Det vi alla väntat på har äntligen hänt. Ja, jag tror det är länge sedan det varit så magnifikt segt denna väntan på värme och väder för sommardäcksprydd blank bil.

Våren inleddes kärvt för min kära kamrat Rover Eight Twenty Turbo Vitesse Coupe. Batteriet behövde laddas och slarvig som jag var så tappade jag den ena korken till batterivattenpåfyllningen ner i något skrymsle där det fortfarande ligger och hånflinar åt mig. Hålet täcktes med improvisation och premiärtur togs. Och denna fantastiska längtan som äntligen tagit slut. Och då tog det slut. Batteriet visade sig vara kasst. Trots omladdning så var det dött så nytt batteri inhandlades. En tråkig kostnad då det hade räckt till ca 10 flaskor ganska bra Amarone men nu fick läggas på bly, plast och destillerat vatten.

Med nytt batteri blixtrade jag ut i min omgivning. Den första känslan är hur otroligt snabb denna vagn faktiskt är. Jämfört med min Honda Accord 2.4 med 190vtec hästar är detta en fullständig dräpare. Hela registret är fyllt av explosiv kraft även om den mattas något efter 5500rpm. Jag vet att jag reagerar på samma sätt varje vår. Första "gasen i botten"-testet slutar alltid med att man inte bara förundras utan även inges respekt och till och med blir lite rädd. För vagnen som glider så prickfritt och härligt fram i 130-160km/h blir svårkontrollerad och argsint när allt släpps löst. Chassiet är helt enkelt inte tänkt att hantera detta, och det märks. Här ska man sitta med vaxade mustascher, tweedkavaj och ratthandskar, njutandes av resan. Beslutet kändes därför moget. Beslutet att manuellt sänka turbotrycket från ca 12.5psi till 11.5. Ja, det blri stor skillnad, men jag tror det är klokt för både bensinräkning, däck och växellåda. Så framför mig ligger nu en fantastisk tid i sällskap av läder och valnöt.

Men säg den lycka som varar. Min vattenpump som snyftade lite under förra säsongen har brustit ut i gråt. Ett klassiskt T-serieproblem, men enkelt att ordna då pumpen är isärtagbar på plats. Hela operationen bör gå på under en timme så länge alla skruvar som håller den på plats håller och inte går av vilket nu är min stora skräck. Ny pump ska beställas från England, ca 350-400kr inklusive frakt och därefter ska de adliga händerna tyvärr skitas ner något. För första gången på åtskilliga år.

Jag lutar mig tillbaka, dels i chock men även smått kallsvettig av detta stora besked. "Din bil har tagit sig in på märkestoppen." Wow, det betyder att jag får beställa garagetdekaler tydligen? Kanske kan jag få köpa även en T-shirt med någon cool raggarlogga på för dyra pengar som dyker ner i fickan på tvivelaktiga figurer?

Nej, detta måste firas. Kanske borde man skramla ihop lite deg och åka och inhandla en sexpack Norrlands och en påse cashew. Det är ju trots allt tisdag vilket betyder House på TV!

Snart ruttnar jag ihop totalt. Forumet fylls av trådar just nu som bara om något bevisar nittiotalisternas blixtlimsbestrukna fingrar och deras kärlek till tangentbordet.

"Min bil är krockad, kommer de lösa in den eller laga den? Jag lämnade in den men vad tror ni?"

"Jag krockade med Sven, han kom från höger men jag bromsade och nu är plåten bucklig men jag och han har ringt försäkringsbolaget. Vem tror ni får betala?"

"Vilken färg har min sidoruta? Jag ska ringa till glasmästaren och ge koden men jag frågar på gorg först."

"Jag har inget vettigt att skriva men jag skriver ändå, vad tycker ni om det?"

Men men, kanske hellre det än korttänkta illa formulerade påhopp i syfte att förminska motparten... Antar jag?

Vart är det på väg, samhället? Vi tenderar att bli mer och mer primala i vårt beteende gentemot andra. Nej det är inget nytt fenomen men jag tycker det börjar överta trådarna även här på garaget, hur folk blir bemötta. Eller snarare hur illa folk blir bemötta.

