nu har hon gått bort. min älskade mormors hjärta stannade halv 12 inatt. det känns som om hon har funnit frid nu. men gud va jag kommer att sakna henne. hon var kärnan, den starka personen och den man respektera högfärdigt.

det har varit jobbigt att se henne lida så här länge av denna jävla cancern. och hennes sista ord till mig var= detta är den sista kramen. det bet hårdast kan jag lova! och sedan höll hon hårt i en bild på vår gård.

imorse var hon pigg och prata med min ena moster och hon åt. efter det krampa det till i hennes mage och sedan gick det nedför. hon sov sa mamma men hjärtat slog. sedan blev den bara svagare. jag fick inte komma och se henne försvinna. mamma var där själv i rummet med henne. där satt man på gamlagård och bara vänta på besked. sen vid midnatt ville jag inte sitta där mer. det blev för läskigt. så nu är man hemma med familjen. det kommer att bli en lång natt känns det som.

vet inte om jag ska jobba imorgon eller va jag ska. tror nog att jag sticker in till mormor tittar på hennes fridfulla sovande.

och jag som var så glad och ovetande efter jobb. klippte mormors gräs och räfsa planen och tänkte ringa mormor och säga att "nu är det fint här! kom hem!". ja... nu är hon hemma.


jag sa aldrig att jag älska henne men jag hoppas att hon såg det i min blick.

hon är den som kommer att tala om för sina barn och barnbarn. hon är legenden, profeten och den man vill eftersträva att vara.