Måste säga att det blev ett konstigt år detta. 2011. Tjugohundraelva, eller tvåtusenelva som andra säger. Konstigt i den bemärkelsen att det var mycket som hände, men samtidigt mycket som blev ogjort och osagt.

Mazdan står för stunden under ett täcke av snö, och fortfarande väntar på sin lack. Nog för att jag kom en ganska bra bit i somras, i form av nedmontering, nedslipning, rostlagning och diverse småplock, men att han står där han står, med ett lager snö över sig och bara grundad i stort sett, känns lite som ett mindre - kanske inte nederlag - men ett litet snedsteg innan målsnöret.
Eller som andra skulle ha sagt; en loppa på stiftet precis innan målgång.

V70:in är fortfarande till synes baktung, då dämparna bak inte är utbytta till nyare diton. Men de är verkligen inte gratis, och även om nya hade behövts så duger de gamla gott fortfarande. Plus att jag numer inte har ett lån kvar på varken bilen eller något annat. En stor förutsättning för en positiv start på det nya året.

En 244 står åter i min ägo på papperet. Jag kunde inte hålla mig ifrån dem. Det faktum att de helt enkelt är väldigt roliga - och relativt enkla - bilar, gjorde att det helt enkelt måste finnas en i min ägo. Denna hade dessutom en trevlig tidigare ägare, en som jag verkligen litar på och förhoppningsvis delar samma känslor, så vad kan gå fel?

Det känns som att tjugohundraelva blev något av Polisens, Kronofogdens och Tingsrättens år, i och med försvunna Mazdor och obetalda bilar. Det faktum att bilar kunde skrotas utan papper var något nytt och fick en ny innebörd när räkningarna börjar komma in på en bil man trodde var överskriven och skrotad på laglig väg.

Och det känns även som att 2011 blev vännernas, och fiendernas år. De som verkligen var ens vänner, stod upp i vått och torrt - vissa klev in senare än andra och visade sig vara bättre vänner än tidigare trott och det tackar jag för - medans andra verkligen visade sina rätta sidor.
I och för sig är man väl glad för det också för då slipper man leva i ovisshet, men att det ska krävas sådana extrema metoder för att visa det, kändes tämligen onödigt.

Detta blev året då jag och sambon flyttade till större lägenhet. En stor trea, med plats för både hobbyrum och förhoppningsvis kommande barn. Vi blev kvar på Frösön, och förhoppningsvis blir vi det ett tag.

2011 blev även året då mamma gick bort, efter sin mångåriga kamp mot cancern. Hon som stöttade så gott hon kunde - ibland mer än vad som ens krävdes - när det gällde ovänner och ej avslutade affärer som tidigare nämnt. Hon som var där när man behövde henne när man anade att det kanske inte skulle gå ens väg.
Det är hennes idéer och tankar jag bär vidare och vill skapa. Hon ville se Mazdan klar - i den meningen att nya lacken skulle på och den skulle till exempel kunna komma till olika bilträffar - och detta vill jag förverkliga. Den ska få ny lack och den skall få den omvårdnad den både kräver och jag eftersträvar, efter eget kunnande och egen plånbok.
Det får ta den tid det tar.


2012 - jag är redo.