I de allra flesta trådar dyker det oftare och oftare upp inlägg som är hotfulla, onödiga eller bara otrevliga. Varför? Varför hålla en sådan otroligt otrevlig nivå på inläggen att det luktar ärekränkning och förtal? Ja, det är klart att man blir irriterad ibland och att en ordväxling kan leda till mer eller mindre lyckade formuleringar gentemot någon annan, men det jag ser oftare nu är de initiala påhoppen. Pang! Direkt i första svaret för trådskaparen ett personligt påhopp, och när det första påhoppet kommit kommer det alltid fler i kölvattnet. Det är trist.

Lyxbilsfiaskot – miljonbilarna minst pålitliga

Av 200 000 undersökta bilar hamnar lyxbilar från Audi och BMW överst på listan över de sämsta bilarna, som i sin tur domineras av Mercedes. Mest pålitlig var i stället Mitsubishi Lancer, som kostar en bråkdel av undersökningens sämsta modell, Audi RS6.

Efter femton år, 450 olika bilmodeller och 200 000 undersökta bilar kan Warranty Direct presentera sitt Reliability Index med de begagnatbilar som orsakat sina ägare mest huvudbry och verkstadsbesök. Mätningarna har gjorts sedan 1997 och ett och halvt decennium kan man nu presentera vilka bilar som är både mest och minst pålitliga.

För de tyska lyxbilsmärkena blir det en pinsam läsning. Listan toppas av Audi RS6 som byggdes mellan 2002 och 2011, hack i häl ligger BMW M5 mellan 2004 och 2011. Mest förekommande bland de tio bottennoteringar står tyska Mercedes för. På tredje, fjärde och femte plats kommer modellerna SL, Viano och coupé-versionen av flaggskeppet S-klass, CL. Av alla bilar på bottenlistan är det bara Citroën XM som inte tillhör något av prestigemärkena.

De sämsta bilarna i fallande ordning:
1 Audi RS6 (2002-2011) 1 282 poäng
2 BMW M5 (2004-2011) 717 poäng
3 Mercedes SL (2002-) 555 poäng
4 Mercedes V-klass (1996-2004) 547 poäng
5 Mercedes CL (2000-2007) 512 poäng
6 Audi A6 Allroad (2000-2005) 502 poäng
7 Bentley Continental GT (2003-) 490 poäng
8 Porsche 911 (996) (2001-2006) 442 poäng
9 Range Rover (2002-2012) 440 poäng
10 Citroën XM (1994-2000) 438 poäng
Källa: Warranty Direct

Bilarna har rankats efter ålder, hur ofta bilarna hamnar på verkstaden, hur mycket det kostar att reparera dem, samt hur långt bilarna har gått. Ju högre poäng, desto dyrare och vanligare är det att bilen är inne på verkstad. Porsche 911 hamnar dock på listan för att den kostar förhållandevis mycket att reparera, även om reparationstillfällena är färre än genomsnittet.

Längst upp bland de mest pålitliga bilarna som undersökts mellan åren 1997 och 2012 återfinns Mitsubishi Lancer, Vauxhall Agila – som i Sverige heter Opel Agila – och Suzuki Alto. Bilarna är inte av typen som brukar köras särskilt hårt och byggs med billigare material för att hålla priset nere. Ändå klarar de sig i Reliability Index i en allt högre utsträckning än de mycket dyrare premiumbilarna.

De bästa bilarna i fallande ordning:
1 Mitsubishi Lancer (2005-2008) 6 poäng
2 Vauxhall Agila (2000-2008) 8 poäng
3 Suzuki Alto (1997-2006) 9 poäng
4 Toyota Aygo (2005-) 10 poäng
5= Honda HR-V (1998-2006) 16 poäng
5= Volvo S40 (1996-2004) 16 poäng
7 Mazda MX-5 (2005-) 19 poäng
8= Mercedes E-klass (2006-) 20 poäng
8= Toyota Yaris (1999-2003) 20 poäng
10 Honda Jazz (2001-2008) 21 poäng

Källa: Bytbil.com
Det enda som stör mig är att Mercedes E-klass, Volvo S40 och Opel finns med på "bra-listan".

