Nu närmar sig begravningen för våran lilla ängel Tindra...
Försöker bestämma vilken låt som ska spelas. Det blir någon utav dessa:

Shirley Clamp - Jag fick låna en ängel
http://www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo

Celine Dion - A mothers prayer
http://www.youtube.com/watch?v=DRXA4qCz7ZM

Carola - Jag vill alltid älska
http://www.youtube.com/watch?v=bl4B169eGnc

Vi ska sjunga psalmen "Tryggare kan ingen vara" och vid "farvälet" vid kistan ska det spelas "Sov du lilla videung".

Lutar åt att det blir Carola iaf... låten är skriven för just oss som har förlorat barn i magen. Men alla låtarna letar sig långt in i hjärtat på mig och jag gråter så fort jag hör dom...


Hoppas länkarna funkar vill gärna höra vad ni tycker.

Kram

Nu när Volvon äntligen börjar bli klar och jag bokade besiktning, vad tror ni händer?
Jo, då går kylet sönder! :( Nu har ta mig fan allt som kan gå sönder gått sönder!
Vi har fått renovera motorn då en kolv var bränd, bytt bromsar runt om, bytt batteri, bytt generator, bytt spridare, ställt in tändningen, bytt bränsleledningar, bytt 1 däck, bytt ratt, lagat takluckan, fixat med elen över allt och ingenstans... har säkert glömt en massa som också är gjort!

Ska lämna in kylet på lagning idag. Lär ju inte bli någon besiktning på torsdag iaf!
Det är inte nån som har ett kyl liggandes till en 164 Automat? :)

Varför? Varför måste man VARJE jävla dag fråga hur jag mår?? Visst det är jätte snällt att folk bryr sig men va fan?! Jag har förlorat min dotter, hur tror du att jag mår?

Svar:
Just nu känns allt bara väldigt snurrigt i mitt huvud! Det finns så många tankar och funderingar men när man ska prata om det blir det helt tomt i huvudet...
Har aldrig känt mig så liten och hjälplös innan. Fan jag är ju bara 22 år!! har redan förlorat 2 barn och planerar mitt barns begravning! Jag bara skriker inombords!!!
Jag kan inte ens beskriva hur jag mår... Den fruktansvärda smärtan man lever med varje dag, det är inget man önskar sin värsta fiende ens!
Många säger att tiden läker alla sår, i helvete heller! Det blir en sårskorpa som så lätt, så lätt rivs upp igen! Det räcker att jag bara SER en person som är gravid så gör det så ont i hjärtat!

Som det känns nu så vet jag inte som jag vågar eller orkar försöka skaffa barn överhuvudtaget! Jag orkar inte bli sårad på det här sättet igen... Men samtidigt så är min barnlängtan såååå stor! Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart!!! Om bara tårarna kunde sluta rinna....

Förlåt om jag bara svamlar nu men det går fan inte att få någon ordning på tankarna...


My Mom, she tells a lot of lies,
She never did before
But from now until she dies,
She’ll tell a whole lot more.

Ask my Mom how she is
And because she can’t explain,
She will tell a little lie
because she can’t describe the pain.

Ask my Mom how she is,
She’ll say "I’m alright".
If that’s the truth, then tell me,
why does she cry each night?

Ask my Mom how she is,
She seems to cope so well,
She didn’t have a choice you see,
Nor the strength to yell.

Ask my Mom how she is,
"I’m fine, I’m well, I’m coping".
For God’s sake Mom, just tell the truth,
Just say your heart is broken,

She’ll love me all her life
I loved her all of mine.
But if you ask her how she is,
She’ll lie and say she’s fine.

I am here in Heaven
I cannot hug from here.
If she lies to you don’t listen
Hug her and hold her near.

On the day we meet again,
We’ll smile and I’ll be bold.
I’ll say,
"You’re lucky to get in here, Mom,
With all the lies you told!"

Har idag pratat med sjukhusprästen angående omhändertagandet av lilla Tindra...
Det är fan inte lätt att bestämma hur man ska begrava sitt barn... Det är jobbigt nog att veta att jag aldrig kommer få lära känna henne!

Som det känns nu blir det minneslunden här ute på Hönö och en namngivnings ceremoni i kapellet. Funderade på grav först men jag vill inte ha "tvånget" att gå till graven och sköta om den, känns bättre att gå till en plats när man känner för det och tända ett ljus för min ängel.

Finns det någon här som har någon erfarenhet att dela med sig om det här så är det varmt välkommet!



Mina ögon kan Tindra
min mun den kan le
men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se...

Fan va livet är orättvist...

Var på rutin ultraljud på Östra 10/2, kom dit super glad och ivrig att få se den lilla som levde i magen! När vi var inne och kollade på skärmen ville man ju veta vad som var vad, inte så lätt att se tyckte jag. När sköterskan sa att det berodde på att det knappt fanns något fostervatten gick det som en kall kår i hela kroppen... det lät ju verkligen inte bra och tårarna började samlas i ögonen. Hon ville att en läkare också skulle kolla. Han kunde inte annat än att säga att "detta ser ju inte bra ut".

Vi fick en ny tid den 15/2 för att göra ett nytt ultraljud och se om det hade fyllts på något något vatten.
Att behöva vänta hela helgen utan att veta var det värsta jag varit med om! En helg har ALDRIG gått så långsamt som nu...
Det nya ultraljudet visade på samma resultat och vi fick rådet att avbryta graviditeten då barnet inte skulle överleva ändå. Även om det skulle leva hela graviditeten i magen så skulle inte lugnorna varit utvecklade och vi skulle förmodligen fått operera både armar och ben då den inte kan röra sig i magen. Läkaren tror att det hela kan bero på att njurarna inte funkar som dom ska och inte producerar något vatten.

Jag fick missfall i min första graviditet i v.10 så när jag nu hade "klarat" mig ända till v. 19 trodde jag ju att allt var bra. Men så kom det här som en kalldusch!

Var inne på Östra igår (onsdag) och födde en liten Tindra...
Att genomlida denna smärta och sen inte få något barn med sig hem var det värsta som någonsin hänt mig!

Väntar nu på att få obduktions svar så jag får veta exakt vad som var fel med henne.