Tja!

Denna gamla pärla från 60-talet, den som får upp en massa trötta ögon denna vår/höst sk vinter. Volvo PV (Jag Rullar)(På Väg)

Svärfarsans törst efter denna skönhet, vilket jag kan förstå fullt ut. Hans första bil.
Och det är någon magiskt det där med sin första bil.

Tänk er.. Ni kommer väl ihåg själva. Men han skriker efter denna PV och har gjort i många många år. Han talar om när han och svärmorsan träffades. Då var det i den här PV'n. och hur mycket minnen han har från den gamla goda tiden, då nationalteatern var på sin största nivå. Raggarna på landet. Stadsborna som trodde de var någonting.
Men vi som är uppväxta på landet, vet hur det är och vara karl.
Vi spottar i näven och fräser ut skiten som fastnat i näsan och torkar oss på arbetsbyxorna. Men våra flickvänner/fruar/morsor älskar oss ändå!

Vi tror på oss själva, vi vet våra begränsningar, vi försöker inte impa på någon, vi är bara oss själva. Men iallafall.. Svärfarsan är en gammal raggare, han har fortfarande raggarkammen kvar.

Ett minne säger han! Och javisst är det de. Men PV'n då? Varför sparade du inte detta fysiska minne.
Då vet han inte vad han ska säga. Han blir lite sentimental, vilket jag förstår.
För att man ska kunna vara man, så ska man kunna visa sina känslor oavsett vilken situation det är. Har du visat det och erkänt det för dig själv.

Then youre a MAN.

PV = En pojkes vacklande väg till friheten.