Bilar, dessa fantastiska apparater som många av oss lär oss att älska redan som små. Vissa lär sig till och med bemästra dem. Det är ljuvligt att se en magnifik vagn slingra sig fram på en bana få förunnat att pressa den på. Det kräver verkligen sin man.

Samma sak med det svenska språket. Vissa lär sig att älska det svenska språket och vissa lär sig till och med att bemästra det. Det sorgliga är då att sitta på parkett och lida av taffliga försök att verka förmer. Försök som lyckas i många fall då det vänder sig till tredje man som inte funnit intresset för det svenska språket redan som barn, och därför inte alls haft varken intresse eller ambition att bemästra det. Parallellen till motorvärlden kan vara en vagn med alldeles för stor motor. Det går utav bara helvete så länge inte vägen svänger, men med lite teknik kan man lära sig att gasa hårt för att krypa i kurvorna för att inte riskera dikeskörningar.

Språket fungerar precis på samma sätt. En del skriver få ord och lyckas förmedla precis det som de vill förmedla. Budskapet som levereras är glasklart och vasst som en laserslipad skalpell med en lätt blåton i bladets egg. Andra lever i villfarelsen att de kan maskera språket, likt föraren med den stora motorn. De staplar ord på ord på ord, tills de endast bildar en röra av versaler och gemener som inte alls korrelerar tillsammans. Det blir då det som vi i huvudstaden kallar jidder.

Blablablablabla

Vad är det med dagens ungdom? Stressen. Nej jag menar inte alla som klagar på att folk ligger i mitten på trefiliga motorvägen i lagstadgad hastighet, de som saktar in vid 70skylten, de som stannar vid stopplikt.

Nej jag pratar om bilbyggarna. De som ska ha omöjliga ovanliga stift. Imorrn. Men vad fan..!? Eller nån annan del. Nu. NU!!!

Jag köpte min Austin... nej jag köpte 5 stora lådor med Austindelar 2004. Jag är inte klar än. Kom igen. Det tar tid. Okej, idag köpte jag en nyckelring på ebay, vilket ju måste vara någonslags tecken på att jag närmar mig, men jag har inte så bråttom. Det är ju kul det här, jag pratar om resan.

Farsan köpte sin Austin 1973. Den blev klar i fredags. Ja, haha, det är sant. Då rullade den igenom besiktningen. Gubben är gammal nu, men nu är den klar. Sånt är kul. Whisky och öl i garaget, snacka skit och slippa X-kromosomer en stund. Där har ni det grabbar, resan.

Jag beställde ett fördelarlock på Mekonomen i måndags. Ja alltså i måndags i förra veckan. Det skulle komma på tisdagen. Tydligen blev det en sjuhelevets resa även för det, för efter 3 besök så fick jag ett sms idag. Nu hade det tydligen kommit. Nåja, det är faktiskt inte så bråttom med det heller. Chilla skulle kidsen säga.

Nåja, semestern har nyss börjat och jag har hittat en bra butik som styckar fin ryggbiff. Tillsammans med lite gott rött så är det helt okej att sitta i solnedgången och vänta på stiften, de kan man montera... senare.

Bilägarna har delat upp sig i läger. Så har det alltid varit och jag undrar om det inte alltid kommer vara så. Familjerna i vårt rike har en tradition av att hålla sig till samma märke, det egna märket är såklart bäst. Bättre än andra. Det håller, är bättre och är oftast även billigare att äga.

Vi har t ex familjen Ford som är inne på sin tredje Focus. Pappa var lite vågad och bytte ut sin andra vita i rad mot en röd.

-Jo men Ford är bra bilar. Min far hade en Taunus när jag var liten och den har jag många minnen ifrån.

Det går att rada upp många familjer, hur de fungerar och hur de väljer och sedan försvarar sitt bilmärke.

