ett liv är som en bilresa. det går snabbt och ibland står man i kö. det går hit och dit och ibland går det rakt som en stor jävla motorväg.

jag kan säga att.. min bil är ju inte hel någonstans längre! :P bit för bit så trillar den ihopa. men det gör inget. bara den rullar till september så är jag glad. men jag lär alltid sitta i den bilen i mitt huvud.

vägen har ju inte varit rak någonstans den senaste tiden. den har varit rolig men samtidigt så har man fått den känslan att snart så åker man ut i det gröna och sen vet man inte hur det slutar. att putta ut personer från denna bilfärd för att rädda dessa personers liv eller rent ut av gjort det med vilje för att personen har varit pain in the as har blivit något av en vana. och dom som puttas ut skadas såklart.
få sitter i baksätet och nästan njuter av färden. det är dom som har lärt sig hur resans gång går och sjunger Siw malmkvists låt - Flickor bak i bilen.

men ibland blir man distraherad. och på ett raggar vis... tvärbromsar man och backar bakåt med pilotbrillorna nedhissade på nästippen. men som lika snabbt som man backar så kör man iväg igen för man insåg att det var inget att titta på.

men jag saknar han som körde ikapp mig. det var som om allt bara stanna upp.. första gången på länge jag kände att jag verkligen trivdes. men han kunde inte stanna upp brevid. i really do miss that. vi var två likasinniga som gjorde allt till en stor härva. jag hoppas innerligt att han har det bra.

ser ni allt det här framför er?

någon gång måste denna bilfärd ändra till en annan sorts väg.

now i living on the edge. senast idag tappa jag kontrollen över mitt fordon. på något sätt fann jag det som en rolig händelse. skulle in i en rondell, eller rättar sagt en avstickare till nästa väg. och där håller man lite över det satta fartgränsen och speciellt när ingen ska in på den vägen. då används ju inte bromsen alls på samma sätt. men det jag inte tänkte på denna morgon var att jag hade ju inte pumpat upp ena bakdäcket och dessutom var det fuktigt väglag. så där kom man ju i sin vanliga gång.. det hoppar till och rörelseenergin gör ju sitt. när jag känner att bilen går inte där den ska och dessutom i fel vinkel på bilhelvetet så trampades bromsen ned och bilen började snurra.. just när detta händer börjar det man tänka : FUCK! * bilen börjar rikta sig åt fel håll*... nä men, detta var ju kul! -wiiiieee- ^.^... *räcket börjar komma närmare, PANG! och bilen fortsätter att snurra åt rätt håll*... jaha.. här står jag ivägen... bilen rullar fortfande.. *ingen bil bakom* när men då kör vi till jobb och lossas som inget har hänt. det var som att sitta i en radiobil. den känslan.

ingen chock... ingen ting..Oo bara en glad känsla att det var en rolig åktur när man igentligen ska skrika av adrenalin.. det har jag tänkt på under hela dagen. vad hände där? framskärmen fick sig en bra törn och huven är ser lite feljusterad ut.. lampan är iat hel va jag lagt märke till. lampan kan dock ha blivit intryckt också.. men gröna faran ska ändå skickas på skroten, så där ska inte läggas några pengar på den inte.