Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Jag AB - 111019
19 oktober 2011
983
Jag anser inte att jag är en bra talare. En bra talare skall ur min synpunkt, vara - förutom att ha en bra röst - även kunna gestikulera, för att nå fram till publiken.
En bra talare kan göra flera saker samtidigt. Han ska kunna berätta, men samtidigt lyssna, ty blir där en tystnad där man förväntade sig att det till exempel skall vara ett skratt - då är något fel.
En, för mig, väldigt bra talare är Anders Enhager. Anders gillar att rita på sådana stora block som en chef normalt sett har när han har möte med sina undersåtar, för att extra noga visa med skrift vad som gäller och inte.
Anders har en behaglig röst. En sådan man kan lyssna på i timmar, utan att egentligen bli less. En sådan röst som man tar till sig, i och med att han även pratar lite högre med dem ord som i text skulle understrykas, eller göras med fet text - och med lägre röst, när texten helt enkelt skulle sluta med punkter..
Anders Enhager är en av dom få positiva sakerna jag fick uppleva, när jag gick i så kallad "sökajobb-kurs", via Arbetsförmedlingen.
Av alla gånger man pendlade med Hondan som fick ta mig fram och tillbaka, fram och tillbaka till den där kursen som jag inte bara gick en gång - för att få min ersättning - utan tre gånger.
Tre gånger fick jag skriva ett CV - som för övrigt var det första som jag lämnade in alla gånger - och tre gånger fick jag se filmen "Jag AB", en film om hur man tar hand om sig själv.
Nåt jag känner att jag skulle behöva.
Häromnatten fick jag reda på av en kollega när jag skulle börja jobba, att hans mamma hade dött - såsom min mamma- i cancer, bara precis på morgonen. Helt tvärt, bara somnat in.
Han visste inte riktigt vad han gjorde där på jobbet men han skulle försöka jobba i alla fall. Och jag kände min lite olustig.
När min mamma dog och jag dök upp på jobbet i alla fall, så var det han som pratade med mig till större delen, och berättade att vi satt i ungefär samma båt. Skillnaden var att hans mamma hade kämpat med detta sedan 70-80-talet, och min bara sedan 2005 ungefär.
Det som kändes olustigt var att..jag visste vad han gick igenom. Jag visste det verkligen, så väl att jag nästan gick igenom det själv.
Stackars Skoda. Jag glömde bort trottoarkanter så det dundrade om hjulen. Jag glömde bort lådor så man fick backa tillbaka. Startade den kall för det var nåt fel med strömmen till stolpen..och så vidare.
Men livet går vidare.
På nåt konstigt sätt så går dagarna. Det ljusnar. Vattnet fortsätter rinna under broarna. Löven fortsätter falla från träden, och de redan liggandes blåser sakta men säkert iväg med vinden.
Häromkring har det börjat snöa på sina håll.
Natten som var hördes det på radion om en allvarlig trafikolycka i Krokom. Flera inblandade, och dum som jag är så är det första jag tänker "Stockholmare"..
Det är saker jag vill ändra på om mig själv. Jag vill sluta tycka illa om sörlänningar. I mitt inre bor det alldeles för mycket förutfattade meningar om människor jag inte ens känner eller har pratat med.
Det är bara det att det inte är så lätt. Och ännu svårare är det när det är så ingrott i själen.
Samma gäller mina förutfattade meningar om en del bilmärken. Nog för att det inte är så illa som en del tror, men samtidigt är det som att man - innerst inne - ibland gottar sig lite när det går dåligt för vissa..och varför gör man det egentligen?
Ingen vinner ju på det.
Och nu ikväll fick jag en sorts varning för att jag skulle sluta prata så mycket trams. Nu vet jag inte exakt vad som menas med trams, men jag förstår poängen med det.
Det är bara det att - detta är ingen bortförklaring men nåt åt det hållet - efter att man har varit brevbärare och bokstavligt talat nästan drunknat i direktreklamen, så var det en självklarhet att man satte upp en "Ej reklam-skylt" på dörren.
Detta hindrar dock inte vissa från att trycka ner reklam av olika slag i dörren i alla fall. För är det nåt världen idag består av, så är det reklam.
Och jag avskyr den!
När jag jobbar ligger den i vägen i brevlådorna, eller hänger på en trekvart utanför dörrinkastet. När jag för ovanlighetens skull vill se nåt på tv, så är det med största sannolikhet ett reklamavbrott man direkt ser då man slår på teven.
När jag vill se ett filmklipp här på kära Garaget.org, så får man vänta, för det ska ju såklart vara reklam innan. Ett antal gånger då jag anmäler bilar så hamnar reklamen ovanför rutan där man fyller i informationen..
Vart man än vänder sig så är det denna reklam..och droppen kom väl antar jag när - inga namn nämnda - skrev nåt helt ovidkommande till tråden jag följde/följer.
