Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag saknar mina vänner hemma i Mariestad. Man kände sig aldrig ensam på samma sätt som man känner sig ensam just nu. Liksom låg på Steningebadet från 13 till 18 och jag skämdes att jag inte kunde med att gå i vattnet förens en jävlans massa folk hade gått. Snorkallt kan jag säga att det var!

Tänkte att just fan det är ju onsdag vilket innebär Brostugan. Sagt och gjort jag åkte dit men kom inte längre än till parkeringen för jag kände att jag inte kunde gå dit själv. Kom sedan att tänka på att jag undviker träffarna i Jakobsberg då jag är själv och känner inte ens jävel.

Jag hatar ensamheten men vågar inte utsätta mig för platser med en del folk. Jag är tragisk!
Hur ska man lösa det här? Förslag mottages mer än gärna!