Såhär har dagen/natten sett ut (11-12 januari)
Började morgonen med snökaos. Kul liv osv.

Jag och Markus tog min bil till Läckeby för att hämta hans bil (slungdiffen lockade när snön kom).
Tillbaka till Kalmar, var kattvakt och fick parkera i en P-ficka som inte var plogad, för alla plogresurser körde mitt i natten men inget alls under dagen då det snöade som mest. Snällt.
Jag hade snö upp till tröskeln på min originalhöga 945:a...

Efter kattvaktandet drog Markus och jag in till IKEA, där folket sladdade lite.
Han hade dessutom kommit överens med Sjögren att jag skulle få åka med honom när han driftade. Sagt och gjort. Var inte så rädd som jag trodde att jag skulle vara, men det gick ju rätt brett om man säger så. Och stundom rätt fort med. En hel del walltaps.
Tillbaka till min egen bil, körde runt lite, kom tillbaka till IKEA.

Där bestämde jag mig för att jag ville prova Markus 945:a med slungdiff. Det gick inte bra.
För det första är hans koppling, trots att den är nybytt, sjukt mycket mjukare än min, för det andra hoppade diffen i så att jag bara spann på 1:an-3:an.. kul. 4 mm på bakdäcken..
Fastnade rejält vid ett tillfälle och genast var 4 pers ute ur sina volvos och hjälpte till att knuffa loss mig! Otroligt snälla var allihopa! Sedan när de körde fast så hjälptes vi åt där och så vidare :)

Kom till Coop, då har en tjej hängt sin v70 så att bakdäcken är 3cm över backen och bilen hänger på underredet. Två skyfflar och ett gäng starka karlar så var den saken löst.

Mot ett, halv två tiden kände jag att inget hände, så då åkte jag och Markus hemåt.
Nästan hemma ser vi att det står en 740 i vägkanten med varningsblinkers på.
Markus stannar och frågar vad som står på. Soppatorsk svarade dem. Så Markus körde dem till macken i sin bil medan jag satt kvar i min bil och vaktade 740in.

När de sedan kom tillbaka och hällde bensin i bilen så kom de inte in i den.
Den var upplåst men den öppnade inte. Så hur de än ryckte och låste/låste upp så vägrade den. Jag försökte få tag på min kära volvoguru (twin_cam) men han svarade inte, så jag klev ur och försökte känna på förarhandtaget som efter lite pumpande och försiktigt ryckande faktiskt släppte (wohoo!). Jag fick göra likadant på ankungen i förmiddags, så det var egentligen bara en chansning, men det var kul att jag kunde bidra med något!
De tackade så mycket för hjälpen, hoppade in, startade och åkte iväg på tvären.

Så idag har det mest bestått av snökaos och hjälpsamhet, något som vi i bilkretsen i Kalmar tydligen var rätt bra på. I alla fall idag. Men hey, man vill ju bemöta andra som man själv vill bli bemött, och man mår himla bra när man kan hjälpa någon!

Ville bara uttrycka min stolthet och glädje kring hur hjälpsamma vi bilmänniskor kan vara.
Var sådana, alltid, oavsett om ni känner personen eller inte. Och tycker ni inte om personen kan man ju vara snäll ändå, för det hade du väl velat att den andre var om det var du?

Nu ska jag sova gott, pussåkram! <3