Jag har gjort mitt val och jag berättar gärna för folk vilka bilar jag äger och tycker är bra. Jag är i och för sig först i familjen med både Honda och Rover men jag har påverkat min släkt att handla av båda märkena. Mina argument har varit att Honda är pålitligare och håller bättre än de allra flesta andra bilar, något som bevisligen är sant. Mina Rover-bilar handlar mer om passionen för det udda och i vissa ögon vackra, en passion som jag tack och lov delar med andra. Att de sedan varit väldigt pålitliga och billiga i drift är kanske mer tur än skicklighet.

Men sedan har vi de som drar fram delar av undersökningar som blir rena och skära lögner, för att påverka oss andra. Fåtöljexperter som med Teknikens Värld eller Automotor und Sport i ryggen lägger fram fakta om hur vissa bilar felaktigt beskylls för att vara dyra att äga, laga och serva då de i själva verket är den perfekta kombinationen av fin teknik, uthållighet, precision och billigt ägande. Jag pratar såklart om tyskälskarna med BMW, Mercedes och Audi i spetsen. Fantastiska bilar ja, inget tvivel. Jag har själv sneglat på både BMW530d och 330d men jag har aldrig riktigt vågat ta steget eller göra den ekonomiska chansningen.

Igår berättade en vän hur han bytt skivor och belägg fram på sin BMW X3 och jag fick en betryggande känsla av att jag tänkt rätt då jag avstod. Jag ser nu att den unge BMW-älskaren i sista raden genast drar kortet "service" och envist viftar med det.

-Hallå där, din gamle stofil! utbrister han. En bil måste servas! Skivor och belägg är service!

Ja okej... Men ska det kosta 28.000kr att byta skivor och belägg på en fem år gammal bil undrar jag då?

Ja det är okej att det kostar 28.000kr att byta skivor och belägg fram om man har pappas plånbok under skinkan när man kör, men för oss som inte har det så är det tveksamt att det är värt en blåvit propeller.

Jag sitter här och småler då jag scrollar mellan trådarna. Nu är det vår, och ja herregud så tydligt det är, för nu fylls forumen med garagemekar som sysslar med klabb. Kalle Kanon ska måla sina framljus, Svenne Banan har målat sina bakljus. Varför, tänker jag? Jo för det är snyggt såklart. Jo till viss del håller jag med faktiskt, visst är mörkare bakljus snyggare. Eller helröda. På vissa bilar. Och vem har inte gjort det själv, satt toningsfilm på sina lampor, eller målat med toningsspray?

Oj, ser jag inte en ung man i bakre raden i lärosalen räcka upp handen?
-Jag har också målat mina bakljus...
-Det är okej min son, för det har vi alla. Även jag.

Prylen är den att det är lite garagemek som ser ganska sunkigt ut. Man vill att det ska bli snyggt men det ser ut som skit. Man har gått på Elmia, lekt med sig själv till Bilsport eller Wheels och tänker att så vill jag att min 850, 740 eller 9000 ska se ut. Men det funkar inte. Dessutom blir det ibland lite trafikfarligt. Tyvärr. Och då måste man göra som man ska. Nämligen köpa dyra saker, eller inte göra något alls. Ja det är jättetråkigt.

Oj, ser jag inte en ung dam i högra raden räcka upp handen?
-Men är det okej att sätta eltejp på kromlisterna då, så de blir svarta och tuffa?
-Ja det går bra, för det är inte trafikfarligt. Men det ser ut som kattskit ska du veta för alla som är äldre än 21.

Och här sitter jag, Messias, oskyldig och med rent mjöl i påsen?
Haha, skojar ni? Det var ju jag som just i dagarna kapade en gammal krängningshämmare och monterade med u-bultar på de befintliga krängningshämmarna. Vilket i sin tur ledde till att min Rover Eight Twenty Vitesse Coupe numera går som en dröm även i kurvorna och över ojämnheter.

-Men magistern..?
-Ja?
-Borde du inte köpt tjockare krängningshämmare då?

