Under en kortare period har Yarisen nu fått nöta kanske 15-20mil asfalt inklusive en vända till besiktningen som stämplade MVG i rumpan. Efter en rejäl rengöring med medel starkt nog att tvätta bort Trumps valmanifest så är den numera dessutom dräglig att åka runt i. Förbrukningen ligger på stabila 0,5l/mil vilket i min bok är ganska bra då Rovern drar drygt det dubbla och Lexusen åtminstone 3-4dl mer. Dessutom är värdeminskningen i det närmaste negativ eftersom bilen ramlade på mig gratis.

Så vad kan man säga då? Ja, 1.0l-motorn är onekligen horribelt slö. Jag vet inte ens hur många hästar den har. Förmodligen inga, den är snarare utrustad med hundar eller får. Absolut ingenting händer och inledningsvis så gjorde det att min avsky för den lilla röda ärtan var stor. Större än viljan att spara bensindroppar. Men visst har den sin charm. Nu börjar jag upptäcka (återupptäcka) glädjen med en liten, lätt bil. I korsningar behöver man inte sänka farten alls, det är bara att vrida på ratten. 90-gradersböjar blir riktigt underhållande. Det går självklart inte så fort, men det gör det med handen på hjärtat inte i en gokart heller.

Planen nu är väl att få eländet servad på auktoriserad verkstad. Senaste service var 2008 och sedan dess har den gått 700mil, totalt 2300. Nu ser jag fram emot vintern. Motor- och kupévärmare i kombination med helt okej vinterdäck blir nog kanon för en släde som endast används till arbetet och ICA.

På inköpslistan står nya torkarblad och en dekal till bakrutan som säger "My other car is a Lexus." Fantastisk ironi.