Men. Jag förtjänar säkert tillsägelsen.
Jag är ett svin.
Mamma, kom tillbaka!
En bra talare kan göra flera saker samtidigt. Han ska kunna berätta, men samtidigt lyssna, ty blir där en tystnad där man förväntade sig att det till exempel skall vara ett skratt - då är något fel.
En, för mig, väldigt bra talare är Anders Enhager. Anders gillar att rita på sådana stora block som en chef normalt sett har när han har möte med sina undersåtar, för att extra noga visa med skrift vad som gäller och inte.
Anders har en behaglig röst. En sådan man kan lyssna på i timmar, utan att egentligen bli less. En sådan röst som man tar till sig, i och med att han även pratar lite högre med dem ord som i text skulle understrykas, eller göras med fet text - och med lägre röst, när texten helt enkelt skulle sluta med punkter..
Anders Enhager är en av dom få positiva sakerna jag fick uppleva, när jag gick i så kallad "sökajobb-kurs", via Arbetsförmedlingen.
Av alla gånger man pendlade med Hondan som fick ta mig fram och tillbaka, fram och tillbaka till den där kursen som jag inte bara gick en gång - för att få min ersättning - utan tre gånger.
Tre gånger fick jag skriva ett CV - som för övrigt var det första som jag lämnade in alla gånger - och tre gånger fick jag se filmen "Jag AB", en film om hur man tar hand om sig själv.
Nåt jag känner att jag skulle behöva.
Häromnatten fick jag reda på av en kollega när jag skulle börja jobba, att hans mamma hade dött - såsom min mamma- i cancer, bara precis på morgonen. Helt tvärt, bara somnat in.
Han visste inte riktigt vad han gjorde där på jobbet men han skulle försöka jobba i alla fall. Och jag kände min lite olustig.
När min mamma dog och jag dök upp på jobbet i alla fall, så var det han som pratade med mig till större delen, och berättade att vi satt i ungefär samma båt. Skillnaden var att hans mamma hade kämpat med detta sedan 70-80-talet, och min bara sedan 2005 ungefär.
Det som kändes olustigt var att..jag visste vad han gick igenom. Jag visste det verkligen, så väl att jag nästan gick igenom det själv.
Stackars Skoda. Jag glömde bort trottoarkanter så det dundrade om hjulen. Jag glömde bort lådor så man fick backa tillbaka. Startade den kall för det var nåt fel med strömmen till stolpen..och så vidare.
Men livet går vidare.
På nåt konstigt sätt så går dagarna. Det ljusnar. Vattnet fortsätter rinna under broarna. Löven fortsätter falla från träden, och de redan liggandes blåser sakta men säkert iväg med vinden.
Häromkring har det börjat snöa på sina håll.
Natten som var hördes det på radion om en allvarlig trafikolycka i Krokom. Flera inblandade, och dum som jag är så är det första jag tänker "Stockholmare"..
Det är saker jag vill ändra på om mig själv. Jag vill sluta tycka illa om sörlänningar. I mitt inre bor det alldeles för mycket förutfattade meningar om människor jag inte ens känner eller har pratat med.
Det är bara det att det inte är så lätt. Och ännu svårare är det när det är så ingrott i själen.
Samma gäller mina förutfattade meningar om en del bilmärken. Nog för att det inte är så illa som en del tror, men samtidigt är det som att man - innerst inne - ibland gottar sig lite när det går dåligt för vissa..och varför gör man det egentligen?
Ingen vinner ju på det.
Och nu ikväll fick jag en sorts varning för att jag skulle sluta prata så mycket trams. Nu vet jag inte exakt vad som menas med trams, men jag förstår poängen med det.
Det är bara det att - detta är ingen bortförklaring men nåt åt det hållet - efter att man har varit brevbärare och bokstavligt talat nästan drunknat i direktreklamen, så var det en självklarhet att man satte upp en "Ej reklam-skylt" på dörren.
Detta hindrar dock inte vissa från att trycka ner reklam av olika slag i dörren i alla fall. För är det nåt världen idag består av, så är det reklam.
Och jag avskyr den!
När jag jobbar ligger den i vägen i brevlådorna, eller hänger på en trekvart utanför dörrinkastet. När jag för ovanlighetens skull vill se nåt på tv, så är det med största sannolikhet ett reklamavbrott man direkt ser då man slår på teven.
När jag vill se ett filmklipp här på kära Garaget.org, så får man vänta, för det ska ju såklart vara reklam innan. Ett antal gånger då jag anmäler bilar så hamnar reklamen ovanför rutan där man fyller i informationen..
Vart man än vänder sig så är det denna reklam..och droppen kom väl antar jag när - inga namn nämnda - skrev nåt helt ovidkommande till tråden jag följde/följer.
Men. Jag förtjänar säkert tillsägelsen.
Jag är ett svin.
Mamma, kom tillbaka!
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera