För någon minut sen satt jag på balkongen i oktober regnet och tänkte. Jag tänkte på mitt liv, hur min uppväxt varit. Min uppväxt. Vad kan man förvänta sig när en pojke växer upp utan någon riktig fadersgestalt? Min far var aldrig där för mig under mina tidigaste år, visst han lärde mig att cykla, men mer än så var det inte. Inte allt för många år senare försvann han ut ur mitt liv. Därefter fick jag lära mig saker o ting allt vart eftersom...
Nog skrivet om de yngre åren. Jag sitter här och tänker på morgondagen. Jag har nyligen börjat jobba på ett nytt ställe, ett ställe där jag inte platsar. Företaget har inte något bra rykte om sig, och det är inte så konstigt heller. Vad förväntar dom sig när man helst inte ska ha rast, de tycker att man ska lasta och lossa under de 45 minuter rast som har rätt till när man är yrkeschaufför. Jo förresten så är jag bara en tim anställd vikarie. Ja det är väll bättre än att vara arbetslös förstås. Anledningen till att jag "skriver av" mig här är att jag har lite små panik. Min "Finbil" (Volvo 144 GL) ska strax ställas undan innan "det vita guldet faller".
Här har vi då mitt problem, förra året vid denna tid hade jag redan ställt undan "Finbilen" och körde då en röd 740. En perfekt första vintern bil. Då gick jag i skolan (1050kr i månaden) och nu när jag har tagit studenten, sommarjobbat och (just nu) tim vickar. Så har jag fan inte råd med någon vinterholk. Jag har inte ens råd med en jävla 740! Visst barnen i afrika svälter och dom skjuter ihjäl varandra i arab länderna, men jag bor i Sverige.
Fan här sitter jag o skriver helt utan samman hållning. Nej nu skiter jag i det här. TV:n väntar.
tja!!