Jo det borde jag, och jag har letat i 2 år nu, så nu fick det räcka. Och äntligen är inte bara min vagn snygg, välutrustad, bekväm, snabb och ovanlig, den har dessutom plötsligt fått väldigt (!) bra väghållning!

ERGO: Fulmek är bra OM det:
*inte syns
*inte är trafikfarligt
*inte finns något alternativ.

Tack för ordet, lektionen är slut. Ta med anteckningsblocken så ses vi igen snart för en ny uttömmande lektion av ren och skär fakta.

Jag tror på kvalitet framför kvantitet. I allt. Överallt. Därför kör jag på Startas Akrylatbensin som man kan köpa på Jula tex. Den är dyrare ja. Men den är bättre. Häromdagen fick jag soppatorsk och begav mig till den lokala macken, en Volvo OKQ8 och fyllde på en dunk med 5 liter BF95.

Skillnaden är påtaglig direkt när man skruvar av locket. Akrylatbensinen är helt genomskinlig och luktar inte alls lika mycket "bensin" som BF95. Hur som helst så var detta ett nödögonblick och tanken fylldes med vanlig 95.

Dagen efter ska jag starta upp min best. På med huvudströmmen, pumpen, tändningen. Dra i startvajern. Min Austin har ingen choke, så man får hålla lite liv i den den första minuten, men det går bra. Speciellt som det är ganska varmt ute nu.

Bilen startar efter 2-.3 varv på startmotorn såklart, men går brutalt illa. Minnet sade mig att den gick lika orent förra gången jag körde vanlig 95, men att det rättade till sig efter några minuter. Jag tyckte emellertid inte att det blev mycket bättre så jag gav upp projektet och gick in för att dricka kaffe. Ofta om den fått stå en stund så har den minutens varmkörning gjort att allt lirar bättre lite senare. Ut igen efter kaffet och drar igång. Backar ut ur garaget och tar en sväng å gårdsplan. Nja, inte går den helt rent inte.

-Jävla skitsoppa. muttrar jag.

Den senaste veckan har jag mekat en del med min generator. Jag har byggt om den lite från tre kol till två. Ja, det är ett eget kapitel, men ändå. Huven är i alla fall avplockad och jag står där, drar lite i gasreglaget och den känns inte riktigt vigör. Lite på tre går den allt. Men vad skådar mitt norra öga? Har inte en av kablarna gängat ur sig ur fördelarlocket och hänger vid sidan av? Jo men visst är det så. Ojsan, hoppsan.

Vad konstigt det kan bli. Med kabeln på plats så går bilen rent igen. Bensinen var inte boven, bara mitt slappa öga och fördomsfulla tänkande.

Och då inser jag att dagens bensin nog är lite bättre än den 72 oktaniga soppa de hällde i tankarna på 30talet. Lite bättre.

Jag lever efter teorin noll-budget när det kommer till min Austin Seven. Det är såklart omöjligt, men jag fascineras av att lösa problem, tillverka saker och att återanvända gammalt skrot i ny tappning.

Jag har just kopplat in mina baklampor. Specialtillverkade såklart efter någon slags snitt av gamla lampor. Nya "gamla" lampor kostar några tusenlappar i värsta fall. Gamla "gamla" lampor kan kosta vad som helst men brukar behöva renoveras. Jag tillverkade egna. Det kostade kanske 50kr. Lamphållare köpte jag från Hong Kong, de kostade 10kr inklusive frakt. LED-lampor köpte jag från Hong Kong. Kostade ca 20kr. Det är den typen lampa med två poler, BAY15D, en motsvarande 5w och en motsvarande 15w. Varför LED? Jo, min bil saknar generator och jag vill inte att batteriet ska ödsla för mycket på oväsentligheter som lampor.

Hur har jag kopplat då? Bromljuset är byglat med blinkersen, men mellan kontakterna sitter en diod. Annars skulle båda lamporna blinka samtidigt oavsett hur man blinkar. Som det är nu lyser halvljuset, bromsljuset när man bromsar, bromsljuset blinkar när man blinkar. Om man bromsar och blinkar samtidigt så syns blinkersen ändå, bromsljuset på den lampan blinkar så att säga, lite som på en gammal jänkare.

