fått vara ensam ett par timmar. Så diagnosen är enkel...

Igår åkte jag och Björnta till Sundsvall (Birsta) med Fiona. Hon gick som en dröm! Tempen låg perfekt på 75-80 grader trots ca 30 graders värme utanför.

Däremot fick fjädertornen eller vad det nu var som gnisslade för sig att gnissla än värre än vanligt så när vi var inne på Biltema köpte jag nån slags spraysmörja för att förhoppningsvis få tyst på oljudet!

Och det var ju tur att vi tog Forden, bagaget (som rymmer ungefär fem banankartonger och ett reservdäck) var fullproppat. Det var tidigare nämnda reservdäck, garagedomkraft, backen med allt som är bra att ha, ett hopfällbart bord med pallar, ett solparasoll, pantflaskor, fem tändspolar och dessutom en verktygslåda! Och då har jag inte räknat upp det vi köpte som också fick åka i bagaget. Det var allt ifrån en brevlåda till datorväskor, bagagerumsmatta och sortimentskåp.

Men allt vi köpte plus Björntas illaluktande aircaststövel fick plats. Och tur var det, för den där saken luktade så illa att det kom ett grönt moln av stank när jag öppnade bagaget för att ta fram oljesprayen.

Gjorde två trevliga upptäckter igår också. Ett: Handlarn-butiken i Viksjö hade min favoritfestis så jag köpte två för dom finns inte att få tag på i Sollefteå. Två: Forden drog 0,99 liter per mil igår, det var inte alls illa. Det är ju faktiskt mindre än vad många 240 drar! :P

Idag tänkte jag "jävlar anamma, nu ska jag se till att sy den där vetevärmaren jag har projekterat på i typ åtta månader!".

Sagt och gjort, letade fram lakanet som jag använt till innerkuddarna, klippte till en lagom bit, sydde och grejade. Fyllde med vete och sedan var det dags för fodralet, eller örngottet som man också kan kalla det. Blev inget flanelltyg med nallebjörnar i pyjamas här inte!

Oh nej!

Limegrönt tyg med vita prickar, i en opraktisk blandning av linne och bomull. Men det blev ju snyggt ;)



Min egen vetevärmare! :)


Kom också på att jag inte laddat upp en bild på knähunden Simba som jag tog i början av juli. Är ju så äckligt nöjd med bilden att jag måste få dela med mig, för han ser ju för en gångs skull inte ut som att han precis blivit lobotomerad!



Simba-bebisen


Kom också på att jag måste ladda upp nyaste bilden på Fiona! Fast hon är mycket blankare nu än när jag tog bilden, för nu är älsklings-Björnta polerat henne. Jag skötte bara eftertorkandet, och det gick väl sådär. Fläckigt resultat kan man ju kalla det...



Forden på Björksjövägen

...och flyttpackningen pågår för fullt!

Nästa måndag bär det av till Fränsta, en ort sex mil väster om Sundsvall. Då ska man plugga för att bli journalist. Hoppas bara jag kan få ett jobb inte alltför långt hemifrån när jag kommer tillbaka. Fast jobb kan jag ju glömma, men ett vikariat skulle inte sitta fel.

Just nu står tre banankartonger och två väskor och väntar på att få flytta till sitt nya hem. Så jag kan inte komma in i min garderob, för det är staplat upp över handtagen på den.

Och i morgon åker vi förhoppningsvis till Birsta så man kan köpa lite förnödenheter. Som en dataväska till exempel! Tänker inte kånka runt på min brors laptop i en konsumkasse och slå sönder den. Nej då, jag har bättre saker att göra för mina pengar än att köpa en ny dator till han.

Min bil har en förmåga att vara ganska tjurig när den stått några dagar, och speciellt om det regnat. Idag har det hällregnat. Men jag lyckades få igång Prinsessan Fiona Ford, helt utan hjälp! :)

Kanske till viss del tack vare att min älskade pojkvän fixat snabbtomgångsgrejen nu så hon går upp i varv när man drar ut choken. Very nice!

Stolthet nummer 2 är att jag lyckades backa ner klumpedumpen från vår gårdsplan också - det finns tre sätt det kan gå på. Rätt sätt (alltså att man tar sig ner från gården), eller att man hamnar i garageväggen - eller drygt en meter nedanför vägen.

Logiskt sett kom jag fram till att det inte är någon större fara, min far backar ju upp där med en grusbil med släp - då borde ju lilla Fiona med sin bredd på 1.90 få plats på vägen. Dessutom lyckas jag ju backa ner där med Nemi, som ändå är kort och som att försöka backa en geléorm.

Väldigt stolt över mina två små segrar ringde jag till Björnta och bubblade lyckligt i luren.

Nu är jag ännu stoltare över mig själv, fast den här gången gäller det mina sykunskaper. I fredags började jag sy en pencilkjol av ett tyg jag fick av min svärmor, nu är det söndag och jag är snart klar med kjolen! Ska bara fålla, sy in, sy hällor och fästa dem, sy fast en hyska så det går att stänga den - sen är den klar :)



Ett litet smakprov på hur pencilkjolen kommer bli!

Sedan flyttar jag. Beroende på vilken väg man tar så är det mellan 14 och 18 mil dit. Känns som att jag kommer att köra "stora vägen". Alltså E4 och E14.

Till Sundsvall hittar jag ju, två olika vägar dessutom, sedan ska jag hålla höger mot Torpshammar. Så svårt kan det ju inte vara.

Mitt stora bekymmer är ju vem som ska hjälpa mig att bära alla kartonger och sånt. Om händerna är krya är det ju inget större problem, men om inte så blir det problem. Bad ju Björnta om hjälp direkt när jag bestämt mig för att flytta, men nu går ju han med ett brutet metatarsalben. Inte så lätt att bära mina kartonger när han har fullt upp med att släpa runt på sig själv...

Har fått antagningsbesked från högskoleverket eller vad det heter också, jag är reserv på alla utbildningar jag sökt förutom en som jag är struken från för att jag inte skickade in arbetsprover. Men för att fatta vad de ville ha för arbetsprover var man ju tvungen att vara utbildad fotograf med 10 års erfarenhet. Så det struntade jag i.

Jag står på 113e reservplats till journalistlinjen i Sundsvall. Wow, vad är oddsen för att 113 pers hoppar av?

Och tre år i Sundsvall känns som ett mellanting mellan fängelsestraff och intagning på mentalsjukhus, så det får räcka med 277 dagar på Ålsta.