Härom morgonen vaknade jag och var tvungen att både skratta och rent utav fånlé åt vad jag just hade drömt.
Risken är stor att återberättandet kan bli ganska rörigt, men det är just vad mina drömmar tenderar till att bli. Det blir liksom ett enda virrvarr av saker och ting, och medans hela drömmen kan flyta på naturligt så går det samtidigt inte förklara logiken i vissa detaljer..
Hursomhelst.

Drömmen tog sin början i min pappas garage. Garaget är ett före detta traktorstall, insprängt under uppkörningsrampen till andra våningen i en före detta ladugård. Solens strålar sken rakt in, så drömmen måste ha haft sin början runt lunchtid. Kanske lite efter.
Någon var där med mig. En någon som berättade att skotern fortfarande fanns kvar. Den var såld, men fortfarande kvar.
Lynxen. Vår kära gamla Lynx som i verkligheten har varit såld i flera månader vid det här laget, stod plötsligt framför mig. En liten filt drogs av och där, i all sin prakt..om än lite annorlunda från vad jag mindes honom.
Annorlunda, inte bara på grund av att framvagnen hellre påminde om en framvagn från en ytterst komplicerad och modern Arctic Cat, utan på grund av att snöskotern stod uppe på bänken inne vid väggen.
För dem som inte vet så är bänken visserligen lite längre än halva bredden i garaget, men inte mer än högst en meter djup, vilket måste ha gjort snöskotern till högst en meter lång, från skidspets till dragkrok..
Men uppenbarligen var detta inga som helst problem, för i nästa sekvens så startade jag maskinen - utan att vrida på en nyckel eller dra i något snöre - och vips bröt jag igenom snövallen intill byvägen utanför gården.

Solen minns jag stod högt på himlen, och här gjorde jag något som jag aldrig har haft ett eget intresse för - eller för den delen haft kunskaperna till.
Jag placerade fötterna långt bak på chassit, gav rejält med gas med tummen och hela maskinen reste sig upp och så kallat "körde på rullarna".
Detta kanske inte låter så märkvärdigt i vissa öron, men nu pratar vi om en skoter som vägde närmare 300 kilo och var formligen värdelös i djupsnö. Att lyckas över huvudtaget få skidres var tämligen omöjligt, så att få hela maskinen att resa på sig rakt upp och sedan köra på detta vis..
Men i drömmar är det mesta normalt.
Lustigt nog så försvann djupsnön efter en stund. I drömmen körde jag upp åt höger, upp mot hållet där det i verkligheten finns en större bondgård, men i drömmen var det bara en skogskant som mötte mig.
Just som jag skulle vända på maskinen för att åka hemåt igen, så slutade drivningen att fungera. Det var som att stänga av en motor i en motorbåt. Lite drift och sedan stopp.
Gissade på att växellådan gav upp, och genast började jag se mig om i hopp om en lösning att få hem åbäket igen.
I stället för bondgården så fanns där i stället en hamn, så jag vandrade åt det hållet.

När jag närmade mig, i vad som till synes var en sorts hamn, med cementerad brygga och hela köret, så hade snön försvunnit i stort sett helt. Mina byxor blev inte blöta, för där fanns inte heller något vatten.
Väl inne på den stora gården av herrgårdstyp så mötte jag upp någon, för mig helt okänd. Problemet med skotern som jag nyss hade lämnat bakom mig, nämndes underligt nog inte.
I stället blev jag ägare till en svart Volvo 240 med manuella backspeglar av pre-86-typ.
Denna Volvo körde jag sedan ut från gården, där det nu var en blomstrande sommar, och egentligen borde jag ju ha varit ovanför vår egen hemgård nu men i stället parkerade jag i korsningen nedanför, för att sedan kliva ut genom höger bakdörr.
Tydligen hade inte jag varit förare, utan bara passagerare. Just som jag har klivit ut så börjar bilen att rulla baklänges, och jag gör därför allt i min makt för att förmå fordonet att stanna, men ena bakhjulet rullar över en enorm asfaltskant och hela bilen tippar omkull.
I rena farten så glider bilen lite framåt, där framhjulet rullar ut för kanten - med bilen fortfarande liggandes på sidan ja - och plötsligt, i ett illavarslande skri och metalliskt knakande så sjunker hela bilen ned i en gigantisk brunn som sväljer den hel, och i samma veva viker sig hela chassit på mitten.

Glad att jag sedan vaknade här..undrar vad som annars hade kunnat hända..