Idag klev vi ett steg närmare en - förhoppningsvis - lösning på mysteriet med den förlorade sonen..eller jag menar 240 Turbon, då ett brev ramlade in genom dörrinkastet här hemma.
Brevet innehöll en kallelse från tingsrätten.

15:e December, lagomt precis innan jul alltså, kanske denna boll skall nystas upp och äntligen få någon rätsida på sig. Helt otroligt att det ska behöva gå så här långt, men jag är inte den som ger mig.

Visst. Vissa får kalla mig för idiot. Och jag kan säga vad jag har sagt i mina papper, att jag har mycket väl fått massor av hjälp från personen jag kräver pengar ifrån - något jag var väldigt tacksam om - men historien är större än vad många känner till, och jag kräver upprättelse.

Min mor kämpade väldigt hårt vid min sida, och även om jag inte ser henne så vet jag att hon står vid min sida i alla fall, och stöttar mig i detta. Jag ger inte upp!