Ja, lite avgasrör låg det i skrotlådan.


En bricka och en punkt eller två med svetsen.


Öl är gott.




Ja, de sitter på plats nu och lyser men det har jag ingen bild på ännu.


En skitbild tagen just nu. Det ser ut att lysa mer intensivt än vad det gör.


Sedan har min bil en fantastiskt fin insugstratt. Polerad och grann sitter den där. Men mitt gamla filter dolde den tyvärr, så jag kände att jag ville ha ett snyggare filter. Ja visst, det går att köpa. Det är inte ens så dyrt. Men jag gillar att lösa problemen själv som ni minns. Så ut på ebay, klicka hem universal skumluftfilter för 25kr. Vad för ram ska man ha. Ja vi får se vad som finns i lådorna.

Tratt.


Dolmiosås. Funkar när man har lite bråttom.


Hålsåg.


Dolmiolock+hålsåg=sant


Gammalt högtalargaller. Clarion 422 hette den. Satt nog i dörrarna i min Passat tror jag. Har legat i skrotlådan i 20 år så det var dags att använda.


Lite klippa och knacka.


Universalfilter. 10x20cm 25kr


Ringen passade ju hyfsat med gallret.


På plats. Men bara löst, nu ska jag ordna någon klämma som håller det hela på plats. Eventuellt letar jag reda på något annat som ram och gör ett nytt galler så hela härligheten snäpper över kanterna på tratten. Vi får se.


Efter lite fundering beslutade jag att byta ramen. Nu snäpper den över kanterna på tratten vilket också innebär att jag nu kan såga bort den fula plattan med två hål som tratten sitter på.

Ja, jag har ju ingen projekttråd, och tänker heller inte starta en om min Austin, men eftersom trogna läsare återvänder till denna blogg så kan jag ge lite tips här.

Min Austin har såklart trim efter 50talets kunskaper kring hur dessa motorer presterade bäst. Min motor är byggd efter idéer av några av de större spelarna på scenen. Bill Williams, Jack French och Colin Chapman. Colin Chapman som för övrigt började med Austin Seven. Den har ett 4-1 avgasgrenrör, tillverkat på 50talet av trimfirman Dante. Jag såg att ett sånt såldes häromdan för 200 pund. Insuget är ett supalloy avsett för 26mm Zenith fallförgasare, eller med hjälp av vinkel en 1 1/8 SU. Insugsventilerna är 31mm mot 29 och portarna är putsade, inte förstorade dock då de redan är väl stora. Lyftarna är lättade och radiellt utjämnade för snabbare ventilöppning och stängning och även cylinderloppen är radiellt slipade så det inte blir så mycket tvär kant för gasen mellan ventil och kolv.

Min förgasare kommer ifrån en Austin A35. Den heter Zenith 26vme och det är en fallförgasare. Tyvärr är det fel förgasare. Jag trodde den tillhörde en A30 (803cc motor) men den tillhör den senare 948cc motorn. Halsringen är på denna 22mm (fast) och munstyckena är 0.85mm (main jet) och 0.57mm (compensating jet) vilket är på tok för stort för min motor.

Det visade sig under 50 talets rejsande i 750 Motor Club att optimalt för Zenith fallförgasare är 19mm halsring, ca 0.70 main jet och 0.65 comp. Munstycken är utbytbara, men mina munstycken sitter fast i den 60 år gamla förgasaren så hur gör man då? Jo, improviserar.

Munstyckena sitter i botten av flottörhuset men det går att komma in med en lödkolv. Sagt och gjort, efter att ha värmt flottörhuset försiktigt med en gasolbrännare så fyllde jag huvudmunstycket med lödtenn som jag sedan borrade ur till 0.7mm. Kompensationsmunstycket borrade jag upp till 0.65. Detta med hjälp av sådana små miniborrar som finns på Jula etc. Halsringen i VME-förgasaren är som sagt fast och går inte att byta. Jag tog då ett rör med yd 22mm och id 19mm och kapade av 3mm, fasade kanterna hjälpligt (en halsring kan vara väldigt parallell, tro inget annat) och därefter knackade jag in den nya ringen på plats. Eftersom det finns ett spridarkors precis under halsringen så kan den inte lossna och följa med ner i insuget. Mycket fiffigt.

Tillsammans med en lång fin insugstratt så går nu bilen mycket bättre. Jämnt och fint. Om nu bara idioten på ebay hade haft auktionen på supalloy-toppen öppen för alla så hade den snart prytt min motor. Men men, det dyker väl upp en ny snart. Det vore trevligt med 6.7:1 - 7.2:1 i komp. Då skulle det nog bli fart på monstret.

Idag är en lite tråkig dag. Jag har ägt min Rover Eight Twenty Vitesse Coupe i drygt två år nu, kört sådär 1500mil med den och den har aldrig fallerat eller ställt till med bekymmer. Förrän nu. För ett par dagar sedan började min koppling ta lite lägre än vanligt och jag började misstänka att det kommit in luft i kopplingscylindern. Så på rygg under bil, med lös nippel för att lufta så upptäcker jag att gummiskyddet är trasigt. Pedalen ligger såklart på golvet nu slak och lealös likt på en mycket gammal man. Illa. Så för första gången måste jag köpa en bildel pga att nånting gått sönder på en Rover. Nu ställs frågan. Ett renoveringskit för 100kr eller en ny kopplingscylinder för 3-400.

Med anledning av nattens tragiska olycka utanför Karlskoga där 4 personer förolyckades väljer jag att nypublicera detta blogginlägg som jag skrev förra året:

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Alla som är äldre har varit yngre. Jag är nog en av de äldre på Garaget.org tror jag när jag läser många inlägg. Det känns i alla fall så. Jag har passerat livets navpunkt om vi säger så och är inne på nerförsbacken.

Men jag har varit ung och dum. Båda bakom ratten och på andra ställen. Men jag har förändrats med tiden.

Mitt råd till dig som är äldre på Garaget.org är:

*Försök vara en bra förebild i trafiken för de yngre.


Mitt råd till dig som är yngre är:

*Var gärna ung! Var gärna ung och dum! Men riskera inte ditt eller någon annans liv!


Delta inte i organiserade Street race. Var rädda om er i sommar och ta det lugnt!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och som tillägg. Ännu är olyckan jag refererar till inte utredd. Hur det gått till vet ingen. Det jag vet är emellertid att med sommaren kommer utmaningarna. Unga män och kvinnor (för unga) i alldeles för starka bilar. Behåll kontrollen. Du är inte odödlig. Och du har en familj.

"Min Rover Eight Twenty Vitesse Coupe är en fantastisk vagn."

Har ni hört det förut? Jo men det är sant, den är det. Men den är ingen kurvtagare av rang. Den kränger ganska friskt och styrningen är inte så exakt som man kan önska. Samtidigt så är den 18 år, har gått 19000 mil.

I veckan tog jag beslutet att beställa hem Polyurethanbussningar till den främre krängningshämmaren, men det föreligger ett problem. Krängaren har en diameter av 21mm och bussningarna som finns är 25mm. Så jag tillverkade av ett rör med 21mm id och 25mm od två stycken halva hylsor som fästs i bussningen och sedan över krängaren. Eller snarare tvärtom, först över krängaren och sedan på med bussningen.

Hey presto! Min styrning är som pånyttfödd! Bilen går rakare än ett lok oavsett hastighet och den sväljer ojämnheter och spår i asfalten som aldrig förr. Jag tror PU-bussningarna hjälpte, men framförallt var nog mina gamla bussningar slut efter tid och mil.

Så mitt råd till dig: Köp nya bussningar och byt. Det är 10 minuters jobb och kostar 200-400kr.

Nu ska snart biffen läggas på grillen och bastun snart tändas. I kylen ligger ett par iskalla tyska kamrater så det vankas rekreation för gom och själ under kvällen.

God kväll på er allesammans!