Va inne en sväng idag på möller och hämtade min länkarm.
Va rätt trevligt faktiskt. Man blir glad på nått skumt sätt.


Men självklart så ska man ju inte gå runt å va glad hela tiden de funkar ju inte.
För som vanligt när man är sådär glad som man önskar att man kunde va hela tiden så ska ju nått annat gå åt helvete och precis så blev de idag med.
Och sen börjar dom här jävla tankarna snurra som vanligt och inte blir man gladare för de.
Funderade på om nån av dom killarna jag har haft har gått runt å sagt att dom bara har en för att man är bra på å städa eller att dom bara har en tills nått bättre dyker upp.

Tror inte de, hoppas verkligen inte de iaf. Men man börjar fundera när man hör en del folk prata om dom som dom är tillsammans med, folk som säger att dom bara har personen för att hon är bra på att städa/diska/laga mat så hon får duga tills nått bättre dyker upp.

Kan inte låta bli å fundera på om folk säger så om en själv när man inte är med å hör.
Blir mest depp, jag vill ju va nåns nr1 eller ja jag kan faktiskt nöja mig med å va nåns nr2 om nr är bilen eller nått husdjur. Men jag vill inte va nån som nån har tills de dyker upp nått bättre. Jag vill ju va den där som är den som är bra å inte bara den som duger.

Aja jag ska nog sluta tänka på de just nu, har tänkt på de tillräckligt många gånger.
Säkerligen för många gånger eftersom att jag har så j*vla svårt för å tro på vad nån säger till mig nu å nästan stöter bort personerna istället för å ge dom en chans. Lättare å vända taggarna utåt.


Blöhö å snark på de här inlägget.